Att både äta kakan, och ha den kvar.

Flisen hade inte sovit i dag på förskolan- Det brukar inte vara någon fara med det. Oftast så klarar hon hela dagen och får lägga sig kl 19:00 för natten. Ibland somnar hon på soffan och får sova i en halvtimme sedan väcker jag henne. Då håller hon låda till 21:00 men sedan sover hon ofta gott om natten. Men idag blev allt för tufft. Det hade vart på teater på förmiddagen och Flis hade INTE kunnat somna när hon skulle. Personalen hade t.o.m försökt att söva henne i en vagn senare på dagen. Men hon hade bara vilat. När jag hämtade henne så märkte jag att hon var supertrött. Så där så att hon inte orkar någonting. Bestämde mig för att hon skulle få en flaska välling och få sova 30 minuter på soffan när vi kom hem. Hon slocknade på två sekunder. 30 minuter senare så väcker jag henne. Hon blir som tokig. Skriker och vill bara klänga på mig, under en lång tid. Jag försöker muta med att vi ska bada, äta äpple, leka, jag t. o. m mutar med GODIS, mitt i veckan! Men inget fungerar. Ögonen rullas ihop på henne och hon BARA skriker och lägger huvudet mot min axel.

Jag ser ingen annan utväg. Jag tar på ungen pyjamasen, byter blöja och gör en ny flaska välling. Felicia slukar den med detsamma. Jag går ut, och hon somnar. Kl var då 17:45.

 

Jag får nog lite jobb gjort i alla fall! Ligger efter lite med lite planeringsjobb som jag nog ska ta tag i i kväll !

 

Det här är verkligen en tid då ensamstående livet är på topp! Ensamtiden är faktiskt- underbar! Jag såg det inte så förr i tiden. Under tiden jag levde med Flisens pappa. Jag ville gärna ha honom hemma. Näst intill alltid. Nu sätter jag verkligen värde på att vara ensam. Göra det jag vill göra för stunden. Känna mig för, äta vad jag vill. Sitta här hur länge som helst. Och bäst av allt. Slippa vara social ibland. Bara få bara lite.

JAG är en social person. Jag älskar att ha folk omkring mig och jag älskar att prata, prata och åter prata. Jag kan prata i timmar om ingenting.

Men det här är faktiskt underbart! Bara kunna vara. Bestämma själv när och vem som ska komma hit. Jag kan ringa vem jag vill, när jag vill. Se på vilket tv program jag vill. Lägga mig när jag vill. Slippa kompromissa, anpassa sig- You name it!

 

 

 

Å andra sidan-så känns det lite som att jag lever i två olika världar! Jag både äter kakan och har den kvar. Jag har inte bloggat på länge. Mycket pga att vi haft mycket för oss. Båda mina tjejkompisar S och N har vart här i omgångar. Ibland kommer Flisens pappa hit.

Jag jobbar sent en kväll i månaden och då och då åker vi hem till mormor på middag. Men rätt ofta umgås vi med grannarna, familjen Nestor. De har en dotter som går på samma avdelning och förskola som Felicia.

Och inte nog med allt detta. Det har faktiskt hänt en sak i mitt liv.

 Jag har träffat någon- och nog sjutton pirrar det i magen när jag är med honom!  Visst är det underbart att få kraschlanda i hans armar ibland när jag lagt Felicia.  

 Det är roligt och trevligt på alla sett och vis. Även om jag verkligen inte hade tänkt träffa någon. Ja inte än på ett bra tag och absolut inte tre månade efter att Flisen pappa flyttat ut härifrån. Men nu har jag gjort det. Och jag tycker om honom.

 

Men, det är ändå  så himla skönt att få göra det här också. Surfa, blogga, äta mat framför tv:n. Städa lite, plocka lite kläder, fundera lite själv. Läsa, prata i telefon.

Slipa irritera sig på vad någon annan gör.

Jag säger ju det. Just nu lever jag ett riktigt riktigt gott liv, även om det kanske bara är för stunden.

(Och om vi bortser från stress och tråkiga vardagsbestyr och min c uppsatts som tynger hårt, hårt på mina små axlar).

 

Jag både äter kakan, och har den kvar.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0