Tiden går

 

 

Tiden går och det händer saker hela tiden, och ibland mest ingenting. Vardagarna innebär förskola för oss båda ;) Mormor är tillbaks och jag och Flis är så glada. Vi umgås en hel del med min syster och hennes familj.

Förra helgen var vi på Eriksdalsbadet tillsammans med Flis kompis Ronja och hennes Mamma Vici. Vi hade det helt underbart roligt och ingen av oss blev sjuka efteråt! Ronja somnade med detsamma i vagnen på väg från badet när vi gick till tåget. Flis vägrade somna, trots att hon var trött. På kvällen hade vi gäster hemma, och Flis däckade vid åtta tiden. Helt slut!

Hon är med om mycket nu, det händer mycket i hennes kropp. Hon växer, hon lär sig saker hela tiden, hon kan så mycket. Hon drömmer om natten. Skriker och är ledsen. Behöver extra mycket kärlek då. Jag märker att jag hela tiden ställer högra kvar på henne, det gäller att vara försiktig. Barnet är bara 2 år och ibland måste man få vara liten.

 

 

 

 

Nu i helgen har Flis vart hos sin pappa. Jag har umgåtts med mamma och fixat halloweenfest för familjen här hemma. Saknade såklart Flis, jättemycket då!  Jens kom hit på lördagskvällen och på söndag förmiddag tog vi en härlig skön långpromenad! Nu är jag och Flis ensamma, hon sover i sin säng och jag ser på BECK samtidigt som jag skriver till er. Jag funderar på att gå å lägga på mig själv nu också. Jag är så trött!

 

 I morgon ska jag plugga. Hämtar Felicia tidigt från Förskolan och åker raka vägen hem till mormor!

 

Kram på er alla!

  


FELICIA

                                        
                                                Du är mammas skatt!

Första pluggfredagen

 

Ja, idag är det min första pluggdag på väldigt länge. Jag har lyckats få en otroligt bra möjlighet på jobbet. Jag har gått ner lite mer i tid och lagt mina arbetstimmar på 4 dagar i veckan. Jag är alltså numer hemma på fredagar för att få klart min C uppsatts någon gång. Inet förrän nu har jag känt mig stark nog att ta tag i den men nu är jag faktiskt taggad att få den klar. Det är svårt, och jag vet att det är mycket att ta igen, komma ihåg och få bukt på innan jag ens kan komma i gång på riktigt. Jag vet att det är mycket jag har glömt, mycket jag behöver läsa och jag måste prata med läraren på skolan osv osv. Det kommer ta sin lilla tid och jag är väl medveten om att jag troligen inte kommer bli klar förrän i sommar. Mitt egna, personliga mål är att bli klar till sommaren. Det känns bra, men också svårt. Går man ner i tid, får man mindre lön, bara en sådan sak. Å andra sidan måste det här verkligen göras nu. De är dags och det kommer att kännas helt underbart när jag väl är färdig. Det vet jag, till 100%.

 

Det är nu, snart ett år sedan som jag och Felicias pappa separerade och nu, som jag sa känner jag mig beredd att ta tag i saker som jag missade på grund av det. Jag har helt enkelt kommit underfund med att det händer saker i livet, bra som dåliga som gör att livet helt enkelt, förändras. Ibland måste man lägga saker åt sidan för att ta tag i andra. För att helt enkelt klara av att stiga upp ur sängen, att kunna le åt sin dotter och se till att vi får rena kläder på oss.

 

Det senaste året har gått så otroligt fort! Ja, precis som alla andra år. Men det här året har både vart tungt, jobbigt, och väldigt väldigt roligt !

 

Tack vare en stöttande familj, som hjälpt mig med hämtningar och barnvaktspass när jag har mina apt:er, föräldramöten och gud vet allt. Tack vare otroliga vänner som stått upp och hjälpt mig så gott det kunnat. Och tack vare mig själv som gett mig fan på att faktiskt klara av det. Vissa dagar har jag velat slita håret av mig själv. Ungen blev sjuk titt som tätt och jag blev, och blir fortfarande ganska ofta tvungen att stanna hemma från jobbet. I början var det jobbigast då jag precis började ett nytt jobb och börjar med att vabba, och vabba och återigen vabba. Men jag är fortfarande med på tåget och jag hoppas att jag gör ett sådant bra jobb att chefen vill ha mig kvar, trots allt.

 

Och någonstans där emellan råkade jag, bokstavligen talat snubbla över en ny man. Tiden gick och desto mer den gick desto mer började jag att erkänna att jag faktiskt tyckte om honom, en hel del faktiskt.  Jens är en klippa och jag är så glad över att han finns med oss och att jag får ha någon att luta mig emot när dagarna börjar gå på kvällar, då barnet sover och ensamheten tar vid. Han har också stått där, lyssnat och funnits till hands.  

 

Och som alltid så finns hon där i alla lägen. Aldrig för lite för att inte nämnas i mina tacksägelser. Som jag älskar henne, min allra bästa, trogna vän. Sabina!

 

Sen har vi en till, en underbar liten varelse som jag skulle göra precis vad som helst för. Utan henne vore ingenting annat värt att arbeta för. Min älskade unge. Felicia!


Jag bloggar inte längre

 

 

 

Jag bloggar inte längre…

 

 

Näe. Jag kan knappast kalla mig bloggerska längre. Jag har inte tid, helt enkelt eller så prioriterar jag inte bloggandet längre. På eftermiddagarna handlar våra dagar om att handla. Laga mat, hänga tvätt, plocka, kanske bjuder vi över grannarna, moster eller mormor på fika. Ibland blir vi bjudna på middag hos någon av dem. Felicia har börjat ÄLSKA vara hos sin moster och tjatar ofta om att åka tid. Jens kommer hit ibland J <3. Ibland när Felicia redan har somnat ibland är hon vaken.

Barnvakts pass måste jag fixa en gång varje månad då jag apt på mitt jobb. Det handlar bara om tre timmar och de senaste gångerna har Flis vart hos sin moster. Den här månaden har det dock vart en hel del. Jag har haft mitt livs första föräldramöte som pedagog och jag har även haft apt, jag har vart ute med jobbet och sett på we will rock you musicalen och nu nästa vecka är det föräldramöte på Felicias förskola.

 

Ett evigt pusslande- det är det. Men jag tycker det är viktigt att finnas på plats både på Flis förskola och på mitt eget jobb. Jag är både mamma och förskollärare och DET är två HELT olika saker.

 

 

We will rock you musicalen var underbar! Och nu I november bjuder chefen oss på Magnus Ugglas konsär J Ska bli så roligt! Och som tur är det på Felicias ”pappa helg”.

 

Flis börjar vänja sig. Det går bättre när Flis pappa kommer och hämtar henne, alltså att hon lämnar mig och inte tvärt om. När jag hämtar henne så kastar hon sig i famnen på mig och säger ” hem mamma”. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon i vilket fall tycker om att vara hos sin pappa, och jag tror det. Men hemma, och mamma är väll tryggheten själv för henne och av rent själviska själ är jag glad över det. Flis är det finaste någon någonsin har skapat och gudarna ska veta att mitt liv är perfekt med henne, fast jag har henne 24/7 ( ja nästan) alla dygn i månaden förutom 4.

 

Jag har köpt nya vinterskor åt henne och nya fodrade gummistövlar OCH nya höstigare gympa dojor.  HON VÄXER OCH FRODAS DET ÄT ETT SOM ÄR SÄKERT.

 Jag har även köpt lite nya fingervantar och ett nytt fleesesett. Hon måste ha ett par termobyxor och hon behöver ett nytt regnställ. Men sen ska jag nog vara klar. En Tjockare mössa till vintern behövs sedan dock och nog några sockor och kanske en bluffkrage, ska se om den hon hade förra vintern fortfarande passar först!

 

Idag fotograferades hon på förskolan och det gick bra!

 

 

Jens är i Björnrike och vandrar och vi saknar honom nog lite båda två. Flis sover och nu ska jag också hoppa i säng. Kram på er alla !    


Bra dagar vid stranden

 

Bra dagar!

 

 

Andra dagen i rad har jag och Felicia badat med familjen ute på olika bad. Det är så härligt och fint. Min syster och hennes barn, mormor och så jag och Felicia vi har så roligt!

Jag badade mes syrrans söner, Anton och Gabriel medan Felicia sov i vagnen. Ja, mormor och min syster var förståss kvar på stranden så att de kunde ta Flis om hon vaknade. Vi hoppade från hopptornet och lekte och plaskade i vattnet. Barnen älskade det, likaså jag!

 

Ikväll kom min Vän Anna S hit och hälsade på och vi hade det så trevligt så. Felicia hade lite svårt att sova. Hon ville ha en till flaska välling, åt inte så mycket mat till middagen så hon var nog hungrig! NU sover hon i alla fall och jag ska snart krypa till kojs jag också!

 

Jag är så glad idag, så där så att jag bara går runt och ler hela tiden! Kraft och energi säger jag bara! Det får man verkligen av sådana härligt GODA nyheter!

 

Jag har missunnat dem, min familj under en längre tid. Jag har inte spenderat så mycket tid med dem och det är först nu jag känner att jag har saknat det. Ja det är kul ett tag och skönt att komma hem och stänga sin dörr, självklart! Å andra sidan, alla har vi vårt ibland. Jag har just blivit tillsammans med  J och vi, och även bara jag och Flis umgås en hel del med Vici, Matte och Ronja. Vi spenderar dagarna i lekparken och träffar fler och fler igenkännande barnfamiljer, ensamstående mammor och ännu fler barn.

Det är superpraktiskt att bo här. Nära till allt! Felicias förskola ligger ner för backen och mitt jobb inom 10 minuters bilresa. Mormor och moster bor också nära och jag borde, försöka träffa framför allt mina syskonsöner oftare! För GUD så roligt vi har när vi är tillsammans!

 

Jag är på tåget igen, på riktigt! Känner den där pirrande känslan av att livet, faktiskt är härligt!

Visst borde jag, verkligen ta tag i min C uppsatts och den hänger som en tung ryggsäck över mina axlar. Jag har ingen aning om hur det ska gå till och hur jag ska få motivationen och tiden till att sätta mig ned med det. Men jag måste.. någon dag!

 

I helgen är det pappa helg för Felicia. Den delen känns också, om än inte mycket men lite, lite lättare. Felicia pratar om sin pappa och hon har all rätt i världen att träffa honom och känna att han bryr sig om henne!  Är hon glad, är jag glad- så enkelt är det!

 

På fredag åker jag till J. På lördag ska vi till GRÖNA LUND med kompisar och på söndagen redan mitt på dagen ska jag hämta henne för att närvara vid inte mindre än TVÅ kalas samma eftermiddag/ kväll!

 

Jag kommer somna snart, med ett STORT leende på läpparna !


Om Du Lämnade Mig Nu


J



ag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
 
jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu
 
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
 
jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen

om du lämnade mig nu

JAG VET att den här låten är sorglig. Och jag är inte nedstämd. Jag bara gillar den :)


Semester

One day left!

 

En dag! Sen har jag SEMESTER!! Min första riktiga semester! Jag kan inte riktigt ännu förstå det. Jag har längtat så. Det har vart, tro´t eller ej, men ibland en riktigt, tung vinter. Även om jag ibland försökte sopa undan det. Bara göra, gå upp, sluta tänka, bara köra.

Det var en tung vinter… Ett barn som helt plötsligt fick lära sig att gå längre tid på dagis. Jag hämtade henne i skymningen vid 16:15 tiden. Kände mig som världens sämsta mamma som bara fick hem en grinig och hungrig liten tös. Men tiden gick och vi vande oss. Fick dygnsrytmen på rätt kärl igen.

Men nu är det snart inte så mycket tid att passa. Det är lite mer ” leva för dagen”. Förhoppningsvis inte lika mycket ”hur mycket är klockan och nu måste jag, annars hinner jag inte”. Jag ska verkligen ta vara på vår lediga tid. Ge Flis den tiden, och mig själv. Bada, sola, äta glass, leka. Vara ute på sommarkvällarna, sova lite längre på morgonen. Göra saker som vi känner för. Försöka att bara vara.

 

Lite planer har vi för sommaren i alla fall och Felicia ska även spendera varannan helg tillsammans med sin pappa hela sommaren. Faktiskt, ska hon även träffa honom lite på måndag förmiddag. Ibland pratar hon om honom och när hon blir arg på mig så händer det att hon slänger sig på golvet och ropar efter ” MIN PAPPA”. Sen när jag frågar om hon vill ringa till pappa så blir hon arg på mig igen och säger ” Neeeej! ” Så jag vet inte riktigt vad hon sysslar med, två års trots, antar jag.

 

Nu i helgen ska vi förmodligen träffa Johanna och hennes son Alex. Vi ska förmodligen träffa Jens och fam Nestor också. Och jag ska försöka komma hem till Felicias moster/ min syster lite. Flis älskar att vara där och jag saknar hennes barn lite : )

Sen är det måndag, och då har vi ett annat kvällsbesök inbokat. Och sen är det tisdag och KALAS.

 

I will be 24 years old. Gisses, I am old :) Or not


Gabriel och Felciia. Kusiner (L)Gabriel och Felicia. Deras allra första träff.
En kusin fattass. Anton, som jag tyvärr inte hittade någon bild på. 

Dem tre barnen har en alldeles speciell plats i mitt stora hjärta :)

Sabina :)

 

 

 

Det finns en, En enda, riktig vän. En vän att lita på i alla lägen. När andra försvinner, när livet är tungt och trist och när jag inte ser någon utväg.

När jag är ledsen och inte vet vad jag ska säga och när jag inte säger något alls. När jag babblar i oändlighet och bara behöver spy galla över någon. När jag verkligen behöver någon som sorterar ut mina tankar. Och när jag bara behöver brista ut i ren, ren sårbarhet. Då bara finns hon där. Lyssnar, och torkar, står stadigt och låter mig få falla.  Jag får falla, men lyfts upp igen och vågar prova mina vingar igen. Hon säger kloka ord, och ibland säger hon ingenting.

Jag vet inte hur det kommer sig. Jag vet inte hur vi fann varandra och lät varandra ta så stor plats i våra liv. Vi har umgåtts mycket. Vi har öppnat oss och låtit varandra veta saker som ingen annan vet. Vi har spillt många, många tårar på varandras axlar och vi har skrattat så att vi haft träningsverk i magen.

I höst ska hon flytta, och jag vet inte hur jag ska kunna se det. Hur jag ska kunna stå där och krama om henne och veta om att hon inte längre är på 15 minuters bilresa härifrån.

Det är tryggt att veta helt enkelt och att veta att det alltid, alltid finns någon nära.

Hon har vart en stor del av mitt liv, länge. Men på senare tid, för att vara lite mer precis så ändå sen Felicias pappa flyttade härifrån. Hon har helt enkelt funnits här väldigt mycket.  Det är lite så, när saker och ting blir svåra att ta itur med så ser man vilka som finns tills hands när man själv inte riktigt inte vet, när man inte själv hittar ut.

Hon har bara låtit mig veta att det är okej. Att jag är okej. Och att jag, faktiskt kommer klara det galant! Och även om det kanske inte är galant så nog fan fixar jag det.

 

Det finns så mycket jag skulle kunna berätta så mycket minnen, så mycket händelser. Så mycket tid vi spenderat tillsammans.

 

 

Utan henne, hade jag verkligen inte kommit så här långt. Och utan henne hade jag fortfarande trott att allt måste bli precis som man tänkt sig!

 

Sabina, utan dig, vore jag bara en liten lort !


Vänner

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

Alla måste ha nån att kunna lita på, det är så
Och en trofast vän är mera värd än guld
Jag vet, vänner prövas genom tidens gång
Sviker aldrig fast din väg är lång
Finns där vid din sida när vågorna slår
Håller det de lovar, det är vänner som består

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

Jag har fått en vän som jag kan lita på
I den mörkaste natt så finns han alltid där
Mina tårar har han torkat bort
Och tillsammans har vi skrattat gott
Han finns där vid din sida när stormarna går
Ger mig mod att står för det jag alltid har trott på

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

De kommer igen

Sanna vänner har man kvar
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen
Igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
(När du kom behövde jag en vän)
Sanna vänner kommer alltid igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Kommer igen
(Sanna vänner kan man alltid lita på)
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen...

Separationsångest!

 

 

 

Ja, när man verkligen behöver fixa och dona och göra i ordning vissa saker är det som om luften går ur. Energin försvinner och all ambition om att göra allt det där man borde, bara försvinner. Jag vet inte riktigt hur det går till eller varför det blir så här. Jag vet bara att jag ser framemot den här helgen och jag tror att jag behöver det. Jag behöver nog också bara få vara lite. Sova ut, träffa kompisar och andra vuxna själv. Utan barn. Men, det tar emot och det känns inte helt okej. Det känns inte bra i hjärtat. Separationsångest är bara förnamnet!

 

Jag vet, vet vet vet att det är väll självklart att mitt flickebarn har all rätt i världen att träffa sin far. Och jag vet att alla barn har rätt till sina TVÅ båda föräldrar och jag VET att jag inte skulle hindra någon av dem att få vara tillsammans. När dem är tillsammans och jag ser det på håll så blir jag faktiskt glad i hjärtat. Glad över att de har varandra. Över att Flis har en pappa som faktiskt älskar henne, antagligen precis lika mycket som jag älskar henne.

Det bara är det, att jag har haft henne så nära inpå under en så lång tid. Det har vart hattigt och fram och tillbaks. På senare tid har Felicias pappa vart här hemma hos mig med henne och det har känts rätt bra för min del också. Jag vet att Flis är trygg i miljön och jag vet att hon har allt på sina platser. Dock har Flis pappa endast haft henne halva varannan helg. Vilket har gjort att jag vant mig vid att bara vara ifrån Flis just den tiden. Nåja, Flis och hennes pappa har faktiskt träffats vid ett par till tillfällen. Ibland har han hämtat henne från dagis och tagit med henne till parken i en timme eller två.

 

Men då har hon kommit hem, hem till oss och jag har fått lägga henne, och ro om henne. NU, ska jag vara ifrån henne i två hela dygn! Hur i ursäkta uttrycket. Men hur i helvete ska det gå till!?  Hur ska jag klara mig från att inte få göra allt det där? Att inte få lägga henne på kvällen och stryka henne i håret medan hon dricker sin välling.

Jag vet ärligt talat inte om jag kommer att kunna tänka på något annat än att jag bara vill vara hos henne. Usch vad hemskt! Om det är någon här som behöver avvänjas så är det jag. Och jag, kan mycket väl behöva få komma ifrån från allt det här ett tag. Det är klart att jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill åka iväg till min kompis Therese i morgon. Det är klart att jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill vara ensam med Jens. Men, jag skulle bara vilja tanka på lite med Flis hormoner emellanåt. Bara tanken på att hon ska vara borta från mig i TVÅ dygn får mig att rysa och känna obehag.

Ja, det kanske är så att jag är sjuk I-huvudet eller nått.

Eller också är det så att jag bara behöver vänja mig lite.


Sovdax

Hej där :)

Skrev just ett långt blogginlägg i word. Men när jag kommit lite mer än halvvägs kom jag underfund med att jag inte kunde lägga ut det. Det var allt för privat, för mycket känslor och för mycket innehåll helt enkelt. Jag fortsatte skriva och mina fingrar bokstavligen flög över tangenterna :)
Jag har alltid vart mycket för att skriva av mig. Om allt och ingenting. När jag var liten skrev jag dagbok och jag lärde mig snart att om ingen lyssnade när man pratade så kunde man alltid skicka dem ett brev för då skulle de vara tvungna att svara. Dessutom fick man prata till punkt och man hade inga tidskrav på sig att berätta vad man egentligen kände, djupt där inne.

Idag är jag ensam. Flis sover och jag sitter här. Vi har vart hemma hela förmiddagen och bara slappat. Flis somnade på soffan kl 11 och sov sedan till strax innan kl 14:00. När hon vakande åt vi lunch och städade lite, vek och hängde tvätt, ja det vanliga. Sen bestämde jag mig för att vi i alla fall kunde ta en biltur för att tanka och sedan gå in på Ica maxi och handla lite. Sagt och gjort och precis innan ringer min bror och han och mormor och mormors nygamla särabo åker också till Maxi. Efter det följer vi med till Bauhaous en snabbis och sedan äter vi på Vega baren, gott!

Mormor och jag och Felicia åker vidare till euro står och jag shoppar en AS COOL dörrmatta! Den är verkligen jag i ett nötskal :D Vi kör hem mormor och åker sedna hem. Flis hamnar i säng kl 20.30. Och sen dess har jag bara glott på tv och suttit här framför datorn. Jag känner mig inte heller helt 100% men det mesta känns som om det beror på allergin.

I morgon blir relativt lugn dag. Tant Moa och ev även Tant Sabina kommer hit och ska fira lite födelsedag :) jag ska fixa lite papper och rensa mer kläder :)

Idag känns det faktiskt typ första gången på extrent länge, lite lite ensamt att sitta här ensam. Kärlekspulver kanske är beroendeframkallande!?

Till Elle: Ja, det kanske man skulle kunna säga.. ;)


Passar på att blogga lite :)

 

 

 

 Ja, då var det sjukdom igen! Felicias fröken ringde mig på jobbet igår kl 15 och sa att hon hade feber. Jag kunde inte komma ifrån på direkten men skyndande mig så fort som möjligt. Väl framme så är ungen varm och trött men ganska glad i alla fall. Hemma får hon Alvedon och jos i sin vattenflaska som hon älskar. Hon piggnar till och jag bestämmer mig för att vi kan lyxa till det en dag som denna och äta Pizza på vår pizzeria som ligger precis i vårt område! Ibland är det riktigt praktiskt och bra!

Jens kom över och åt med oss, sedan gick vi till affären och handlade välling, och lite annat nödvändigt. Flis var trött och gnällig redan vid 19:30 tiden så jag gjorde i ordning henne och gav henne ny Alvedon för natten. Ungen somnade med vällingflaskan i munnen, innan jag ens hunnit gå ut genom dörren. Stekhet över hela kroppen. Mins stackars skrutta!

 

Kvällen spenderades med att se på Sex and the City filmen ! Ja, se där faktiskt ! Jag var på bio med min mamma föra fredagen och såg Sex and the city- the movie 2. Och då kom jag underfund med att jag inte ens sett ettan! Tvåan var så rolig att jag nästan vek mig dubbelvikt av skratt på bion. Ettan, tycker jag faktiskt var snäppet sämre,  jag hade sett en hel del scener innan och jag kunde nästan tänka mig hur filmen skulle sluta.

 

 

Flis ligger nu på soffan och sover, och har sovit i en och en halv timme nu, men hon får sova för hon är sjuk. Och jag sitter här och är så tyst som möjligt så att hon får sova.

Idag ska vi iväg till Ica maxi en stund. Vi ska betala en räkning och vi ska städa lite, vika tvätt och stoppa in mer smutskläder i maskinen. Ikväll kommer nog mormor på fika. På söndag åker hon nämligen på semester. I morgon kommer tant Moa hit på besök och på lördag kanske vi ska grilla..

 

Den 15:e ska jag till tandläkaren och jag får någon barnvakt

Och den 30:e ska Flis sova hos sin moster!

Jag ska med tant Moa på premiären av tredje filmen i twilight serien. Så jo då det ska bli kul! Det känns lite stramt att lämna ifrån mig Felicia över natten men hon älskar sin moster och det känns inte rätt att åka å hämta henne vid 23 tiden och väcka henne och allt det där…

 

Ja sen blir det ny månad och den månaden fyller JAG år ! 24 hela år!

  


Födelsedagsforande och harmonikänlsa :D

Födelsedagsforande och harmonikänlsa :D 

 

Helgen var underbar och hela söndagen spenderades med att fira Felicia! På dagen hade vi barnkalas och på kvällen kom familjen. Dock kom inte tvp av Felicias vänner på barnkalaset och min pappa och mina småsyskon uteblev från vuxenkalaset! Även mim bästa vän Sabina uteblev pga magsjuka! Tråligt att alla inte kom, men vi hade det som sagt trevligt ändå!

 

Idag, och igår har Felicias förskola planeringsdagar och igår var Flisen hon mormor hela dagen och idag kom hennes pappa hit för att ta hand om henne. Allt har gått bra båda dagarna. Förutom att Flis somnade alldeles för sent idag, kl 14:00 och sov kanske till typ 15:00 vilket resulterar i att min dotra inte sover ännu och klockan är 21:32. Just precis! Min två åriga dotter sover inte ännu.. Pust och stön, jobbigt och irriterande! Jag som tänkt gå å lägga mig själv tidigt idag, och i lugn och ro få ligga å läsa lite, eller bara ta det lugnt, tänka på bra saker.

I stället ska det krånglas och ha sig idag och jag är INTE riktigt upplagd för det idag.

 

Å andra sidan hade jag verkligen inte velat ha någon som helst annan människa här idag när det blir så ”tokigt” för att jag hade blivit tok irriterad på den stackars krake till människa och vänt ut och in på mig själv. Samtidigt? Ja visst!

 

Idag var det en bra dag på jobbet. Jag fick lite gjort och kände mig faktiskt nöjd. Trött, men nöjd!

På senare tid har jag ändå, trots trötthet, och stresssymtomer och en hel del klumpiga misstag och glömska ändå känt en inre sinnesfrid :D Ja, det får låta hur mysko det vill ! Men det är så i alla fall. Jag har fått spring i benen, börjat le åt fåniga saker ( igen) och bara rent av känt mig mer,.. hm.. lugn, harmonisk och bäst av allt, mer med på tåget! Ja! Mer kontroll på vad som händer, lite trimmad helt enkelt! Sen vad allt det här beror på, det vet jag inte riktigt!

 

Stämningen på jobbet har minst sagt lättat, folk har rensat luften och många ( inkl jag) ser framemot hösten med lite nya personal konstellationer. Det känns lite som om jag kommit in i jobbet mer och börjar bli mer varm i kläderna! Ofta känner jag dock att jag borde hinna mer, borde ha hittat på mer utforskande sätt att arbeta på. Men så tänker jag, att man kan inte göra mer än vad man hinner och ibland får man slå bort istället för att ”hänga läpp”.  Dessutom har ledningen anställt en helt underbar ny förskollärare som jag kan få och ”friska upp pedagogik minnet” tillsammans med! Tack Frida!

 

Nåja, all den här harmoniken i mig som jag pratar om kan ha med mycket att göra ! Jobbet är absolut en del av det. Sen tror jag faktiskt att bilrersorna till och från jobbet har fått mig att slappna av lite. Jag sänker axlarna och nynnar med i musiken. Andas och laddar om. Jag lyssnar nu mer på lugna favoriter i bilen! Sen, kanske eventuellt har allt detta med att göra att jag fått i mig lite kärlekspulver av en viss man. Och vem, kan motstå sådant kärlekspulver :D?

Galet och underbart på samma gång !I vilket fall som helst, jag ska inte klaga!


Helt slut!

 

Helt slut!

 

Idag har det vart en sån där halvknasig dag. Flis har haft feber till och från ett par dar tillbaks. I natt bökade hon ett par gånger men idag när vi var hemma så tänkte jag ändå att hon nog inte hade någon feber och att hon säkerligen kunde gå till förskolan i morgon.

Jag började dagen med att rensa och fixa i badrummet. Jag tog ner skötbordet och fortsatte stäad inne i klädkammaren. En byrå flyttades in i badrummet och skötbordet lyftes ut. Jag ringde min mammas särbo och frågade om vi kunde komma över med spjälsängen och skötbordet redan idag, eftersom jag gärna ville bli av med dem så fort som möjligt. Ja, vi lånade sakerna av honom för ganska exakt två år sen!

 

Flis var ganska arg och irriterad på eftermiddagen. Jag anade mer sjukdom men tänkte att det mer var trots, ( 2 års trotset mina vänner, det är INTE att leka med ;) Sådanna här kvällar kan jag faktiskt önska att jag levde tillsammans med någon. Någon att komma hem och ” lämna över till”.

 ”Här varsågod här är din unge och nu är jag slut- haft henne hela dagen, nu är det din tur!”

Å andra sidan- det hände att jag sa så när jag levde med Flis pappa. Men oftast så kände väll flis att jag var irriterad och ville komma till mig igen. Hon brukade skrika” Mamma” MAAAAAMMA””.. Och jag höll i mig ett tag men oftast gav jag TYVÄRR upp och irriterat tog mig an min skrikande bebis och gjorde vad jag kunde för att få ungen tyst och klar för natten..

 

I vilket fall, ikväll satte jag ungen i badet när jag kom hem. Hon hade ingen vidare lust att bada men ja sa till henne ” Du kan sjunga för ankan, får mamma höra?” Kan du sjunga blinka lilla stjärna för ankan”? Då där höll jag på medan jag städade undan det sista i hallen som

skulle ställas in i klädkammaren.

Sen gjorde jag välling och tog på skruttan pyjamas. Gick in med en trött flis till sängen och då ville hon inte ta sin välling, hukade så som hon brukar göra när hon är sjuk och då bestämde jag mig för att ta tempen på henne i alla fall. Visst hade hon feber! Inte mycket men lite grann och jag förstod då att hennes beteende idag inte bara berott på trots utan att hon faktiskt inte känt sig riktigt okej. Stackars lilla tösen!

 

Ingen välling, men vattenflaskan ville hon ha och hon somnade med den… tyvärr har den blivit lite av en napp nu på senare tid. Men när hon är sjuk kan jag inte hindra henne från att dricka vatten och inte heller från att ha en mysig stund samtidigt. Hon kommer nog vakna i natt och vilja ha sin välling.

 

Det har faktiskt vart en hård dag i dag, men jag har fått mycket gjort, även om jag skulle kunna göra mer! Men alltid, alltid släpar man efter med saker!

Jag planerar inför flis födelsedagskalas och jag har faktiskt fixat inbjudningskort! Hade jag levt med någon nu hade jag åkt/ gått runt med lite kort nu när barnet sover, Men eftersom jag är själv, vilket verkligen har sina fördelar så får det nog bli en sväng i morgon på förmiddagen. Tyvärr får jag stanna hemma i morgon med Felicia eftersom febern inte är riktigt kvitt! Bara en sån sak- TÄNK att ha någon att dela vab dagar med….

 


Bilder från Hannah!



Julius, Ronja och Felicia kastar mackor till Ankorna!



De gräver och har roligt tillsammans!






Min söta lilla Unge! Felicia!



En sjukling!

I natt vaknade Flis många gånger, jag tappade räkningen efter tre gånger och jag var nog uppe två eller tre gånger till efter det. Sista gången var hon skållhet över hela kroppen. Det blev alvedon och vattenintag. Lite mys och sedan somnade hon tillslut om. Sedan vaknade hon igen, tidigt på morgonkvisten och ville ha välling. Hon fick det och somnade sedan tillslut om igen. Så skönt och mysigt att gå å lägga sig bredvid sitt sovande barn. Finns det något mysigare över huvet taget ? Jag hann i alla fall upp emellan och vabb anmäla mig på jobbet. Glömde dock att ringa till Felicias förskola, och gick tröttsamt tillbaks till min säng där Felicia låg å sov så sött. När hon sedan vakande, var kl 09:15 och vi båda var glada och utvilade. Eller, ja Flis var utvilad i alla fall! Jag hade nog kunnat sova en timme till! Inga sjukdoms tecken över huvet taget visades dock...

 

 Jag tänkte mig att Flis skulle orka vara vaken hela dagen för att sedan lägga sig runt 19 tiden för dagen. Men icke! Hon tvär somnade kl 14:00 och fick sova till 15:00. Vilket resulterade i ett duracell batteri som sprang runt runt här i flera timmar. Tillslut gick vi ut och lekte i parken. In för att äta middag och städa undan lite till. Mormor försökte bjuda oss på Fika, men jag avböjde. Kände att jag ville fortsätta pyssla hemma! Ja, hör och häpna! Efter en stund gick vi till bilen för å hämta lite kvarglömda saker och då passade vi även på att gå till affären för att handla lite lördagsgodis. En chokladkaka och en chips påse! J Väl hemma så sätter vi på tv:n till ” Så ska det låta” Och vi har det så mysigt tillsammans Flis och jag ! Ord kan verkligen inte beskriva vad jag känner för den ungen !

Efter ” så ska det låta” så slängde jag flis i badet. Efter det blev det läggning med detsamma och ungen somnade !

 

Och nu, ska jag hänga tvätt och ägna mig åt lite lite, värdefull ” barfri tid” !


Bebisbilder! Älskade unge!

 Flis första vinter!
 Ibland sat hon i babysittern riktigt länge :)
 Hon hoppade i hoppgungan!

 Klädde sig fint och gick på Kalas :) Skrattade i soffan :)Och ibland somnade hon, efter mycket om och men :D
Och ett tag! var hon riktigt matglad och tjock :)
Första Pulka åkningen :)

Lärde sig sitta 5,5 månad gammal :)

Fick ny bilbarnstol :)  Även om den fick "stå" i en hel månad innan den äntligen kunde börja användas :)
Nack stödet flyttadener innan den användes, såklart :)

För två år sen!!

   

Såg jag ut så här :)



Och, jag var lyckligare än nånsin! :)

Ensam tid, hemma hos mig?

 

 

En ny tanke hos mig är att jag börjar längta efter mer ensamtid. Ensamtid i mitt eget hem. Som det är nu så har Flis pappa henne inte speciellt ofta, och han har henne ( av olika själ) hemma hos mig. Det funkar ofta bra och det är bra för Felicia. Hon är trygg i sitt hem och hon har sin säng och sina saker.

Jag själv åker bort och har det minst sagt trevligt på annat håll just då.

MEN, jag skulle vilja bada, sova, se en film, STORSTÄDA, bjuda hem kompisar på middag, bara vara. Utan att bli störd. Hemma, hemma hos mig.

 

Jag har verkligen svårt att släppa Felicia ifrån mig, men förr eller senare kommer hon kanske att spendera mer tid hemma hos sin pappa och jag måste då, helt plötsligt lära mig, att vara ensam, ensam i mitt eget hem.

 

Jag längtar efter det- men tanken skrämmer mig också!

 

Kan man få bjuda en kompis på middag och få prata ostört i två timmar i sträck? Utan att bli störd? Finns det ens på kartan!? HUR gör man då?


Gårdagen i bilder



Dem tre vännerna: Julius, Felicia och Ronja!


Sötisttrollen kastar mackor till Ankorna- som itn var där just då!


 Felicia Fikar! :)

Felicias Bästis Ronja Fikar :D

 På vägen hem ville de hålla varndra i handen! Så fina!


På vägen hem beslött vi oss för att " låna varandras barn" :) Jag och Mattias har skaffat oss trillingar :D


En rikrigt bra dag avslutades som sagt med prommenad till sjön med Victoria och hennes dotter Ronja. Hanna och Mattias och deras son Julis och så jag, och Felicia!
Bilderna är tagna av http://hanna.olzons.com

Tack!

Tidigare inlägg
RSS 2.0