Tankeperiod
En liten tänkande period. Jag tänker för mycket. Alltid gjort, kommer nog alltid göra. Några talar om för mig att sluta upp med det nu genast. ”Lev för helvete Sofie”. ”Lev i nuet” säger dem. Överallt säger folk åt mig att jag kan. Att jag visst fixar det. Och jag vet ju, att jag kan, och att jag fixar det. Men hela tiden känns det som om jag borde, jag borde kunna mer. Jag borde fixa mer. Jag borde ta tag i saker. Men ofta hamnar jag här, i tänkandens tider. När barnet har somnat och det bara är jag kvar. Jag har sprungit i tvättstugan hela eftermiddagen med Flis. Nu på kvällen sprang jag en vända utan henne. Med hjärtat i halsgropen förståss!
Får man göra så? Lämna sitt barn, ensam sovandes i sin säng medan man kutar till tvättstugan för att hämta lakanen ur torktumlaren? Är det dödstraff på det?
Jag käkar choklad ( ja, snart ska jag ha mens)
Lyssnar på musik
Funderar på allt och inget.
Tv:n är på. Men ljudet hörs inte.
Jag är ensam. Och jag gillar det!
Jag lyssnar på tystanden.
Undrar hur jag inte kunde värdesätta detta förr i tiden.
En sak i taget,
Leva nu, så var det.
Jag är på väg.
