Vart kom all energi ifrån?
Idag hade vi ännu en trevlig dag som hundvakt. Även Idag var Gabriel, syrrans yngsta son med oss. Felicia älskar Gabriel. Han är hennes favorit. Så fort han dyker upp i hennes synfält så skiner hon upp som en sol. Hon vill vara i närheten av honom mest hela tiden. Gabriel är likadan han. Han spexar gärna för Flis och hjälper mig med ditten och datten. Han följer med och underhåller henne när hon ska få ny blöja. För han vet att hon inte tycker om det och att hon ofta blir ledsen av att bli fasthållen mm. Han hjälper till att dra barnvagnen, han hjälper henne att ställa sig, klättra upp på osv. Han visat gärna stolt upp henne för sina kompisar och berättar att det nästan är hans lillasyster, fast på riktigt är hon bara hans bästa kusin. Hur gulligt är inte det ? Syrrans andra son, Anton som fyller åtta i sommar är inte lika medverkande. Men han beskyddar henne från farligheter och tycker minsann inte att det gör någonting att hennes resesäng står i hans rum. Han klappar henne på huvudet och säger " Du är så himla söt". " Mina små söta troll- alla tre. För alltid kusiner :)
Väl hemma från dagens händelser satt vi vid middagsbordet, och pratade om ditten och datten. Vi pratade faktiskt om vädret, sambon påstod att han hört att det skulle bli väldigt fint väder i helgen. Någonstans ifrån, fick jag då en väldans energi! " Jag ska baka nu, så du får ta henne" sa jag till sambon. Jajjamensan. NO mather what! Jag tänker inte stå inne och baka i heögen om det är fint väder. Absolut inte när man har en snart ettåring som vill komma ut och leka. Jag började med att gå ner och handla jäst. Flis blev förvånad när jag gick till hallen och började ta på mig kofta och skor. Jag sa " Hejdå, Flis, nu går jag en stund. Kan du vinka till mamma"? Flis som då åkte rutschkana med sambon fick blixtsnabb krypfart mot mig och ville komma upp i min famn. Jag kramade henne och sa att mamma ska gå och handla. Du får leka med pappa! Sambon lyfter över henne till sig och ungen börjar fäkta med armar och gråta. "Hejdå gumman" säger jag och försöker låta glad. Och så går jag. Ingen igen att dra ut på lidandet!
Jag handlar jäst och är snart hemma igen. Flis och sambon leker och har roligt. Flis kommer och kramar mig men går sedan tillbaks till lekandet. Jag sätter igång och gör degen. Flis blir gnällig och jag hör hur sambon byter om till pyjamas på henne. Degen ska just till att jäsas och jag gör välling åt Flis. Sambon kommer ut med en jättearg och ledsen Flis från badrummet. Hon sträcker armarna mot mig och jag tar henne i famnen. ( Flis har blivit otroligt mammig på sista tiden, pappan går bra att leka med men när det tryter pga hunger eller trötthet får han knappt se åt hennes håll!)
Hon borrar om sitt huvud i mitt bröst och torkar tårar och snor på min tröja. Tack så mycket- det var vändligt av dig gumman. Jag går i sovrummet med henne, ger henne sin välling och lägger henne i sängen, hon är tyst till en början men börjar sedan skrika ett tag. Jag kan ändå lugnt fortsätta baka mina bullar. Snart fyller hon ju år! Det skulle ju vara skam att inte ha hembakat fikabröd på sitt barns ettårskalas- tycker jag!
De flesta bullarna blir bra och jag och sambon provsmakar två stycken var som blev på tok för små! Goda blev dem i alla fall :)
Jag lämnar disken framme och tänker att jag kan ta den i morgon när jag ändå måste gå upp med Flis, då sambon ska jobba. Jag måste ändå låta bullarna svalna innan jag fryser dem. Jag går ut och ser lite på tv:n, surfar lite och tar det lugnt. Efter ca 45 minuter går jag upp igen för att frysa bullarna. Men någonstans kommer min energi tillbaks igen. Jag tar och städar upp i köket. Diskar, torkar en del, sopar av. Går med sopor- You name it! Skönt att få bort skiten i alla fall :)
NU ska jag göra vällingen till i morrn ( eller be sambon om det, har inte bestämt mig) och sedan ta mig en välförtjänt dusch tror jag.
Trevlig helg gott folk!
