mammaochflis

Idag åkte Christer till skolan redan kl åtta, då sov Flis. Jag var vaken lite grann eftersom jag fått henne att somna om vid ca 07:30. Men jag lyckades i alla fall somna om. Jag gick upp 9:10 och då sov fortfarande Flis, men hon vaknade strax efteråt. mormor ringde och bjöd oss på middag ikväll! Ja gud så skönt tänkte jag, då slipper jag laga mat idag också ! Flis åt lite gröt och sen somnade hon igen, men bara i 20 minuter. Direkt när hon vaknade gick vi ut till bussen som tog oss till mormor. Där lektes och stojjades det en del så Flis blev snart hungrig. Efter lunchen la jag henne för att sova i Morbror Claes säng, eller jag själv somnade också en stund. Flis sov från 13:30 till 15:45. Helt galet!

Vid 17 tiden kom Christer och vi åt god köttgryta med vitlök som mormor gjort, till efterrätt fick vi kladdkaka, gott gott :) Flis fick lite tutte när hon vaknade så hon var nog rätt mätt.
Vid 18: 30 åkte vi hem med bussen. Väl hemma är Flis ganska trött men jag tänker att jag ska försöka ge henne lite gröt så sover hon bättre på natten. Jag går och sätter på vattnet med Flis på armen och väntar sedan på att det ska bli klart. Flis blir lite gnällig och jag lägger henne i mitten på vår säng (som så många gånger förut) med hennes snuttefilt som hon tycker om att leka med. Jag skyndar mig ut i köket för att röra till gröten och jag hör hur hon skrattar där inne. Sedan, händer det som bara inte får hända! Jag hör en duns, och ett gallskrik utan dess like!
 
" NEEEEEEEJ", ja jag skriker!
Christer kommer utrusande från toan och utbrister " Vad fan hände", " Hon ramlade" - kan jag bara säga. " Ramlade, är du helt jävla dum i huvet"
" Ja, vi måste ringa sjukvårdupplyssningen- får jag fram.
Han tar över henne, går runt och försöker lugna henne. Jag ringer till sjukvårdsupplysningen och de frågar hur högt hur fallit och när jag säger att hon föll från vår säng så säger tanten att det inte är någon större fara. Det är tydligen skötbordshöjd som är farligast. Hon ber mig känna på barnets huvud om det finns någon mjuk bula, det gör det inte.
Jag är så inställd på en natt på sjukhuset, är så inställd på att barnet är riktigt skadat så när tanten säger att vi inte behöver åka in utan bara hålla koll på henne, kolla så att hon inte verkar slapp, spyr och reagerar när man tar på henne varje kvart i tre timmar frammåt och sedan minst varje timme i fem timmar till så frågar jag säkert tre, fyra gånger om det verkligen är säkert att stanna hemma. Tanten ber mig ringa igen om jag är orolig och så får det bli. Felicia skriker fortfarande lite i Christers famn och när jag får ta henne till mig igen snyftar hon till och tystnar sedan. Sedan rinner det över mig : Jag börjar storgråta.

"Hur fan kunde jag, hur kan man göra så?, tänk om det händer henne något" Tankarna flyger genom huvudet och jag vet att jag aldrig kommer förlåta mig själv för något sådant.

Christer får ta över henne igen och jag går ut för att ringa- ringa till min egen mamma. Mamma hinner bara svara, och jag brister igen. Jag hinner inte säga mer än : "Hon ramlade". Mamma säger att de kommer med en gång, jag försöker säga att det inte behövs. att jag redan ringt sjukvårdsupplysningen, men mamma har redan lagt på.  Jag sätter mig ner i soffan och ammar henne. Vi är som knäpptysta. Jag berättar i alla fall vad de sagt på sjukvårdsupplysningen och jag berättar att mamma kommer.

Christer börjar plocka upp leksaker som ligger utspridda över hela lägenheten. Efter bara några minuter kommer mamma upp. Flis har då somnat i min famn. Mamma sätter sig där bredvid mig och ser på Flis som sover så sött, jag berättar om fallet och om sjukvårdsupplysningen. Mammas fästman Hasse kommer också upp någon minut senare, han frågar hur det är, men vi svarar inte. Han sätter sig bredvid Christer och de småpratar lite. Mamma och Hasse får oss att inse att hon lever, att hon skrek när hon föll och att hon troligen inte fått några skador. Mamma och jag får se ett blåmärke på flis vänstra sida, ovanför örat kanske vid tinningen. Jag håller nästan på att börja gråta igen, men ringer till sjukvårdsupplysningen igen och de säger att ett blåmärke vore väll konstigt om hon inte fick. Jag får rådet att killa henne under foten för att se om hon rör på sig. Annars säger denna sköterska samma sak som den förra. Tillslut bär jag in henne i sovrummet, lägger mig bredvid och ser på henne. Christer säger hejdå till mamma och Hasse och sen kommer han in till oss. Nu kan vi i alla fall prata med varandra, men jag vägrar gå ut ur rummet. Vill inte titta på tv. Vill bara ligga här bredvid henne. Så vi ligger där alla tre en stund, sedan går Christer upp och gör annat, bla ringer han till sin mamma.  Vid 22 tiden vaknar Flis igen och vi försöker inte få henne att somna om. Vi kollar reflexer, kollar om hon är slapp, kollar om hon spyr. Flis är vaken och pigg. Hon tar i saker osv. Hon är upp i nästan två timmar. Sedan somnar hon och jag lägger över henne i sin säng. Inte för att jag kan sova något alls den natten, jag vaknar minst en gång i timmen för att titta till henne och visst rör hon på sig, och hon andas. Och hon sover, och sover. Kl 06: 30 vaknar hon nästa morgon!