mammaochflis

I morgon fyller min älskling Ett år ! Ett första år !
Jag kan inte fatta det, det går inte in. Att ett år har passerat.är inte klokt! Jag fick ju henne nyss!

Jag är fullt upp i kalalsplaner tills på Lördag! Tant Moas hjälp har som vanligt vart ovärderlig! Idag har vi planerat tårta och bakat kokosbollar. Det ska bli så roligt på Lördag :) Synd bar att mormor inte kommer, synd att morfar troligen inte hinner komma ( då han är på väg hem från Tyskland) och synd att farmor och farfar missförstått tiden! Nåja, det är igenting att göra åt det. Jag har gjort mitt, skickat inbjudningskort via mail och talat öga mot öga med folket och berättat om tid och plats. Kalaset börjar kl 14:00 och vi håller väll på ett tag, sedan måste lokalen städas och göras i ordning..

Bakningen är nästan klar. I morgon ska jag baka muffins! Och jag måste även handla! På Lördag på morgonen ska jag slänga ihop tårtan och sedan bär det av med bilen för att hämta Moa och kaffebryggaren :)
Snälla Sabina stannar kvar och hjälper till att städa !


Kära vänner jag är oerhört tacksam för att ni finns till !

Idag har vi vart på Gabriels sommarfest på Dagis. Det var trevligt. Många kända ansikten kommer fram och säger ! " Nä men har hon kommit ut nu"-

Tänk att hon låg i magen förra året vid den här tiden!

Ja tänk- men nu är hon ute och alldeles livs levande! Gående :)
I morgon ska jag gå in och sjunga för henne. Hon ska få sitt paket och Marielex!
Jag ska ta kort på henne och ge henne, sin alldeles första födelsedags kram! 

Måste dock erkänn att det känns lite bittert att jag går in alldelels ensam till henne. Det är " Bara" Mamma som kommer och sjunger för henne. Hon klarar sig bra och kommer troligtvis bli väldigt konfundersam. Men, som sagt, för mig känns det lite, lite trist. Även om min älskade Flicka bara berhöver le för att få mig att smälta. Jag bara önskar, att hon hade fler att le åt, vid ett sådant tillfälle!

På lördag mitt hjärta! Då ska du firas ordentligt!

Mamma älskar dig, mer än något, mer än alla. Mest av allt!

För ett år sedan, var jag så hoppfull som spänd. Jag kände på mig att det snart sker! Sambon kämpade även då med ett arbete som skulle in till skolan. Vi låg i sängen tillsammans och sambon oroade sig för sin redovisning morgonen därpå. Min kropp kändes tung, mina vader ömmade. Jag kände på magen och sa: Kan du inte komma ut snart!?
Sambon sa att han önskade att hon, bebisen skulle komma i natt. För då skulle han slippa redovisa.  Jag sa något i stil med att han fick skylla sig själv- återigen hade han kunnat börja tidigare. Vi säger godnatt och vi klappar magen godnatt också. Jag somnar stillslut, helt ovetandes om vad som skulle ske nästa dag!