mammaochflis

 

 

 

Det finns en, En enda, riktig vän. En vän att lita på i alla lägen. När andra försvinner, när livet är tungt och trist och när jag inte ser någon utväg.

När jag är ledsen och inte vet vad jag ska säga och när jag inte säger något alls. När jag babblar i oändlighet och bara behöver spy galla över någon. När jag verkligen behöver någon som sorterar ut mina tankar. Och när jag bara behöver brista ut i ren, ren sårbarhet. Då bara finns hon där. Lyssnar, och torkar, står stadigt och låter mig få falla.  Jag får falla, men lyfts upp igen och vågar prova mina vingar igen. Hon säger kloka ord, och ibland säger hon ingenting.

Jag vet inte hur det kommer sig. Jag vet inte hur vi fann varandra och lät varandra ta så stor plats i våra liv. Vi har umgåtts mycket. Vi har öppnat oss och låtit varandra veta saker som ingen annan vet. Vi har spillt många, många tårar på varandras axlar och vi har skrattat så att vi haft träningsverk i magen.

I höst ska hon flytta, och jag vet inte hur jag ska kunna se det. Hur jag ska kunna stå där och krama om henne och veta om att hon inte längre är på 15 minuters bilresa härifrån.

Det är tryggt att veta helt enkelt och att veta att det alltid, alltid finns någon nära.

Hon har vart en stor del av mitt liv, länge. Men på senare tid, för att vara lite mer precis så ändå sen Felicias pappa flyttade härifrån. Hon har helt enkelt funnits här väldigt mycket.  Det är lite så, när saker och ting blir svåra att ta itur med så ser man vilka som finns tills hands när man själv inte riktigt inte vet, när man inte själv hittar ut.

Hon har bara låtit mig veta att det är okej. Att jag är okej. Och att jag, faktiskt kommer klara det galant! Och även om det kanske inte är galant så nog fan fixar jag det.

 

Det finns så mycket jag skulle kunna berätta så mycket minnen, så mycket händelser. Så mycket tid vi spenderat tillsammans.

 

 

Utan henne, hade jag verkligen inte kommit så här långt. Och utan henne hade jag fortfarande trott att allt måste bli precis som man tänkt sig!

 

Sabina, utan dig, vore jag bara en liten lort !

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

Alla måste ha nån att kunna lita på, det är så
Och en trofast vän är mera värd än guld
Jag vet, vänner prövas genom tidens gång
Sviker aldrig fast din väg är lång
Finns där vid din sida när vågorna slår
Håller det de lovar, det är vänner som består

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

Jag har fått en vän som jag kan lita på
I den mörkaste natt så finns han alltid där
Mina tårar har han torkat bort
Och tillsammans har vi skrattat gott
Han finns där vid din sida när stormarna går
Ger mig mod att står för det jag alltid har trott på

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

De kommer igen

Sanna vänner har man kvar
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen
Igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
(När du kom behövde jag en vän)
Sanna vänner kommer alltid igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Kommer igen
(Sanna vänner kan man alltid lita på)
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen...

 

 

 

Ja, när man verkligen behöver fixa och dona och göra i ordning vissa saker är det som om luften går ur. Energin försvinner och all ambition om att göra allt det där man borde, bara försvinner. Jag vet inte riktigt hur det går till eller varför det blir så här. Jag vet bara att jag ser framemot den här helgen och jag tror att jag behöver det. Jag behöver nog också bara få vara lite. Sova ut, träffa kompisar och andra vuxna själv. Utan barn. Men, det tar emot och det känns inte helt okej. Det känns inte bra i hjärtat. Separationsångest är bara förnamnet!

 

Jag vet, vet vet vet att det är väll självklart att mitt flickebarn har all rätt i världen att träffa sin far. Och jag vet att alla barn har rätt till sina TVÅ båda föräldrar och jag VET att jag inte skulle hindra någon av dem att få vara tillsammans. När dem är tillsammans och jag ser det på håll så blir jag faktiskt glad i hjärtat. Glad över att de har varandra. Över att Flis har en pappa som faktiskt älskar henne, antagligen precis lika mycket som jag älskar henne.

Det bara är det, att jag har haft henne så nära inpå under en så lång tid. Det har vart hattigt och fram och tillbaks. På senare tid har Felicias pappa vart här hemma hos mig med henne och det har känts rätt bra för min del också. Jag vet att Flis är trygg i miljön och jag vet att hon har allt på sina platser. Dock har Flis pappa endast haft henne halva varannan helg. Vilket har gjort att jag vant mig vid att bara vara ifrån Flis just den tiden. Nåja, Flis och hennes pappa har faktiskt träffats vid ett par till tillfällen. Ibland har han hämtat henne från dagis och tagit med henne till parken i en timme eller två.

 

Men då har hon kommit hem, hem till oss och jag har fått lägga henne, och ro om henne. NU, ska jag vara ifrån henne i två hela dygn! Hur i ursäkta uttrycket. Men hur i helvete ska det gå till!?  Hur ska jag klara mig från att inte få göra allt det där? Att inte få lägga henne på kvällen och stryka henne i håret medan hon dricker sin välling.

Jag vet ärligt talat inte om jag kommer att kunna tänka på något annat än att jag bara vill vara hos henne. Usch vad hemskt! Om det är någon här som behöver avvänjas så är det jag. Och jag, kan mycket väl behöva få komma ifrån från allt det här ett tag. Det är klart att jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill åka iväg till min kompis Therese i morgon. Det är klart att jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill vara ensam med Jens. Men, jag skulle bara vilja tanka på lite med Flis hormoner emellanåt. Bara tanken på att hon ska vara borta från mig i TVÅ dygn får mig att rysa och känna obehag.

Ja, det kanske är så att jag är sjuk I-huvudet eller nått.

Eller också är det så att jag bara behöver vänja mig lite.

Hej där :)

Skrev just ett långt blogginlägg i word. Men när jag kommit lite mer än halvvägs kom jag underfund med att jag inte kunde lägga ut det. Det var allt för privat, för mycket känslor och för mycket innehåll helt enkelt. Jag fortsatte skriva och mina fingrar bokstavligen flög över tangenterna :)
Jag har alltid vart mycket för att skriva av mig. Om allt och ingenting. När jag var liten skrev jag dagbok och jag lärde mig snart att om ingen lyssnade när man pratade så kunde man alltid skicka dem ett brev för då skulle de vara tvungna att svara. Dessutom fick man prata till punkt och man hade inga tidskrav på sig att berätta vad man egentligen kände, djupt där inne.

Idag är jag ensam. Flis sover och jag sitter här. Vi har vart hemma hela förmiddagen och bara slappat. Flis somnade på soffan kl 11 och sov sedan till strax innan kl 14:00. När hon vakande åt vi lunch och städade lite, vek och hängde tvätt, ja det vanliga. Sen bestämde jag mig för att vi i alla fall kunde ta en biltur för att tanka och sedan gå in på Ica maxi och handla lite. Sagt och gjort och precis innan ringer min bror och han och mormor och mormors nygamla särabo åker också till Maxi. Efter det följer vi med till Bauhaous en snabbis och sedan äter vi på Vega baren, gott!

Mormor och jag och Felicia åker vidare till euro står och jag shoppar en AS COOL dörrmatta! Den är verkligen jag i ett nötskal :D Vi kör hem mormor och åker sedna hem. Flis hamnar i säng kl 20.30. Och sen dess har jag bara glott på tv och suttit här framför datorn. Jag känner mig inte heller helt 100% men det mesta känns som om det beror på allergin.

I morgon blir relativt lugn dag. Tant Moa och ev även Tant Sabina kommer hit och ska fira lite födelsedag :) jag ska fixa lite papper och rensa mer kläder :)

Idag känns det faktiskt typ första gången på extrent länge, lite lite ensamt att sitta här ensam. Kärlekspulver kanske är beroendeframkallande!?

Till Elle: Ja, det kanske man skulle kunna säga.. ;)

 

 

 

 Ja, då var det sjukdom igen! Felicias fröken ringde mig på jobbet igår kl 15 och sa att hon hade feber. Jag kunde inte komma ifrån på direkten men skyndande mig så fort som möjligt. Väl framme så är ungen varm och trött men ganska glad i alla fall. Hemma får hon Alvedon och jos i sin vattenflaska som hon älskar. Hon piggnar till och jag bestämmer mig för att vi kan lyxa till det en dag som denna och äta Pizza på vår pizzeria som ligger precis i vårt område! Ibland är det riktigt praktiskt och bra!

Jens kom över och åt med oss, sedan gick vi till affären och handlade välling, och lite annat nödvändigt. Flis var trött och gnällig redan vid 19:30 tiden så jag gjorde i ordning henne och gav henne ny Alvedon för natten. Ungen somnade med vällingflaskan i munnen, innan jag ens hunnit gå ut genom dörren. Stekhet över hela kroppen. Mins stackars skrutta!

 

Kvällen spenderades med att se på Sex and the City filmen ! Ja, se där faktiskt ! Jag var på bio med min mamma föra fredagen och såg Sex and the city- the movie 2. Och då kom jag underfund med att jag inte ens sett ettan! Tvåan var så rolig att jag nästan vek mig dubbelvikt av skratt på bion. Ettan, tycker jag faktiskt var snäppet sämre,  jag hade sett en hel del scener innan och jag kunde nästan tänka mig hur filmen skulle sluta.

 

 

Flis ligger nu på soffan och sover, och har sovit i en och en halv timme nu, men hon får sova för hon är sjuk. Och jag sitter här och är så tyst som möjligt så att hon får sova.

Idag ska vi iväg till Ica maxi en stund. Vi ska betala en räkning och vi ska städa lite, vika tvätt och stoppa in mer smutskläder i maskinen. Ikväll kommer nog mormor på fika. På söndag åker hon nämligen på semester. I morgon kommer tant Moa hit på besök och på lördag kanske vi ska grilla..

 

Den 15:e ska jag till tandläkaren och jag får någon barnvakt

Och den 30:e ska Flis sova hos sin moster!

Jag ska med tant Moa på premiären av tredje filmen i twilight serien. Så jo då det ska bli kul! Det känns lite stramt att lämna ifrån mig Felicia över natten men hon älskar sin moster och det känns inte rätt att åka å hämta henne vid 23 tiden och väcka henne och allt det där…

 

Ja sen blir det ny månad och den månaden fyller JAG år ! 24 hela år!

  

Födelsedagsforande och harmonikänlsa :D 

 

Helgen var underbar och hela söndagen spenderades med att fira Felicia! På dagen hade vi barnkalas och på kvällen kom familjen. Dock kom inte tvp av Felicias vänner på barnkalaset och min pappa och mina småsyskon uteblev från vuxenkalaset! Även mim bästa vän Sabina uteblev pga magsjuka! Tråligt att alla inte kom, men vi hade det som sagt trevligt ändå!

 

Idag, och igår har Felicias förskola planeringsdagar och igår var Flisen hon mormor hela dagen och idag kom hennes pappa hit för att ta hand om henne. Allt har gått bra båda dagarna. Förutom att Flis somnade alldeles för sent idag, kl 14:00 och sov kanske till typ 15:00 vilket resulterar i att min dotra inte sover ännu och klockan är 21:32. Just precis! Min två åriga dotter sover inte ännu.. Pust och stön, jobbigt och irriterande! Jag som tänkt gå å lägga mig själv tidigt idag, och i lugn och ro få ligga å läsa lite, eller bara ta det lugnt, tänka på bra saker.

I stället ska det krånglas och ha sig idag och jag är INTE riktigt upplagd för det idag.

 

Å andra sidan hade jag verkligen inte velat ha någon som helst annan människa här idag när det blir så ”tokigt” för att jag hade blivit tok irriterad på den stackars krake till människa och vänt ut och in på mig själv. Samtidigt? Ja visst!

 

Idag var det en bra dag på jobbet. Jag fick lite gjort och kände mig faktiskt nöjd. Trött, men nöjd!

På senare tid har jag ändå, trots trötthet, och stresssymtomer och en hel del klumpiga misstag och glömska ändå känt en inre sinnesfrid :D Ja, det får låta hur mysko det vill ! Men det är så i alla fall. Jag har fått spring i benen, börjat le åt fåniga saker ( igen) och bara rent av känt mig mer,.. hm.. lugn, harmonisk och bäst av allt, mer med på tåget! Ja! Mer kontroll på vad som händer, lite trimmad helt enkelt! Sen vad allt det här beror på, det vet jag inte riktigt!

 

Stämningen på jobbet har minst sagt lättat, folk har rensat luften och många ( inkl jag) ser framemot hösten med lite nya personal konstellationer. Det känns lite som om jag kommit in i jobbet mer och börjar bli mer varm i kläderna! Ofta känner jag dock att jag borde hinna mer, borde ha hittat på mer utforskande sätt att arbeta på. Men så tänker jag, att man kan inte göra mer än vad man hinner och ibland får man slå bort istället för att ”hänga läpp”.  Dessutom har ledningen anställt en helt underbar ny förskollärare som jag kan få och ”friska upp pedagogik minnet” tillsammans med! Tack Frida!

 

Nåja, all den här harmoniken i mig som jag pratar om kan ha med mycket att göra ! Jobbet är absolut en del av det. Sen tror jag faktiskt att bilrersorna till och från jobbet har fått mig att slappna av lite. Jag sänker axlarna och nynnar med i musiken. Andas och laddar om. Jag lyssnar nu mer på lugna favoriter i bilen! Sen, kanske eventuellt har allt detta med att göra att jag fått i mig lite kärlekspulver av en viss man. Och vem, kan motstå sådant kärlekspulver :D?

Galet och underbart på samma gång !I vilket fall som helst, jag ska inte klaga!