mammaochflis

Då var helgen slut!

Den här helgen har det faktiskt innefunnits ett vist lugn här hemma. Det har inte vart grej efter grej som ska göra. Vi har kunnat ta det lite lugnt. Bara vara ensamma jag och Felicia. Och det, har faktiskt vart skönt. Detta betyder dock inte att vi inte har gjort saker. Det har vi, det är bara lite färre saker än vanligt!

I fredags var vi bjudna på tacokväll hemma hos familjen Nestor. Jag sa till personalen på Felicias förskola redan på morgonen att de inte behövde väcka henne när de sov middag så att hon skulle kunna vara uppe lite längre på kvällen.

Jag slutade 15:30 och åkte direkt hem för att hämta Flisen. Sen gick vi och handlade och gick hem och lagade mat åt flis. Fiskbullar och potatismos. Ja, jag åt också lite bara för att sällskapa lite med Flisen.

 Kl 18 gick vi hem till grannarna, Familjen Nestor och hade det riktigt trevlig! Jag pratade pedagogik med en av deras kompisar, A. Riktigt riktigt kul att få prata med någon som faktiskt har läst det, nu på 2000 talet, om jag säger så.

Felicia och hennes kompis Ronja busade järnet hela kvällen! Kl 21:30 gick jag och Felicia hem för hon blev plötsligt väldigt trött. Självklart kändes det lite tråkigt att lämna resten av folket för att gå hem. Men jag var ju inte ensam, och det är ju såklart mysigt att vara med Flis. Att lägga henne i sängen och smeka henne i håret medan hon dricker sin välling.

Efteråt gick jag ut i vardagsrummet, satte på tv:n och la mig på soffan. Jag somnade, så det var faktiskt skönt att komma hem för min del också.

På lördagen gick vi ut och lekte i parken. Det var lite kallt så vi stannade inte ute så länge. Gick hem och åt lunch. Flis somnade utan protester i sin säng till middagsvilan. Jag fick väcka henne efter en timme och då satte jag på henne kalaskläder och så åkte vi hem till min bästa vän, Sabina. Kalaset var mycket trevligt och det var roligt att träffa hela Sabinas släkt. Det var länge sen!

Och idag, söndag så åkte vi i väg till flisens pappa. Jag lämnade av Flisen och åkte sedan vidare för att gå på långpromenad med J. En drygt timme senare åker jag och hämtar upp Flis igen. Flis, hennes pappa och farmor leker i lekparken och jag stannar till en stund och pratar med dem. Sen sätter jag Flis i bilen med en flaska yoghurt i ena handen och en banan i den andre. Vi börjar åka och efter ca 10 minuter så sover min skrutta så sött. Utan att ens ha rört varken yoghurten eller bananen. När jag lyfter ur henne ur bilen och ner i vagnen så vaknar hon och gnyr lite. Men när vi kommer in igen så sover hon. Och jag låter henne sova, rätt länge.

Efter en stund så ringer telefonen och Flis vaknar. KL är 14: 00 och vi äter lunch.  Sen städar vi. Kl 16: 00 kom Tant Moa hit och stannade på middag. Pratade strunt med mig och lekte med Flisen. Flis var vaken till Moa skulle åka hem, kl 20:45.

Nu sover hon. Men hon hostar !

I morgon är det mot förskolan för oss båda!

Idag var jag och Felicia på födelsedagskalas hemma hos min bästa vän sen barnsben. Sabina. Vi åker i bilen och jag känner inget specielt mer än att jag ser framemot att träffa min vän och hela hennes familj. Men när jag svänger in på gatan, så kommer känslan tillbaka. Jag åker förbi lägenheteshus efter lägenehetshus. Det går ett rus genom kroppen. Jag parkerar bilen utanför min gamla balkong. Den balkongen är numer inglasad. Inte som när jag och min mamma och mina syskon bodde där, i lägenheten som den balkongen tillhör. Då, hade vi ett rött skynke för som min mamma satt upp på nått vis. Vi hade ett skynke uppe därför att vi hade en stor kaninbur som precis fick plats på kortsidan av balkongen. Min Pappa hade gjort kaninburen, just efter balkongens mått. Tre, eller fyra kaniner kunde man ha i buren. Och vi älskade den. Buren alltså, så fin den var. Och självklart älskade vi kaninerna. Och vi älskade pappa därför att han gjort buren åt oss.

Nåja, skynket var uppsatt därför att kaninerna inte skulle få för mycket sol på sig.

Men nu, bor det nog inga kaniner på den balkongen. Inglasad var den.

Var bor det för människor där nu? Hur ser det ut?

Jag tar ut Felicia ur bilen och tar henne på armen. När jag går där, över vägen på väg till Sabinas mamma. ( Ja det var där kalaset hölls) så, känns allt så otroligt nostalgiskt.

Jag har gått där på samma väg så många gånger. Ofta brukade jag titta upp mot balkongen och se om mamma stod där, aningen så rökte hon eller så ville hon påminna mig om tiden jag skulle komma hem. Och ofta fick hon slänga ner mina nycklar som jag glömt ta med mig. Jag var tvungen, att titta upp mot balkongen igen. Men det stog såklart ingen mamma där, vilket inte alls är så konstigt. Det är liksom, låt mig tänka. 11 år sen jag flyttade därifrån.

När jag går där på vägen och förbi huset som Sabina förut bodde i, ja på den tiden när vi var 10-11 år. Det känns för några sekunder som om jag är 11 år igen och snart ska springa upp för trappan och hålla andan ändå tills jag kommer ut på loftgången igen. Vi gjorde alltid så, Sabina och jag. Det luktade alltid så mycket rök i hennes port att vi bestämde oss för att alltid hålla andan när vi sprang i trappan.

Men idag, så fortsatte jag ett hus till. Gick förbi porten som jag förut sprang i för jämnan.

Nu, idag gick jag inte där ensam eller tillsammans med andra kompisar.

Det stod ingen mamma på balkongen och vinkade åt mig.

Jag gick där med mitt barn på armen.

Även om det kändes lite konstigt och minst sagt nostalgiskt så var det ändå ungefär så här jag hade tänkt det.

Jag skulle komma tillbaks ibland. Och allra helst med mitt barn på armen.

Tiden har förändrats. Men idag så gick jag där på samma gata som jag gått på säkert 1000 tals gånger. Och jag hoppas att jag alltid kommer känna den där härliga känslan i kroppen varje gång jag svänger in på vår gamla gata i fortsättningen. Vår gata, kommer alltid sitta kvar i hjärtat på oss!

” Ses i morrn, vi springer så fort vi kan! Glöm inte att hålla andan””

Hejdå!!

Hejdå!!

Har ni också det ? Jag minst sagt lider av det! En stund efter själva avskedet går det rätt bra. Och bättre och bättre för varje minut.  Efter en stund kan jag ofta bara segla vidare. Ungefär som ett förskolebarn som gråter är mamma/ pappa går men så fort dörren stängs så kommer barnet på att det finns kompisar att leka med, och glömmer bort mamma och pappa ett slag.

Men innan dess, just i avskedet, känns det som om hela kroppen ska vika sig. Som om jag inte kan stå upprätt! Vill frysa tiden ett slag.

Jag vill hålla fast, inte släppa taget!

Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske är det just för att även jag är, skilsmässobarn!.

Jag kan se samma sak i Felicia. Speciellt när jag lämnar henne ifrån mig. Som liten minns jag att min bror hade väldigt svårt att skiljas från olika miljöer och även mormor och syrrans yngsta kille verkar lida av det. Annars har jag ganska lätt att anpassa mig till nya saker och nya platser.  Det har aldrig vart så svårt för mig att flytta eller att komma på saker i sista minuten som man vill göra.

Men människor är inte alltid lika lätt att skiljas ifrån..

Skit också ;)

Flisen hade inte sovit i dag på förskolan- Det brukar inte vara någon fara med det. Oftast så klarar hon hela dagen och får lägga sig kl 19:00 för natten. Ibland somnar hon på soffan och får sova i en halvtimme sedan väcker jag henne. Då håller hon låda till 21:00 men sedan sover hon ofta gott om natten. Men idag blev allt för tufft. Det hade vart på teater på förmiddagen och Flis hade INTE kunnat somna när hon skulle. Personalen hade t.o.m försökt att söva henne i en vagn senare på dagen. Men hon hade bara vilat. När jag hämtade henne så märkte jag att hon var supertrött. Så där så att hon inte orkar någonting. Bestämde mig för att hon skulle få en flaska välling och få sova 30 minuter på soffan när vi kom hem. Hon slocknade på två sekunder. 30 minuter senare så väcker jag henne. Hon blir som tokig. Skriker och vill bara klänga på mig, under en lång tid. Jag försöker muta med att vi ska bada, äta äpple, leka, jag t. o. m mutar med GODIS, mitt i veckan! Men inget fungerar. Ögonen rullas ihop på henne och hon BARA skriker och lägger huvudet mot min axel.

Jag ser ingen annan utväg. Jag tar på ungen pyjamasen, byter blöja och gör en ny flaska välling. Felicia slukar den med detsamma. Jag går ut, och hon somnar. Kl var då 17:45.

Jag får nog lite jobb gjort i alla fall! Ligger efter lite med lite planeringsjobb som jag nog ska ta tag i i kväll !

Det här är verkligen en tid då ensamstående livet är på topp! Ensamtiden är faktiskt- underbar! Jag såg det inte så förr i tiden. Under tiden jag levde med Flisens pappa. Jag ville gärna ha honom hemma. Näst intill alltid. Nu sätter jag verkligen värde på att vara ensam. Göra det jag vill göra för stunden. Känna mig för, äta vad jag vill. Sitta här hur länge som helst. Och bäst av allt. Slippa vara social ibland. Bara få bara lite.

JAG är en social person. Jag älskar att ha folk omkring mig och jag älskar att prata, prata och åter prata. Jag kan prata i timmar om ingenting.

Men det här är faktiskt underbart! Bara kunna vara. Bestämma själv när och vem som ska komma hit. Jag kan ringa vem jag vill, när jag vill. Se på vilket tv program jag vill. Lägga mig när jag vill. Slippa kompromissa, anpassa sig- You name it!

Å andra sidan-så känns det lite som att jag lever i två olika världar! Jag både äter kakan och har den kvar. Jag har inte bloggat på länge. Mycket pga att vi haft mycket för oss. Båda mina tjejkompisar S och N har vart här i omgångar. Ibland kommer Flisens pappa hit.

Jag jobbar sent en kväll i månaden och då och då åker vi hem till mormor på middag. Men rätt ofta umgås vi med grannarna, familjen Nestor. De har en dotter som går på samma avdelning och förskola som Felicia.

Och inte nog med allt detta. Det har faktiskt hänt en sak i mitt liv.

 Jag har träffat någon- och nog sjutton pirrar det i magen när jag är med honom!  Visst är det underbart att få kraschlanda i hans armar ibland när jag lagt Felicia.  

 Det är roligt och trevligt på alla sett och vis. Även om jag verkligen inte hade tänkt träffa någon. Ja inte än på ett bra tag och absolut inte tre månade efter att Flisen pappa flyttat ut härifrån. Men nu har jag gjort det. Och jag tycker om honom.

Men, det är ändå  så himla skönt att få göra det här också. Surfa, blogga, äta mat framför tv:n. Städa lite, plocka lite kläder, fundera lite själv. Läsa, prata i telefon.

Slipa irritera sig på vad någon annan gör.

Jag säger ju det. Just nu lever jag ett riktigt riktigt gott liv, även om det kanske bara är för stunden.

(Och om vi bortser från stress och tråkiga vardagsbestyr och min c uppsatts som tynger hårt, hårt på mina små axlar).

Jag både äter kakan, och har den kvar.  

Sjuk!

Jag är hemma själv idag. Har ont i huvudet, lite halsen. Kroppen känns lam, jag är förkyld. Det värsta är huvudet. Jag HATAR att ha hon i huvudet

Det började igår.  Kom liksom lite smygande. Jag kände mig lite förkyld. Men förkyld kan man leva med. Man kan gå till jobbet. Och huvudet gjorde nog ont för att jag fick min mens igår, det har hänt förut om jag säger så.

PÅSKHELGEN har i alla fall vart mycket mysig! I torsdags blev det tidig påskmiddag hemma hos mamma/mormor.

På  långfredagen storhandlade vi och hade middag hemma hos oss. Enrico och potatisklyfter med bearnesås och sallad. HUR gott som helst! Barnen, fick hamburgare med hemmagjord potatismos. Flis åt upp hela sin portion!

Vi såg på ” så ska det låta” och hade det trevigt. Flis hade somnar på soffan precis innan gästerna kom vid 17 tiden så hon var vaken ändå till 21: 30 den dagen.

Min Bror, C som är 16 ( ja 17 i sommar) var här och åt med oss! Det var trevligt! Jag skulle ”barnvakta” honom den kvällen. Efter middagen stack han iväg med till kompisar.

Hem kom han också! Kl 01:20.Och jag som låtit honom vara ute till kl 02:00.  :D

Ja, inte för att han var hel nykter när han kom hem. Men att lillebrorsan kom hem välbehållen kändes ändå som en vinst!

Flis blev Tok glad på lördagsmorgonen när hon vaknade och såg att ” KAS” låg i soffan och sov. Den här dagen skulle Flis farmor har kommit på besök. Men hon blev tyvärr sjuk!

I stället blev vi bjudna hem till mormor på påskfika- på självaste påskafton. Flis somnade i bilen! Solen sken och det var varmt ute. Jag fick vårkänslor i kroppen. Kom på att jag borde byta däck på bilen. Ett snällt samtal gick till min käre bror. Som snällt hjälpte mig med allt. Åkte hem till mig för att frakta upp däcken till bilen. Vi åkte hem till vår pappa, flis morfar där Claes böt våra däck. ( Ja självklart betalde jag honom lite”:). SEN bar det av hem till mormor på middag i stället för Fika nu när vi vart så sena.

 Hemma somnade Flis strax efter kl 20: 00.

Och sen blev det påskdagen  och vi gick vi ut i parken. Vi lekte och mös i solen. Köpte med oss fika och gick hem till grannarna. Där jag fick städryck och hjälpte Vici att städa hennes kök! Varför är det alltid roligare att städa hos andra?

 Blev bjudna på middag så vi stannade kvar ett tag till. Vid 19 tiden lullade vi hem. Det är sååå bekvämt med kompisar som grannar! Inga busstider att passa- inga bilresor som tar tid. Flis GÅR med nöje hel den korta biten hem!

Annandagpåsk. Vi hade bestämt oss för att åka och bada på Torvalla med barnen. På eftermiddagen skulle även Flis få träffa sin pappa en stund. De skulle leka i parken och vara tillsammans en stund. Men när jag vaknar på morgonen och tittar ut så ser jag att det SNÖAR! Hur kan det snöa? När jag precis har bytt till sommardäck!? Min förkylning började göra mig förstådd som att bada kanske inte var sån bra idé i alla fall. Hörde av mig till Vici och vi bestämde oss för att avblåsa badplanerna” Tråkigt! Som vi hade sett framemot att göra något annorlunda. Lagade köttfärssås och spagetti till lunch! Blev jättegott och Flis åt som en Häst :D  Vi stannade inne och hade mysdag. Flis såg på Film och vi tog det allmänt lugnt bara. Sen bjöd grannarna in oss på Fika i alla fall. Var där och lekte och pratade skit. Kollade på 2 bröderna Lejonhjärta” som gick på tv. Gick hem och badade Flis. Mitt huvud gjorde fortfarande lite ont. Kände mig inte alls på topp. Tog en alvedon  och hoppade som sagt på att allt var mensens fel.  Jag Badade tillsammans med Flis. Å så roligt hon hade! Hon hällde vatten över mitt ansikte och skrattade. Jag kunde göra samma på henne efter ett tag. Med viss försiktighet såklart.

Efter det åkte skruttan i säng. Klockan var 20: 00 och ungen hade inte sovit en blund på hela dagen. Hon gör så ibland nu för tiden. Ibland sover hon, ibland inte. Hon vaknade i natt och ville ha välling! Men annars sov hon heeela natten” Skönt!

NU ska jag hoppa i säng!