Praktiserar som ensamstående del 2
Livet som ensamstpende mamma, med mycket lite erfarenheter!
Vi lever och står i, som vanligt. Denna veckan är sambon hemma hos sina föräldrar för att hårdplugga inför hans sista tenta! JO jag vet, visserligen är jag och Flis borta om dagarna och sambon skulle då ha tid att plugga plus resterade tid efter kl 19 när Flis sover. Sambon har dock svår att plugga på bestämda tider.. nog om detta innan jag råkar svamla mig in i något nytt irritations stycke ( eller sida) här på bloggen. Idag har mormor och Hasse. Moster Cathrine och Morbror Claes samt svåger Daniel, och Flis Kusiner Anton och Gabriel vart här på korv med bröd middag och lite för firande av Flis. Mormor och Hasse gav Flis presenter och sjöng för henne. De är nämligen inte här då vi bjuder till födelsedagskalas. ·
Nå, hur är då livet som ensamstående ?
1 Det är såklart jobbigt och påfrestande. Du måste göra allting själv. Du måste laga maten, mata ungen, äta själv och underhålla den lilla. Du måste diska upp både disk och unge. Du måste göra välling, göra inordning för natten ( ibland även bada henne.) Sedan ska du lägga henne. Och inte ens då kan du sätta dig och ta det lugnt. Nu ska tvätten vikas, eventuellt resterade diska tas, plock i lägenheten eller varför inte städa toaletten? När gjorde det senast egentligen? ( Här hemma gjordes det igår, då jag plötsligt kom på att det måste vart väldigt länge sen) Ja, sen kan du unna dig lite av resterade tid åt dig själv eller något du tycker om att göra ( som tex blogga om det). Eventuellt måste du hjälpa den lilla att somna om, om hon vaknar av en mardröm eller av någon o hänsynslös granne. Ja sen går du och lägger dig och hoppas på en så bra natt som möjligt. Nästa morgon runt sex måste du gå upp och ge välling. Har du tur somnar ungen om en halvtimme- kanske en timme om du har tur. Eller inte alls om du har rikigt otur. Du får helt enkelt gå upp och dagen har just börjat. Du stäcker på dig och lyfter upp ungen.. byter dagens första blöja... Önskar att du kunde få gå och lägga dig igen, sluta ögonen och få stäcka ut dig.
2. Det är fridfullt, och skönt. Ingen att irritera sig på. Ingen att tjata på. Du måste göra 1000 sker på samma gång, men du har ju faktiskt inget val. Du behöver inte bekymra dig över varför inte " någon annan" kanske kan tänka sig att lyfta ett finger. Du behöver inte ens tänka så, och det går faktiskt över förväntan även om det tar sin lilla tid.
Du ser på din flicka och tänker att inget i världen ska få henne att må dåligt, eller vara orolig. Du känner dig harmonisk och glad över att du har kontroll på läget, vet vad som ska göras, vad som kan väntas med och vad som måste tas- idag! Du ser din flicka bli trött och du lägger henne till rätta. Efter att ha gjort välling, tagit på pyjamas bytt blöja ja ni vet.
Du får lite tid över, efter att du diskat färdigt och vikt tvätten på sträcket. Sitter för dig själv med chips skålen i ena handen och fjärkontrollen i den andre. Livet är inte så tokigt ändå. Det är jobbigt, och du är trött, men du är inte irriterad. Det är skönt, lugnt och stilla- tid att andas ut. Okej, visst, kanske funderar du över hur det vore om någon annan satt bredvid dig där. Skulle det vara lika lugnt och harmoniskt?
Eventuellt måste du hjälpa den lilla att somna om, om hon vaknar av en mardröm eller av någon o hänsynslös granne. Ja sen går du och lägger dig och hoppas på en så bra natt som möjligt. Nästa morgon runt sex måste du gå upp och ge välling. Har du tur somnar ungen om en halvtimme- kanske en timme om du har tur. Eller inte alls om du har riktigt otur. Du får helt enkelt gå upp och dagen har just börjat. Du stäcker på dig och lyfter upp ungen.. byter dagens första blöja...Hon ler åt dig och alla jobbigheter försvinner en stund. Ni kramas och busar och du tänker att sov mornar får du nog- alldeles för mycket av om ca 12- 13 år. Lever här och nu. Vi fixar det, håller upp ögonen. Börjar arbeta :)
Jag kanske egentligen inte ska uttala mig alls. Detta är vad jag kan få fram. Efter två dagar.
