Uppdatering!

Hej !
Det var ett bra tag sen, och jag tänker inte ens ge mig in på att försöka återberätta alla dessa dagar. Det blir på tok för jobbigt. Just nu är jag gräsänka här hemma. Christer är i Riga med skolan. Han brukar åka bort i alla fall en gång mer år med skolan. Föregående gånger har jag nästan känt en panikkänsla över att han ska åka bort. Jag har bjudit in " Tant" Moa som fått sova över och jag har sett till att ha något att göra mest hela tiden. Men den här gången är det annorlunda. Jag har saker att göra, mest hela tiden. Det beror nog på Flis. Flis som kräver omvårdnad mestadels av sin vakna tid (och en del när hon sover också) hehe. Och den tiden när hon sover (som nu) så gör jag mer än gärna något som jag tycker om. Göra något där tiden helt enkelt försvinner i någon slags " dö tid" Det är nog den här " dö tiden" jag hade för mycket av förut- därav blev det trist och ensamt efter ett tag. Ja okej, för att vara helt ärlig så är det ju såklart roligare när Christer är hemma. Visst är det roligare att sitta i soffan och prata tillsammans, än att enbart sitta här i sina egna tankar. Men det fungerar och tiden går så otroligt fort.  Christer åkte i söndags natt runt 3 tiden och redan är det ja- snart är det Torsdag. Och inte bara det att tiden går fort, som ensam ansvarig för allt här hemma så märker man- att man inte hinner. Man hinner inte diska, städa, tvätta, handla, natta, mysa, amma, mata, leka, ge katter mat, mocka kattlådor. och borta dem.
 Allt tar (såklart) dubbelt så lång tid. Men det fungerar och jag ser upp till alla ensamstående föräldrar där ute. Jag förstår att det är tufft, ja fy sjutton!
När min mamma var ensamstående var visserligen jag och min syster stora. Eller stora och stora. Jag var 9 och min syster 15 när mina päron skilde sig. Min bror däremot var bara 3 år. Efter mycket om och men flyttade jag sedan till mamma strax efter min 10 årsdag. Tillbaka till ämnet- ensamstående. Jo, när mamma var det med oss tre barn fick vi helt enkelt lära oss att mamma inte kunde göra allt själv. SÅ var det bara, inget snack om saken. Jag minns fortfarande hur mamma satte upp små hjälpregler för oss. Efter middagen skulle min bror bada och disken skulle blockas undan. Jag och min syster fick välja, bada Claes, eller hjälpa till med disken. Jag valde näst intill alltid att bada min bror. Ofta badade jag med honom.
När det var tvättstuga var det också upp till mig och min syster att välja igen. Passa Claes eller hjälpa till i tvättstugan. Samma sak här- min syster (och ofta hennes pojkvän som numera är hennes man) hjälpte mamma med tvätten och jag tog med mig Claes ut i parken eller lekte hemma i lägenheten. Visst fanns det gånger då mamma gjorde det själv. Tog med Claes till tvättstugan och vi flickor fick göra annat. Men de gångerna var man riktigt glad och tyckte att mamma var jättesnäll. Det liksom bara var så, vi fick lära oss att det var så man fungerade som familj.

En tjej i min klass bodde i dörren bredvid vår och hennes mamma var också ensamstående till tre barn. Men dessa barn behövde sällan hjälpa till med något. Jag var ibland avundsjuk på min kompis men jag kom senare underfund med att den familjen hade mer stökigt hemma, de hade ingen koll på vad deras saker var. De visste inte när de skulle äta, de visste inte om / när de skulle hjälpa till med något. Jag minns en gång när jag och min kompis kom hem efter skolan och skulle äta mellis hos henne. På diskbänken stod ett BERG av disk. Jag tyckte det såg så hemskt ut, men min kompis verkade inte tycka det var konstigt. Det fanns ingen mellis i kylsskåpet. " Juste, Mamma skulle handla i dag" sa min kompis. Jag frågade min kompis om vi inte skulle diska upp all disk för att göra hennes mamma glad. Min kompis tittade konstigt på mig- " Ska VI diska, sa hon"  "Ja, vi"  sa jag och sagt och gjort vi diskade. Och hennes mamma blev överlycklig.

Jag kanske får det att låta som om att vi var någon slags superfamilj och min mamma uppfostrade oss till pedanter. Men så var der verkligen inte. Jag blev världens slarvpotta i tonnåren och har väll aldrig egentligen hållt reda på en enda grej, men basen sitter kvar. Man kan inte göra allt själv. Det är fler som bor, skitar ner och äter mm. Desto fler man är desto större anledning att hjälpas åt. Man kan heller inte vara bra på allt man gör- tro mig även jag tyckte min mamma var världens tjatkärring men hur som helst så är det av henne jag har lärt mig-detta.

Ja, det blev ett väldans konstigt blogginlägg det här. Bloggen är verkligen inte tänkt som ett blajforum för mina tankar. För jag tror faktiskt inte att någon är så speciellt intresserad utan jag ska i stället hålla mig till syftet i denna blogg. Berätta om vad vi och framförallt FLIS har för oss om dagarna.

Flis sover, jag ska nu lägga över henne i sin egen säng och jag ska krypa till kojs själv också. Christer har med sig kameran till Riga så några bilder får ni inte heller se.
I morgon ska vi till Farsta med mormor för att hitta lite fler julklappar och kanske födelsedagspresent till moster :)    

Kommentarer
Postat av: Elenore

Hej. Nu är Op färdig, jag mår rätt bra!

Lite svårt att sitta och ligga i början å jag har ont i axlarna.

man kan få det tydligen, har med blodcirkulationen å göra, men annar är jag OK! :D

2008-11-28 @ 11:15:37
Postat av: Alt+0134

En blogg är ju tänkt att vara ditt forum för att slänga ut dina tankar och funderingar i världen ;)

2008-11-28 @ 17:56:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0