Separationsångest!

 

 

Har ni också det ? Jag minst sagt lider av det! En stund efter själva avskedet går det rätt bra. Och bättre och bättre för varje minut.  Efter en stund kan jag ofta bara segla vidare. Ungefär som ett förskolebarn som gråter är mamma/ pappa går men så fort dörren stängs så kommer barnet på att det finns kompisar att leka med, och glömmer bort mamma och pappa ett slag.

Men innan dess, just i avskedet, känns det som om hela kroppen ska vika sig. Som om jag inte kan stå upprätt! Vill frysa tiden ett slag.

Jag vill hålla fast, inte släppa taget!

Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske är det just för att även jag är, skilsmässobarn!.

Jag kan se samma sak i Felicia. Speciellt när jag lämnar henne ifrån mig. Som liten minns jag att min bror hade väldigt svårt att skiljas från olika miljöer och även mormor och syrrans yngsta kille verkar lida av det. Annars har jag ganska lätt att anpassa mig till nya saker och nya platser.  Det har aldrig vart så svårt för mig att flytta eller att komma på saker i sista minuten som man vill göra.

Men människor är inte alltid lika lätt att skiljas ifrån..

 

Skit också ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0