Jobbhelg och Pappahelg 2

 

 

Andra gången

 

Japp, idag är det dags för mig och Flis att var åtskilda igen. Jag ska hämta henne på dagis och sedan köra henne hem till sin far. Jag vet att de t är lite töntigt, men jag har redan lite dålig känsla i magen. Det har ingenting med att göra pappan inte kan ta hand om sitt barn.

Det är jag som inte är van vid att vara ifrån henne. Som mest har jag vart ifrån henne i två dygn förut. Så jag har alltså gjort det här förut. En gång. Jag jobbade ( hade sovjour) på natten och gick på kurs på dagen i två dagar. Flisen var då 11 månader och var hemma med far sin.

 

 I vilket fall så ska jag ju ändå jobba och hon har det roligare där än att sitta hemma ensam om man säger så ;O.

Kanske är det som en kompis förklarade det ” mammans kärlek till sitt barn” som sätter hjärtat på prov. Det är ju faktiskt, inte så konstigt att man reagerar när man har vart så nära så länge.

I vilket fall får jag strålsätta mig lite grann. Flisen och jag behöver nog sakna varandra lite, för att få vardagen att gå ihop ännu bättre.

Ikväll kommer kompis Vici hit för att se på film. Och sen i morrn eftermiddag ska jag jobba. Och på Söndag kl 18 kommer min skatt hem igen !

 

Nästa vecka blir nog rätt tuff. Det blir lite längre dagar för Flisen på Dagis. Jag kommer ha hjärnan trimmad på mitt nya jobb och dem här ” slappmornarna” kan jag i fortsättningen bara drömma om. Det känns ändå skönt att Flis verkligen fått en mjukstart på dagis. Nu är den ”tyvärr” slut. Flis gillar ju att vara där så egentligen borde det inte vara några problem. Om hon bara kunde se till att börja äta ordentligt, så att hon inte är vrålhungrig när jag hämtar henne. Jag får helt enkelt lära mig att göra storkok så att det blir lätt att slänga fram mat till tösen och mig !

 

Shit- det är verkligen på riktigt! Tanken slår mig ibland.

 

 

Hej, jag heter Sofie.

Jag är 23. Och ensamstående.    

 

 

Många höjer på ögonbrynen. Andra verkar inte så förvånade. Kanske tänker de ” dagens ungdomar”.  Nu var det ju verkligen inte så att Flis ” bara blev till”. Allt annat än det, det kan jag lova.

En gång, när jag sa att jag hade börjat vänja mig med titlen- så svarande personen.

”Det var inte dåligt jobbat”.

”Du har hela livet framför dig och har redan ett barn, tänk vad ni kommer att få uppleva tillsammans”.

 

Tanken klingar till- Ja visst! Så är det ju = )

 

Nu är det dags att packa väskor, plocka undan., Åka och handla dammsugarpåsar, mm !

 

I”ll be back!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0