Älskade host snorpa!

Vår älskade hostande snorpa!
När ska du bli frisk?
När ska du kunna använda rösten som du brukar göra. Det enda som hörs när du blir arg är dina försök att skrika, men det enda som du får ur dig är en hes stämma som låter som en ansträngd viskning. Det är synd, för det tar bara ännu mer på din röst.
Ingenting kan vi göra för att du ska bli bättre. Bara ge dig din hostmedicin och finnas till hands. Jag tycker inte alls om att lämna dig hemma när du mår så här.
Idag har du haft roligt med pappa. Trots att han var helt säker på att du inte hade någon feber. Men så kommer mamma hem och märker att någonting inte riktigt stämmer med dig i alla fall, trots sina skratt emellanåt. Det där gnället är inte vanligt gnäll. Tempen visade 38,2. Min stackars lilla trollunge. Att du var så bra på att hålla god min, det visste jag inte.
Och slagit dig har du gjort idag. När pappa var ute och lekte med dig var det en annan pojke som du har träffat många gånger i parken som skulle lyfta upp dig. Du tycker om pojken och skulle krama honom. Då blev pojken glad och löft up dig och sedan föll ni båda två ner i marken. Så på ena sidan huvudet har du nu ett stort blåmärke. Lilla tjejen! Som du ser ut.
När ska du kunna gå till dagis igen och när ska du sluta hosta? När ska du sova hela natten igen och när ska du bli vår vanliga högljuda flicka igen? Jag vill nästan höra dina argsinta skrik bara för att veta, att din röst är tillbaka.
Vår älskade snorpa. Se till att bli frisk snart. Så att vi kan få vila lite innan nästa sjukdomsperiod börjar.
Trollunge, du är mammas skatt. Den finaste jag vet. Jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0