I morgon

Hej och hallå!

 

 

I morrn flyttar C ut. På riktigt. Idag grät vi en skvätt både två över det. För visst är det en sorg. Visst är det hemskt att vi inte fixade det. Vi som verkligen trodde det. Vi mot världen!

Men båda två känner att det inte är rätt att sätta stopp. Berätta för alla att vi tänkt om och att vi vill försöka vända på det… igen.

 

Vi orkar inte igen, vill inte, kan inte. Det är för många pusselbitar som fattas och vi hoppas kunna göra det här så vänskapligt och förstående som möjligt. Känslor försvinner inte över en natt och jag skulle ljuga om jag sa att allt är som bortblåst och att jag aldrig mer vill se honom.  Han är faktiskt inte bara Felicias pappa, utan en väldigt bra person med många bra sidor. Dock ( uppenbarligen) har vi båda sidor som är allt för långt ifrån den andres att det blir väldigt svårt att kunna vara tillsammans då.

Idag läste vi ett brev från förr. Och det brevet fick oss båda att åka tillbaks i tiden för en stund. Våra älskade katter, vår början till  ” Familjelivet”.

 

Det känns faktiskt inte bara dystert och hemskt heller. För då hade jag ju suttit här med andan i halsen och tårar som inte skulle sluta rinna. Jag hade bett honom på mina bara knän att inte lämna mig. Att han skulle finnas kvar och att vi skulle leva det livet vi drömt om, tillsammans. Men jag gör inte det, för jag tror faktiskt inte på det. Även om det tar emot när jag säger det, ja till och med när jag skriver det. Jag funderar över om sådant här är för privat för att blogga om. Det är nog det. Men jag skulle kunna lägga till så mycket detaljer och förklaringar på både det ena och det andra. Men det tänker jag inte göra. Någon stans måste man dra gränsen. Och jag gör det här.

 

Varför jag egentligen bloggar just nu är för att jag vill berätta för er att jag inte kommer att blogga på ett tag. Den här datorn är nämligen C:s och den tar ju han med sig i morgon.

Min dator är på service och borde snart komma tillbaka!

Så nu blir det en liten bloggpaus för mig och för er. För mig att leva mina första dagar som ensamstående på riktigt. Ingen praktik längre :D Som i föregående blogginlägg.

Och för er, en evig väntan :D ???

 

Gott nytt år på er ! Kraaam!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0