mammaochflis

Hej !
Det var ett bra tag sen, och jag tänker inte ens ge mig in på att försöka återberätta alla dessa dagar. Det blir på tok för jobbigt. Just nu är jag gräsänka här hemma. Christer är i Riga med skolan. Han brukar åka bort i alla fall en gång mer år med skolan. Föregående gånger har jag nästan känt en panikkänsla över att han ska åka bort. Jag har bjudit in " Tant" Moa som fått sova över och jag har sett till att ha något att göra mest hela tiden. Men den här gången är det annorlunda. Jag har saker att göra, mest hela tiden. Det beror nog på Flis. Flis som kräver omvårdnad mestadels av sin vakna tid (och en del när hon sover också) hehe. Och den tiden när hon sover (som nu) så gör jag mer än gärna något som jag tycker om. Göra något där tiden helt enkelt försvinner i någon slags " dö tid" Det är nog den här " dö tiden" jag hade för mycket av förut- därav blev det trist och ensamt efter ett tag. Ja okej, för att vara helt ärlig så är det ju såklart roligare när Christer är hemma. Visst är det roligare att sitta i soffan och prata tillsammans, än att enbart sitta här i sina egna tankar. Men det fungerar och tiden går så otroligt fort.  Christer åkte i söndags natt runt 3 tiden och redan är det ja- snart är det Torsdag. Och inte bara det att tiden går fort, som ensam ansvarig för allt här hemma så märker man- att man inte hinner. Man hinner inte diska, städa, tvätta, handla, natta, mysa, amma, mata, leka, ge katter mat, mocka kattlådor. och borta dem.
 Allt tar (såklart) dubbelt så lång tid. Men det fungerar och jag ser upp till alla ensamstående föräldrar där ute. Jag förstår att det är tufft, ja fy sjutton!
När min mamma var ensamstående var visserligen jag och min syster stora. Eller stora och stora. Jag var 9 och min syster 15 när mina päron skilde sig. Min bror däremot var bara 3 år. Efter mycket om och men flyttade jag sedan till mamma strax efter min 10 årsdag. Tillbaka till ämnet- ensamstående. Jo, när mamma var det med oss tre barn fick vi helt enkelt lära oss att mamma inte kunde göra allt själv. SÅ var det bara, inget snack om saken. Jag minns fortfarande hur mamma satte upp små hjälpregler för oss. Efter middagen skulle min bror bada och disken skulle blockas undan. Jag och min syster fick välja, bada Claes, eller hjälpa till med disken. Jag valde näst intill alltid att bada min bror. Ofta badade jag med honom.
När det var tvättstuga var det också upp till mig och min syster att välja igen. Passa Claes eller hjälpa till i tvättstugan. Samma sak här- min syster (och ofta hennes pojkvän som numera är hennes man) hjälpte mamma med tvätten och jag tog med mig Claes ut i parken eller lekte hemma i lägenheten. Visst fanns det gånger då mamma gjorde det själv. Tog med Claes till tvättstugan och vi flickor fick göra annat. Men de gångerna var man riktigt glad och tyckte att mamma var jättesnäll. Det liksom bara var så, vi fick lära oss att det var så man fungerade som familj.

Idag åkte Christer till skolan och jag och Flis var hemma och städade lite grann. På eftermiddagen skulle vi få besök av min kompis Johan. Flis och jag hann i alla fall promenera lite på förmiddagen och hon sedan åt vi lunch, och sedan la jag Flis för att sova. Christer kom hem och sedan kom Johan vid 14:30 tiden.

Här är Johan :

 Nä, det gick inte att få honom att se normal ut :)

När vi nästan fikat klart så vaknade Flis, jag tog upp henne och satte henne i mitt knä så att hon kunde få vara med och prata som hon brukar tycka om. Men ungen blev tokledsen. Vet inte om det var den läskiga tröjan Johan hade på sig, eller något annat. Christer kom i alla fall och tog med henne ut i vardagsrummet så att Johan och jag kunde fortsätta snacka skit ett tag till. Efter en stund gick vi också ut i vardagsrummet och då gick det bättre. Flis var glad och skrattade på somvanligt.

Efter en stund kom vi på att vi var tvungna att köpa nya blöjor och lite annat smått och gott. Christer behövde plugga och Johan erbjöd sig att hjälpa mig att handla. Så Johan fick helt enkelt praktisera som familjefar. Det gick hur bra som helst.  Efter handligen skulle jag och Flis upp till mormor för en snabbficka så Johan hoppade också av där för att sen gå till bussen. Ja efter att han hjälpt mig upp med kassarna :)

Hos mormor fikade vi en stund och Flis åt lite gröt. Sen packade jag in oss i bilen igen och åkte hem. Flis somnade i bilen, så hon var uppe lite längre på kvällen sen. Men det gjorde inte så mycket. Vi är så glada över att hon gillar sin nya bilbarnstol och att hon lätt kan somna i den.

Idag åkte Christer till skolan redan kl åtta, då sov Flis. Jag var vaken lite grann eftersom jag fått henne att somna om vid ca 07:30. Men jag lyckades i alla fall somna om. Jag gick upp 9:10 och då sov fortfarande Flis, men hon vaknade strax efteråt. mormor ringde och bjöd oss på middag ikväll! Ja gud så skönt tänkte jag, då slipper jag laga mat idag också ! Flis åt lite gröt och sen somnade hon igen, men bara i 20 minuter. Direkt när hon vaknade gick vi ut till bussen som tog oss till mormor. Där lektes och stojjades det en del så Flis blev snart hungrig. Efter lunchen la jag henne för att sova i Morbror Claes säng, eller jag själv somnade också en stund. Flis sov från 13:30 till 15:45. Helt galet!

Vid 17 tiden kom Christer och vi åt god köttgryta med vitlök som mormor gjort, till efterrätt fick vi kladdkaka, gott gott :) Flis fick lite tutte när hon vaknade så hon var nog rätt mätt.
Vid 18: 30 åkte vi hem med bussen. Väl hemma är Flis ganska trött men jag tänker att jag ska försöka ge henne lite gröt så sover hon bättre på natten. Jag går och sätter på vattnet med Flis på armen och väntar sedan på att det ska bli klart. Flis blir lite gnällig och jag lägger henne i mitten på vår säng (som så många gånger förut) med hennes snuttefilt som hon tycker om att leka med. Jag skyndar mig ut i köket för att röra till gröten och jag hör hur hon skrattar där inne. Sedan, händer det som bara inte får hända! Jag hör en duns, och ett gallskrik utan dess like!
 
" NEEEEEEEJ", ja jag skriker!
Christer kommer utrusande från toan och utbrister " Vad fan hände", " Hon ramlade" - kan jag bara säga. " Ramlade, är du helt jävla dum i huvet"
" Ja, vi måste ringa sjukvårdupplyssningen- får jag fram.
Han tar över henne, går runt och försöker lugna henne. Jag ringer till sjukvårdsupplysningen och de frågar hur högt hur fallit och när jag säger att hon föll från vår säng så säger tanten att det inte är någon större fara. Det är tydligen skötbordshöjd som är farligast. Hon ber mig känna på barnets huvud om det finns någon mjuk bula, det gör det inte.
Jag är så inställd på en natt på sjukhuset, är så inställd på att barnet är riktigt skadat så när tanten säger att vi inte behöver åka in utan bara hålla koll på henne, kolla så att hon inte verkar slapp, spyr och reagerar när man tar på henne varje kvart i tre timmar frammåt och sedan minst varje timme i fem timmar till så frågar jag säkert tre, fyra gånger om det verkligen är säkert att stanna hemma. Tanten ber mig ringa igen om jag är orolig och så får det bli. Felicia skriker fortfarande lite i Christers famn och när jag får ta henne till mig igen snyftar hon till och tystnar sedan. Sedan rinner det över mig : Jag börjar storgråta.

"Hur fan kunde jag, hur kan man göra så?, tänk om det händer henne något" Tankarna flyger genom huvudet och jag vet att jag aldrig kommer förlåta mig själv för något sådant.

Christer får ta över henne igen och jag går ut för att ringa- ringa till min egen mamma. Mamma hinner bara svara, och jag brister igen. Jag hinner inte säga mer än : "Hon ramlade". Mamma säger att de kommer med en gång, jag försöker säga att det inte behövs. att jag redan ringt sjukvårdsupplysningen, men mamma har redan lagt på.  Jag sätter mig ner i soffan och ammar henne. Vi är som knäpptysta. Jag berättar i alla fall vad de sagt på sjukvårdsupplysningen och jag berättar att mamma kommer.

Christer börjar plocka upp leksaker som ligger utspridda över hela lägenheten. Efter bara några minuter kommer mamma upp. Flis har då somnat i min famn. Mamma sätter sig där bredvid mig och ser på Flis som sover så sött, jag berättar om fallet och om sjukvårdsupplysningen. Mammas fästman Hasse kommer också upp någon minut senare, han frågar hur det är, men vi svarar inte. Han sätter sig bredvid Christer och de småpratar lite. Mamma och Hasse får oss att inse att hon lever, att hon skrek när hon föll och att hon troligen inte fått några skador. Mamma och jag får se ett blåmärke på flis vänstra sida, ovanför örat kanske vid tinningen. Jag håller nästan på att börja gråta igen, men ringer till sjukvårdsupplysningen igen och de säger att ett blåmärke vore väll konstigt om hon inte fick. Jag får rådet att killa henne under foten för att se om hon rör på sig. Annars säger denna sköterska samma sak som den förra. Tillslut bär jag in henne i sovrummet, lägger mig bredvid och ser på henne. Christer säger hejdå till mamma och Hasse och sen kommer han in till oss. Nu kan vi i alla fall prata med varandra, men jag vägrar gå ut ur rummet. Vill inte titta på tv. Vill bara ligga här bredvid henne. Så vi ligger där alla tre en stund, sedan går Christer upp och gör annat, bla ringer han till sin mamma.  Vid 22 tiden vaknar Flis igen och vi försöker inte få henne att somna om. Vi kollar reflexer, kollar om hon är slapp, kollar om hon spyr. Flis är vaken och pigg. Hon tar i saker osv. Hon är upp i nästan två timmar. Sedan somnar hon och jag lägger över henne i sin säng. Inte för att jag kan sova något alls den natten, jag vaknar minst en gång i timmen för att titta till henne och visst rör hon på sig, och hon andas. Och hon sover, och sover. Kl 06: 30 vaknar hon nästa morgon! 

Sådär, trots noll civilisation till och från omvärlden så överlevde vi dagen också.  Natten var dock jobbigt, Flis drömde och gnydde och hade för sig. Som tur är så vaknade hon inte alltid själv av det. Jag dock, vakande flertalet gånger men när jag hörde att hon tystnade själv så försökte jag också somna om. Men det var inte det lättaste.  Efter midnatt blev hon ledsen så då fick jag gå upp och ställa mig vid hennes säng och lägga en hand på henne och vyssa lite, vilket hjälpte. Men efter att ha gjort det tre gånger så flyttade jag över henne till vår säng redan vid 03 tiden. Det var i alla fall lättare att lugna henne när hon låg bredvid mig. Men fy sjutton vad trött jag var. Christer hade helt enkelt ingenting att säga till om när Flis vaknade kl 07:20. Han fick gå upp med henne, men kom tillbaka med henne 08:30 då hon fick mat och somnade sedan om i ca 45 minuter. Sen gick vi upp och åt frukost. Flis fick gröt.  Ares passade på att låna Flis babysitter och det tyckte hon var väldigt spännande!   

Idag fyller vår älskling 5 månader! Att vi har haft henne i våra liv i fem månader är helt otänkbart. Det känns som om vi har haft henne i en evighet. Jag kan ärligt talat inte komma ihåg hur det var när hon inte fanns. Ibland pratar vi om att det vore skönt att lämna bort henne ett par timmar, så att bara vi skulle kunna gå och äta eller bara få sova ut en morgon, men ärligt talat är det inget jag känner att jag måste göra snart. Än är hon så liten och jag vet vad något så litet som lite närhet kan göra för henne och än så länge känner hon sig nog inte trygg en längre tid med någon annan än oss tror jag. 

Idag var vi först hemma på förmiddagen, Flis sov sin förmiddagsvila och sedan gick vi ner till bilen och åkte sedan väg till mormor där vi åt lunch. Flis åt sin potatis och morot idag igen, och det var så gott så tyckte hon. Efter en stund så ammade jag henne och sedan gick vi på en liten promenad och då somnade Flis i vagnen. Sen gick i in i centrum och Flis fortsatte att sova och sova. Vid 14:00 tiden kom Christer också dit för att han skulle fixa sitt pass. Den 24 ska nämligen han åka till Riga med skolan.  Efter en fika på mcdonnalds så tog Christer bilen hem, för att han skulle kunna köpa kattsand på vägen hem. Flis vaknade tillslut, efter att ha sovit i två och en halv timme!! Vi gick runt en stund till med mormor i centrum, för det är ju sådär - när man SKA handla något, då hittar man ingenting. Men när man INTE ska, då hitta man massvis med saker! Idag var vi ute efter en vit boddy och strumpbyxor till Flis som hon ska ha under dopklänningen. Jag hittade en lite finare boddy på Lindex, utan spetts och grejer. Men den kostade 100 kr, och jag var för snål för att köpa den.. hehe. Strumpbyxor hittade jag i alla fall på cubus, supersöta! 
Dagen till ära ska ju tösen vara så fin så, men det känns onödigt att lägga ut hur mycket pengar som helst på kläder hon kommer att växa ut på direkten!  Nåja, vi får ta med oss mormor till farsta någon dag och kika lite mer.

Flis och jag tog sen bussen hem och då åt vi middag och Flis fick lite gröt. Jag var helt säker på att hon skulle bli allt för gnällig och inte orka vara vaken ändå till läggdax runt 19:00 men där hade jag fel. Eller, jo lite kinkig var hon men inte mer svårroad än att man fick ge henne lite mer uppmärksamhet än vanligt. Kl 19: 00 gjorde vi i ordning henne för natten och hon somnade redan 19:20, men vaknade igen 20: 00 för lite mera mat. Men nu tror jag faktiskt att hon sover länge innan hon vaknar igen! Men man vet aldrig, ibland vaknar hon ju när vi går och lägger oss.  
 
Nu när alla har fått inbjudningskorten till dopet kan jag lägga upp bilden som ni fick i brevlådan :

Efter en halvjobbig natt så vaknade Flis kl 07:00 och höll sig vaken till 08:15. Efter det så sov hon till 10:00! Tackar tackar. Under dagen hade hon svårare att komma till ro och ville inte alls sova. Hon åt dock jätemycket till lunch- tre stycken iskups potioner med potatis och majs och morot till efterrätt. Gott, gott! Sedan ringde Farfar och tackade för injudan till dopet och jag gick och la Flis, som vaknade efter 40 minuter igen. När hon vaknade tänkte vi åka iväg till centrum en sväng, men vi kom aldrig iväg. Vi letade i stället efter Christers laddare, som vi inte hittade... hehe. Ja, sen åt vi middag och jag la flis för att sova igen, denna gången sov hon i 30 minuter. sen var hon uppe och tittade på tv och lekte tillsammans med Christer och jag själv vek tvätt och diskade. Flis fick också ha på sig sin nya pyjamas idag för första gången. Nu har hon växt ut nästan alla 62 kläderna. Denna är en 68 pyjamas. Sitter hur bra som helst !


   
Inbjudingskorten verkar har kommit fram till de allra flesta, på kvällen ringde även mormors fästman Hasse och tackade för injudan till dopet och bjöd oss även till hans födelsedagsfest nästa söndag. det blir roligt!
 
Efter att Flis hade sovit i ca en timme så vaknade hon och var inte på sitt vanliga. glada humör. Ingenting verkade gillas av henne. Hon var bara ledsen och tog inte emot mat. Det enda som hjälpte var när Christer tog henne och gick runt och bar på henne en stund så hon skulle lugna ner sig, och det fungerade :) Sedan kunde hon ta emot mat och somnade så sött igen!