mammaochflis

Idag är jag helt borta. Jag är trött och mer virrig än vanligt. Jag har haft tur idag. Flis har vart väldigt resonerbar och snäll, fast hon var trött hon också. Klockan är inte ens åtta och jag tror att hon redan somnat. Det är bra, för jag är som sagt rätt slut.

En gång för länge sen så var jag och Felicias pappa på fest hos min bästa kompis som fyllde arton. Vi hade bara vart tillsammans i fem månader och jag kände fortfarande det där konstanta pirret i magen. I vilket fall så är det en av de få gånger som jag faktiskt blev lite full. Vi satt i en varm pool och drack cider. I poolen märkte man liksom inte av hur mycket man drack + att man blev ju törstig då och då. Kvällen var hel kul. Födelsedagsbarnet blev dock så full att hon tillslut knappt kunde stå. Då satte jag stopp. Trots att jag druckit en del själv. Men lite ansvar och uppsikt hade jag trots allt!  Vad är annars bästa vänner till för ?

I vilket fall.. vad jag skulle komma till var hur jag kände mig dagen därpå. Jag har aldrig någonsin känt så sen den gången och det var ändå nästan fem år sen nu.

Nästa morgon när jag och C ( felicias pappa) vaknade upp så frågade han hur jag kände mig och jag svarade: ” Jag känner mig som en skum banan, med en plastskena över pannan”

C höll på att skratta ihjäl sig minns jag. Först frågade han om jag fortfarande var full :0 .. Vilket han kan påstå att jag var än i dag. Men det var jag inte. Jag bara kände mig så.

Hjärnan kändes ihop skrynklad, kroppen svag och min panna värkte lite lätt. Precis som om jag hade en maskeradmask på mig. En sån där som bara går ovanför näsan, runt ögonen och upp på pannan. Jag antar att jag var lite bakis.

Men Precis så känner jag mig idag, fast jag inte druckit något alkoholhaltigt på länge.

Jag känner mig helt matt,, har ont i huvudet och benen känns som om de när som helst ska vika sig under mig.