Mot badhuset & friskis
Igår var vi på badhuset med våra vänner från föräldragruppen.
Det blev dock en kort visit pga att det var så kallt i vattnet. Killen i spärren varnade oss redan när vi betalande, han berättade att i morgon ( läs idag) så skulle det vara simtävling i badhuset och de som tävlade ville då ha vattnet ännu kallare än vanligt. ( Kanske simmar man snabbare då?). Vi badade i alla fall en stund och sedan fick barnen leka lite på en stor bänk. De åt banan och röjde runt en stund medan vi mammor pratade om ditt och datt :)
Sen bestämde vi oss för att få lite mat i oss och även ge ungarna lite mellis. När vi sedan skulle gå hem var de två små bebbar som somnade som stockar i sina vagnar, så trötta de var!
Sedan kom vi på att Becka ( mamman till Flis kompis Noah) kunde följa med mig på träningen till kvällen. Vi hade pratat en del om vikten att få komma iväg ibland för att " tanka på med energi". Spontant och dant ringde Becka till sina föräldrar och bad om barnvakt och det gick bra. Tanken var att jag skulle åka hem med Flis, för att lämna av henne och hämta min träningskläder, hämta bilen och sedan och åka hämta upp Becka. Vi ser på klockan, att tiden inte ger oss de spelrum vi vill ha! Jäklar också!
Jag får en ny idé. Sambon kan kanske packa ihop mina träningskläder och komma och lämna dem och sedan ta med Flis hem. Jag ringde jo, det kunde han väll gå med på. Sen kommer han på- att det går inte ! Bilnycklarna hänger just nu på MIN nyckelknippa! Men vad sjutton! Jag märker hur viktig den här timmen borta känns allt mer avlägsen och allt mer viktig! Becka kommer på den brillianta idén att be sina föräldrar om ytterligare hjälp. Hon ber hennes pappa köra hem mig för att möta upp sambon som har med sig mina kläder- hämta bilen och köra hem sambon till Becka för att han ska kunna hämta Flis och ta med henne hem. Och sedan då kunna köra mig och Becka till träningen. Och trot eller ej, men det ordnade sig! Ja vad ska man säga- ungefär som sambon sa- " Nån mer spontan än du finns nog inte- hur fan lyckas du"?
Ärligt talat så är jag nog ganska spontan av mig och med tanke på att sambon ofta vill ha allt planerat in i minsta detalj så drar vi inte så ofta (läs sällan) jämt upp :)
Däremot tycker inte jag att det var så himla spontant- bara det att det blev lite krångligt. Men det ordnade sig och människor är faktiskt till för att hjälpa varandra så gott det går ( ja om man får tillbaka inom sinom tid.)
Becka och jag hade superkul på dansen och det är verkligen så att man går iväg för att " tanka på". Få mer energi och känna att man kan komma tillbaka och vara en ännu bättre- mamma och person i sig. Som mammaledig värdesätter man den lilla lilla tid, ensam man får. När sambon är på sina resor är jag glad om jag hinner dra en borste genom håret och sminka mig lite lite grann innan jag springer iväg i ruset av att vara det underbaraste men ack så krävande rollen som- att vara Mamma.
