Valborg
Då var det valborg, igen! Tiden går riktigt snabbt, så där snabbt att jag ibland undrar hur jag hinner med allting. Med lite mer eftertanke så kommer jag underfund med, att det är just det. Jag hinner inte med allting. Det var ingen som sa till mig att det skulle bli lätt att leva som ensamstående. Jag trodde väll inte heller att det skulle bli lätt, och jag kan inte säga att det är svårt direkt. Det är bara lite knepigt ibland. Det finns faktiskt vissa saker som går lättare när man är två. Nåja, mer om det en annan gång.
Vi firade Valborg tillsammans med J och med Felicias två kompisar Ronja och Julius och deras föräldrar. Felicia hade vart hos mormor hela dagen. På onsdagen ringde de nämloigen från Felicias förskola och bad mig hämta henne. Det går maginfluensa på henens förskola och hon hade tydligen haft diare så det var ju bara att sätta sig i bilen och hämta upp skruttan. När man har haft diare eller kräkts så får man inte komma tillbaks till förskolan förrän 48 h. På tosdagen vabade jag. Felicia verkade frisk och kry. Ingen diare mer. På fredagen, ja på självaste Valborgsmässoaftons morgon körde jag hem Felicia till hennes mormor. Underbara mormor som alltid ställer upp och hjälper till när hon kan. Tack så mycket!!!
” Felicia får sova hur länge hon vill idag” sa jag till mormor innan jag drog vidare till jobbet. Tanken var att hon skulle klara av att gå till brasan på kvällen utan större gnäll och protester. Efter en bra dag på jobbet åkte jag och hämtade Flisen hos mormor. Jag får då veta att hon sovit 2,5 timme. Kors i taket! Det har inte hänt på extremt länge!
Vi åkte hem och böt lite kläder på oss. Sen tog vi med oss diverse saker och gick hem till Familjen Nestor. Barnen åt potatismos och köttbullar. Vi vuxna åt kött och potatissallad. Ja, jag och Vici drack t.o.m varsin 2,5 % alkoholhaltig cider! Kvart över sju på kvällen går vi mot brasan. Mätta och belåtna och med mycket trevligt sällskap. Väl framme träffar vi några vi känner. Barnens manliga ”fröken” var där. Barnen blev glada över att se honom men också väldigt fundersamma. Fel ställe, tänkte de nog. Vi träffar resten av sällskapet. M och H och deras lille son Julius som går på samma avdelning som Felicia och Ronja. Jag tar lite bilder på barnen med mobilen men jag har ingen sladd än så länge och har ingen riktig koll på hur man annars för över bilderna från mobilen till datorn. Men håll ut. En dag kanske det kommer in lite bilder : )
Vi går hem tillsammans allihop och lille Julius somnar i sin vagn. Det regnar och Ronja och Felicia sitter så sött i sina vagnar med regnskydd på och äter varsin tablettask. Vi går hem till Familjen Nestor en stund och äter jättegod äppelpaj som Vici bakat och även lite snask som jag och Flis tagit med. Vi stannar dock inte så länge. Runt 22 tiden visar Flis riktiga trötthetstecken och jag bestämmer mig för att gå hem. Hemma somnar hon nästan på skötbordet. Fort på med pyjamas, en snabb tandborstning och vällingöra. Flis somnar med Vällingen i handen innan jag ens gått ut ur rummet.
Jag ser på min skatt.
”Du är det finaste jag har”
Jag kan inte med ord beskriva vad den lilla varelsen betyder för mig.
Det är makalöst. Kärleken till ens barn.
