Vad gjorde man utan vänner?

Idag bestämde jag mig för att stanna hemma istället för att åka på Utflykt. Det hade som tiitgare nämnts, vart trevligt. Men kroppen hängde itne riktigt med. Tåppt i näsan, kall i kroppen och lite små hängig. Inte så pass sjuk att jag måste be sambom stanna hemma från jobbet- inte så pass sjuk att jag inte kan ta med min dotter ut. Men för sjuk för att testa mitt tålamod på pendeltåg med en nio månaders som inte kan sitta still i mer än 2 minuter i sträck. 

Tant Moa kom hit på eftermiddagen. Flis böev jätteglad! Vi lagade mddag och åt tillsammans. Under middagen ringer sambon och ber mig att komma för att ge honom pengar till mat. Han hade med sig en matlåda, men det var inte så mycket i den som han hoppats på och han var hungrig. Jaha? Hur gör man då då? Sambon har bilen. Bussen såklart den finns ju alltid. Men mitt i middagen.. Ska jag dra på Flis alla kläder och gå ut i ruskväder igen. Komma hem lagom till läggdags och sedan varva ner... nja?

Men när det kniper så finns dem Mina fina, underbara vänner. I detta fallet Moa. Moa stannade hemma med Flis, lånade mig hennes busskort och mobil. ( Då min såklart var urladdad somvanligt). Det kändes såklart lite läskigt att läman Fli sså där, spontant och dant. Men jag var inte specielt orolig. Moa är den- näst efter Mormor som träffat Flis mest. Flis tycker om henne, och det är aldrig något konstigt när Moa kliver in i vår dörr. Flis tycker knabbt att något är annorlunda. Och Moa tycker ju om Flis, det syns också!
Så jagh åkte ivög till sambons jobb- en bussresa på ca 10 minuter och fem minuters gångväg. Jag hinner även in på affären för att köpa smör. Jag kommer hem och Flis mår hur bra som helst. Sitter på Moas arm och börjar bli lite trött. Hon stäcker armarna mot mig, borrar in sitt ansikte i min hals och jag känner mig väldigt välkommen hem!
Allt som allt var jag borta i en timme och det var första gången som Flis var med någon annan utan varken mig, Sambon eller Mormor. Inte för att jag tror att hon brydde sig specielt mycket. Hon känner sig nog trygg med Moa, som vart hos oss mycket under hela  Flis ( visserligen ännu rätt korta) liv.

Jag vill i alla fall Tacka Moa, sähär offentilgt också. Även om jag gjorde det personligen här hemma för ca 2 timmar sen.
Sambon blev jätteglad åt att jag kunde slita mig loss och komma till undersättning och jag- fick lite frisk luft, vilket alltid behövs även om man är lite krasslig.

Här blir det sängdax någorlunda tidigt. Tänker gå för att borta tänderna och krypa till kojs direkt efter att jag skrivit klart detta inlägg.  Flis sover sedan ca 20: 00!

GODNATT!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0