mammaochflis

I can see it in your eyes 

I can see it in your face 

I could feel it when we touched 

It used to mean so much 

But now it's gone away 

We were young and dreams were new 

And every word we said was true 

Any mountain we could climb 

You made me feel alive 

The first time in my life 

Yes, I remember love 

So beautiful 

Now I know my heart is breakable 

'Cause I remember love 

The true meaning of 

I remember, I remember love 

Though the years have come and gone 

Oh, and by now we've both moved on 

I admit that there are nights 

When I wonder why 

Why we said goodbye 

'Cause I remember love 

So beautiful 

Now I know my heart is breakable 

'Cause I remember love 

The true meaning of 

I remember, I remember love 

Oh, I've been losing faith each time I fall 

But I still believe love conquers all 

'Cause I remember love 

(So beautiful) 

Now I know my heart is breakable 

'Cause I remember love 

The true meaning of 

(I remember, I remember love) 

Yes, I remember, I remember love 

Now I know my heart is breakable 

When we see your face, as I hear your voice 

I remember, I remember love

Hej och hallå!

I morrn flyttar C ut. På riktigt. Idag grät vi en skvätt både två över det. För visst är det en sorg. Visst är det hemskt att vi inte fixade det. Vi som verkligen trodde det. Vi mot världen!

Men båda två känner att det inte är rätt att sätta stopp. Berätta för alla att vi tänkt om och att vi vill försöka vända på det… igen.

Vi orkar inte igen, vill inte, kan inte. Det är för många pusselbitar som fattas och vi hoppas kunna göra det här så vänskapligt och förstående som möjligt. Känslor försvinner inte över en natt och jag skulle ljuga om jag sa att allt är som bortblåst och att jag aldrig mer vill se honom.  Han är faktiskt inte bara Felicias pappa, utan en väldigt bra person med många bra sidor. Dock ( uppenbarligen) har vi båda sidor som är allt för långt ifrån den andres att det blir väldigt svårt att kunna vara tillsammans då.

Idag läste vi ett brev från förr. Och det brevet fick oss båda att åka tillbaks i tiden för en stund. Våra älskade katter, vår början till  ” Familjelivet”.

Det känns faktiskt inte bara dystert och hemskt heller. För då hade jag ju suttit här med andan i halsen och tårar som inte skulle sluta rinna. Jag hade bett honom på mina bara knän att inte lämna mig. Att han skulle finnas kvar och att vi skulle leva det livet vi drömt om, tillsammans. Men jag gör inte det, för jag tror faktiskt inte på det. Även om det tar emot när jag säger det, ja till och med när jag skriver det. Jag funderar över om sådant här är för privat för att blogga om. Det är nog det. Men jag skulle kunna lägga till så mycket detaljer och förklaringar på både det ena och det andra. Men det tänker jag inte göra. Någon stans måste man dra gränsen. Och jag gör det här.

Varför jag egentligen bloggar just nu är för att jag vill berätta för er att jag inte kommer att blogga på ett tag. Den här datorn är nämligen C:s och den tar ju han med sig i morgon.

Min dator är på service och borde snart komma tillbaka!

Så nu blir det en liten bloggpaus för mig och för er. För mig att leva mina första dagar som ensamstående på riktigt. Ingen praktik längre :D Som i föregående blogginlägg.

Och för er, en evig väntan :D ???

Gott nytt år på er ! Kraaam!

Nu är julen över.. Ja men nästan i alla fall. De är ju trots allt annandagen idag.

Julafton gick över förväntan väldigt väldigt bra! Jag fick ha Flis på förmiddagen. Hon fick morgon julklapp och hon och jag åt frukost tillsammans. Vi åkte till mormor och Flis gav henne två klappar. En med ett kort på sig själv och en med en ” Mormor” dikt med ram till. Flis åt lunch och det kändes som om det inte skulle bli så svårt att lämna henne ifrån mig. Jag hade ju faktiskt haft henne hos mig ett tag nu och jag visste ju att hon skulle leka och tjoa som aldrig förr hos farmor och farfar.

Sen åkte vi och hämtade upp C, Flis pappa och sen åkte vi vidare för att jag och mormor/ mamma skulle gå av där. Och då helt plötsligt så rann det över mig. Flis var glad i sin bilbarnstol. Meningen var ju att hon skulle somnat redan, men icke det inte.

I vilket fall som helst, där och då helt plötsligt så fäller jag ett par tårar.. Jag som verkligen hade trott att det skulle gå bra, att jag var förberedd och inställd på att det var så här de skulle bli. Jag var tvungen att gå bort en stund för att inte Flis skulle se mig. Min mamma fick se mig och då sa hon åt mig att rycka upp mig !

”Din dotter vill inte se dig ledsen på Julafton Sofie”  ” Nu får du visa dig stark”.

Först blev jag lite stött, men sen kom jag på att hon hade rätt. Om hon skulle kramat om mig och sagt hur svårt hon vet att det är så hade jag blivit totalt förstörd och tyckt synd om mig själv. Nu var det bara att skaka av sig det. Torka tårarna och le åt min Flicka. Önska henne en GOD JUL och mycket bus. ” Ha det så kul hos farmor och farfar” sa jag och stängde hennes bildörr.

Och så gick jag in. Möttes av två ursnygga killar. 6 och 8 år gamla. Så fina! Tur att jag hade dem. Kvällen var mysig och rolig precis som den alltid är. Även fast jag då och då lämnade en tanke på Felicia. Anton och jag spelade supermario på Wii. KUL!

Sen körde syrran hem mig. Precis då kom C hem med Flis. Jag bar över henne i vagnen. Och sedan bar jag över henne i sängen. Tog av henne alla kläder. Hon fortsatte sova. Jag pussade henne på kinden och stängde dörren till hennes rum. Äntligen var hon hemma igen !

Fick se fina bilder från dagen på Flis. Och hon hade såklart haft det jätteroligt. Även om hon frågat efter mig ibland. Hon fick MÅNGA jättefina julklappar! TACK så mycket för dem !!

Och jag själv kan ju passa på att tacka alla för alla fina julklappar som JAG fått !

Nu är det snart nyår. Och då är det jag som har Flis !

Jag har fått äran att få tillbringa lite tid med min skatt i morgon i alla fall. Flis och jag åker till mormor vid 10 tiden och sedan äter vi lite lunch där. Sedan tar vi bilen och hämtar upp Flis  Pappa som ska vidare hem till Flis farmor och farfar. Jag och mormor släpps av hemma hos min syster. Tanken är att Flis ska sova middag i bilen så att hon är utvilad och glad när hon ska fira hela julaftonskvällen och kunna vara pigg hos farmor och farfar.

Jag vill bara önska min älskade skatt och alla som läser min blogg

EN RIKTIGT GOD JUL!!!

Hej mina vänner!

Julen närmar sig med stormsteg och jag måste säga att det tanken har gjort mig lite van.

Men vad kan förbereda en på att man inte ska få vara med sitt barn på Julafton?

Jag vet att Felicia kommer ha det bra utan mig. Hon är med sin pappa och sina farföräldrar och jag antar att Flis kommer ha så roligt att hon inte ens kommer att tänka på att jag och mormor/ moster är någon annan stans. Det är bara jag, som tycker att det känns TRAGISKT!!

Så för att försöka ha en trevlig jul utan min skatt så försöker jag hela tiden att tänka:

1. Felicia kommer ha det bra. Och det är ingen idé att jag själv går och grämjer mig över något som är onödigt för hennes skull. Jag borde i stället vara glad för att hon har sin pappa för sig själv hela kvällen.
2. Det är bara en viktigt kväll. Det är inte så att hon ska vara borta i en månad. Inte ens en vecka! Jag och min familj kan fira jul med Flis på juldagen.
3. Jag har henne på nyår och nästa JUL.

Men det spelar egentligen igen roll för hur mycket jag än försöker så känns det såklart som en stor sorg i hjärtat. Jag missar se henne!

Hela grejen med vår separation har börjat gå in i huvet ordenligt. Jag har berättat för en granne och numer när man pratar med nya folk och berättar om sin familjesituation så kommer det ju fram. Och desto fler gånger man nämner det. Desto bättre går det ! Folk är förstående och säger stöttande ord. Tack för det !

Men det tråkiga med hela separationen är ju att vi gjort Felicia till skilsmässobarn. Hur bra det än är att vi gör det nu när hon är liten och inte vet bättre.. Det känns i alla fall surt gentemot henne. Att hon aldrig kommer få känna känslan över att mamma och pappa är den trygga basen tillsammans.

Det blir säkert bra i alla fall. Vi har skrivit papper och vi har bestämt dagar. Vi har delat upp grejer och det mesta flyter på rätt bra.

Nu sitter jag med Flis i soffan. Hon ser på Pippi långstump och jag ska hoppa in i duschen har jag tänkt. Senare idag ska vi hem till Becca och Noah!

En dag, kommer Felicia nog att säga:

” Mamma” varför bor inte vi med pappa?

Vad gjorde att ni gjorde slut?

Älskade ni inte varandra?

Kunde ni inte ha väntat lite?

Tänkte ni aldrig på mig ?

Jag vet, att det kommer kännas tungt att berätta det för henne. Men jag vet också att jag kommer kunna stå rakryggad och säga.

Att jag visst älskade honom. Och att jag trodde på det till 100%  att jag ville och trodde att det skulle bli vi och att vi skulle ge henne allt det vi drömt om. Jag kommer kunna se henne i ögonen och säga att vi verkligen försökte och att vi absolut tänkte på henne. Att vi ville ge henne än så bra framtid som möjligt. Även om det inte alls blev,  så som vi trodde vi visste, ville och kunde genomföra.

Natten var förjävlig, rent ut sagt! Flis vaknade av och till heeela natten! Jag gick tyvärr och la mig för sent själv så lit har jag mig själv att skylla.

23:30 gick jag och la mig. 24:00 vaknade hon och därefter var det allt annat än roligt.

Välling 3 gånger, vatten, ny blöja, osv osv.. Herrigud jag har inte haft en sådan här natt sen flis var ca 6 månader! Nåja nu är den över :! Flis fick i alla fall stanna hemma från dagis idag.

I morse, var jag minst sagt ledbruten! Hur i h*lvete ska jag klara av att fullfölja dagen, undrade jag i mitt stilla sinne. Jag bestämde mig för att försöka kasta bort tröttheten och göra lite nytta. Och det gjorde jag !

Flis var pigg rätt länge och jag kände inte för att plåga henne med att ligga i sängen för att sova middag. Det var inte ens säkert att jag skulle lyckas och jag skulle lätt bli irriterad  eftersom att jag var så trött.

Vi tog bussen hem till mormor i snöstormen. Flis var glad hela tiden. När vi kom fram gick vi ut med Allan, ( syrrans hund) och Flis var så glad så glad över att se honom. ! ”Alla” säger hon och skiner upp som en SOL.

När vi gått promenaden och  lämnat in Allan hos mormor gick vi till centrum och först då somnade Flis! Sen sov hon i nästan en timme i vagnen!

Och jag var så himla glad över att det gick så smidigt! Sådana här trötta dagar behöver man verkligen lite stöttning och hjälp. Någon som kan hjälpa till att trösta och bära då och då.  Dessutom behöver man få komma ut och tänka på annat. Jag måste säga att jag inte vet vad jag skulle gjort om jag inte haft min mamma sen Flis föddes. Vi har umgåtts mycket och jag har fått tillfällen av vila och att hämta kraft !

Efter lite julklappsshopping och fika i centrum så gick vi hem till Mormor som bjöd oss på middag. En av Flis favorit rätter. Korv och makaroner. Och som hon åt flickebarnet !

När vi snart skulle åka hem så hände det något. Flis sprang omkring och lekte och så plötsligt ser jag hut hon snubblar och ramlar framlänges över en trädkorg ( sådana man har i garderober) och hon skriker till, värre än vanligt. Jag tar henne i famnen och ser att det blöder lite från pannan! Inte så att det rinner, men som ett lite djupare rivsår! Upp på diskbänken med ungen! På med något kallt fort. Ungen skriker ” Atten alskan” = vatten flaskan. Hon får den och klämer sig fast mot mig en stund. Inte länge får vi ha det kalla mot hennes huvud, men en stund i alla fall.  Jag försöker hålla mig lugn och får i alla fall skräcksenariet bland tankarna!

”Inte akuten, inte idag, snälla någon, inte idag!”

Mormor måste ha läst mina tankar för just då så säger hon” Det är ingen fara, det ser jag det. Det blöder ju inte ens”. Och nej, då ser jag. Hönsmamma som jag är! Att det är ingen fara, även om det säkert gjorde jätte ont!

Harrypotter ärr i pannan har hon i alla fall min skatt !

Bild kommer i morgon. Om jag minns det då :)

Och när vi kom hem så somnade hon så bra i sin säng, själv! Idag gick hon inte upp en enda gång! Och själv ska jag in i duschen nu, för att sen efter lite kvällsrutiner gå raka vägen till sängen!

Jag stog med hjärtat i min hand, men du bara gick förbi
Om du vill kapa alla band så ska jag ge dig frid
Jag ska säga att jag förstår, inte ställa några krav
Och öppna dörren när du går så du kan ge dig av
Jag vet att jag står

På egna ben på egen hand
Och du ska få se att jag kan ro i land
Jag har gått din väg steg för steg
Men du ska få se att nu går jag min väg

Jag tänker inte skriva brev inte ringa på din dörr
Det blev ju ändå som det blev ingenting är som förr
Och om jag ringer dig nån dag 
Tror jag nog att du förstår
Då är det bara för att jag vill höra hur du mår
Jag vet att jag står

På egna ben på egen hand
Och du ska få se att jag kan ro i land
Jag har gått din väg steg för steg
Men du ska få se att nu går jag min väg

Jag hittar nog hem tillslut 
Och finner säkert vägar ut
En liten bit av mig finns nog kvar hos dig
Jag är nog mera stark än svag
Nu går jag mot en morgondag
Det kommer att gå bra 
Jag ska leva livet

Uscha buscha! Sånt här är jobbigt! Men nu har jag bestämt mig igen. Jag orkar inte sitta inne med Flis när kvartarna tickar efter varandra, Okej, om det hade vart EN kvart. En kvarts mysighet och avslut på dagen. Att se sitt barns ögon rullas ihop och bli trötta. Klappa henne försiktigt tills hon somnar. Känna hennes hand mot min kind och pussa henne när hon somnat. Viska att jag älskar henne mer än något annat.

Men på senare tid har det tagit kvart efter kvart. Ofta 45 minuter och ibland mer. Det funkar liksom inte. Jag har annat för mig än att sitta på golvet och vänta och vänta och vänta.. Klappa och få hela mitt hår avslitet för varje gång. Nu när ungen förstår att det är i sängen man ska sova och inte på golvet så borde det funka.

Jag började i förrgår. Det gick gallant! Ungen skrek ( ja alltså inte gallskrek) I 15 minuter sedan blev det tyst. Likadant gångerna efter. Både på dagen och på kvällen har det gått HUR bra som helst. Ungen har fattat att man ska ligga kvar i sängen! Hon har gråtit och haft sitt lilla i ca 15 minuter varje gång. Men sen har det blivit tyst. Och det har känts så bra. Jag har börjat tänka att snart ( om veckor, månader, eller kanske år) så borde hon tycka om att sova. Tycka det är skönt att somna in.

Idag vid middags sovet blev jag väldigt förvånad. Rummet var ljust och jag var helt enkelt osäker på om det skulle gå. C var också hemma.. men han låg fortfarande och sov- ja fast klockan var närmare 11:30. Han blev i alla fall också förvånad över att ungen vår inte ens gick upp ur sängen!

Men så ikväll.

Vi har haft en bra dag, dock sov Flis lite för länge på dagen. För att jag själv slumrade till på soffan och kunde av förklarliga själ inte väcka henne..

Efter vi hade sovit middag så åt vi lite lunch… ja för innan vi skulle sova så var Flis så trött att hon fick välling i sängen. Sen efteråt skulle Flis och jag på födelsedagskalas ! Hemma hos min nya kompis Vicky och Flis dagis ( kanske bästa) kompis Ronja. Tjejerna lekte och hade skoj, och jag själv hade riktigt trevligt jag med !

Till sovandet

Och när det sen blev sovdax så var Flis först och främst JÄTTE ARG på allt. Hon fick inte ta Is chocklad som hon hittat ( hon hade ätit lite chips innan). Och hon ville INTE borsta tänderna. Hon ville jätte gärna ha hostmedicin och det kunde hon i alla fall få + ad droppar. Sen hittade inte jag hennes NUSSE och letade runt i hela lägenheten medan Flis låg och grät i vardagsrummet. Efter en stund hittade jag den och tog upp henne.. från längst in bakom soffan- lilla älskling!

Ja, sen fick hon sin välling och sen gick jag ut, precis som jag gjort i ett par dagar nu. Men NU jäklar var det någon som inte var med på noterna längre. Jag hörde hur dörrhandtaget till hennes rum går upp, men hon hinner inte längre än till hallen vid garderoberna innan jag lyfter up henne, kramar henne och lägger ner henne i sin säng och säger att hon ska sova nu.

4 gånger hinner vi göra om samma procedur innan ungen verkar ha gett upp. För nu är det tyst som i graven här hemma!

Känns bra att hon i alla fall KAN somna själv !

Jag har fått JOBB! Ett riktigt jobb! Ja, faktiskt!

Det känns såklart jättebra! HELT UNDERBART!

Även om andra saker känns tunga att bära så har jag i alla fall tryggat mig och Flis ekonomiskt!

Den 18 Januari, då börjar jag på mitt nya jobb!

Förskolan Fornudden. Liggandes i Trollbäcken. Endast sju minuter härifrån med Bil. Lite längre tid tar det med buss och jag vet inte riktigt hur jag kommer göra med det där, men det löser sig. Ännu så har vi inte riktigt bestämt hur vi ska göra med bilen. Vi kommer i alla fall dela på den i början, eftersom ingen av oss har råd att ” köpa ut” den andre från den.. I alla fall inte ännu.

I dag ska vi iväg på LUCIA firande vid Flis kusin G:s förskoleklass. Vi ska ha fika med oss och Flis ska få ha tomtedräkt och tärnljus. Det ska bli så myysigt!

Jag ska ladda kameran nu så att jag kan ta kort i eftermiddag!

I går var jag på julbord med jobbet och det var trevligt. Känns förståss lite vemodigt att lämna min brukare. Och alla arbetskamrater. Jag har ändå jobbat där, under hela min studietid.  Även om jag var helt och hållet hemma med Felicia i 10 månader, innan jag började jobba mina helger. Nåja.. det ska nog gå bra. Jag har i alla fall tänkt arbeta Januari ut !

Jag är så trött så trött nu, men jag borde verkligen verkligen plugga på !

Jag vill också passa på att tacka alla ni snälla människor som kommer med positiva ord om att allt kommer ordna sig och att ni finns till hands! Jag vet det, men det känns väldigt bra att höra ibland i alla fall! Tack så mycket!

Intervjuerna rullar in. Samtal från trevliga kvinnliga förskollechefer som gärna vill träffa mig för en intervju. Det är kul, och känns väldans bra! Om inte annat känns det som en trygghetsbas med fast inkomst.

Däremot finns det annat som virrar till det. En hel del.

Jag trodde inte att jag skulle ta det så hårt. Jag trodde inte att jag skulle förstå vad som händer förrän jag såg det med egna ögon. Just nu, är det nästan plågsamt att veta, men att fortfarande leva nästan som om allt var som förut.

Drömmen, om den fina familjebildningen, vi vet- villa- volvo. Vovve. Nåja. Vi hade absolut inte tänkt skaffa vovve, antagligen inte volvo och definitivt inte ett stort fristående hus.

Men, syskon till Flis, ett fint lagom stort radhus och en bättre bil skulle sitta fint!

Jag tänker inte lämna ut hela vårt privatliv och berätta för hela världen ( ja för alla läser ju verkligen min blogg) vad det var som gick snett. Det skulle bli för nära och kännas konstigt. Men jag måste ändå skriva av mig lite.

Jag tror att det kommer gå bra- och jag tror att saker och ting kommer bli bättre. Men nog fan känns det! Och någon stans hade jag nog förträngt att det skulle bli jobbigt, tungt och lite tragist sådär.

Jag hade liksom inte tänkt det så här.

Hur fan gick det till?

Var inte han, pappan till mitt barn. Han, som var mannen i mitt liv ?

Under andra jobbiga perioder i mitt liv har jag tänkt livet som en bok.

En gång, för länge sen. Jag var 17 år och jag och min mamma grälade om allt och inget. Livet kändes tungt och jag bestämde mig snart för att göra något drastiskt. En stor förändring för att må bättre. Jag flyttade, hem till min syster. Och där bodde jag i ett år. Jag minns att när jag flyttade så grät jag, ja både jag och min mamma. Senare samma kväll så skrev jag ett långt brev till min mamma. Och där skrev jag något om att vårt liv tillsammans inte var slut. Jag skrev att jag någon gång skulle vilja skriva en bok om allt som har hänt. Jag skrev att ingenting var slut. Utan att kapitlet om när jag bodde hemma bara var slut. Det var färdigskrivet och jag var tvungen att hitta nya vägar att fortsätta. Så att jag kunde skriva fler kapitel.

Lite så känns det nu. Kapitlet om när jag levde med C är slut. Det är färdigskrivet. Det är sorgligt. Men det finns mer att ta av. Det kommer nya kapitel, det händer nya saker. Just nu har jag lite svårt att fokusera på saker jag måste göra. Tankar springer runt i huvudet och har inte riktigt funnit sig till rätta. De kan inte slappna av och fokusera. En god vän till mig säger att jag ska låta det vara så. Låta allt ta sin tid. Innan saker och ting har lagt sig på plats för att få krafter till att komma på vägar att fortsätta leva. Även om jag inte tänkt det så här. Så blir det så nu. Och det är med viss osäkerhet men med viss framtidsutsikt jag tar klivet ut i stora världen, igen. Jag ska börja leva på det nya kapitlet snart.

Nästa kapitel blir: Livet som ensamstående! Here I come!

Dreaming, hoping, for another try
I’ve been looking, searching, deeper down inside
And if I loose my way, I’ll find another road
Cause I can make a change on my own

I’m moving on
And I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I’m moving on

Something, somewhere, that I long to find
I am learning, slowly, one day at a time
That if I loose and fail, I’ll be fine

I’m moving on
And I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I’m moving on

(I am moving) To a brighter dawn
(I am moving) Gotta take the fight
(I am moving) I can make it right
(I can make it right)

I’m moving on
Nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I’m moving on
(I am moving)
Yes I'm moving on
(I am moving)
I'm moving on

Det här med jobb, ser rätt bra ut hittills! Jag har ju redan vart på en intervju, som kändes väldigt bra och jag skulle verkligen vilja ha det jobbet OM inte lönen är Piss dålig!

I dag ringde en person från Hanviken och ville bjuda in mig på intervju nästa fredag!

Och det är ju roligt! Der verkar som att jag är lite eftertraktad på arbetsmarknaden! Bra- något som går i min väg !  Nu ska man ju då kunna sånt här med lönesamtal och utgallringar.

Hur Mycket kan man be om ?

Kan man säga- jag skulle behöva lite betänkte tid ett par dagar. Jag har nämligen ett annat jobb på gång också ? Eller ska man försöka trigga upp lönen lite mer än man tror att man kan bara?  De är grymt svårt sånt här!

Jag känner mig sprallig i benen och vill bara söka jobb. Jag vill göra fint hemma, städa och fixa i ordning och bara gå och drömma mig bort om mina nya jobb! Jag skulle vilja ha lite ledig nu innan jag ska börja jobba. Och fixa sånt där man aldrig hinner!

Baka lite inför jul till exempel, förbereda en GOD middag till ikväll. Ta en lång dusch, vila lite. Söka mer jobb. Åka och träna! Gå på IKEA. And so on!

Men fy så lat jag är! Och så har jag mage och klaga på andra, hehe! Nej NU är det dags att ta tag i sig själv. OM jag ens ska Få ett jobb!

Behöver lite pushing, en sprak i rumpan!

Någon som säger ” Gör det här nu, så får du det mycket enklare sen”.

En dusch skulle sitta fint och lite lunch i magen.. och så… juste! Plugga var det, ja!

Ja. Idag har det vart en psykologisk dag. Hela förmiddagen ägnade jag åt att låta tankarna rulla fritt genom huvudet och egentligen gjorde jag inte så mycket alls. Efter förmiddagens dysterheter kom jag fram till att det kommer att bli tufft, det är ingen ide att inte erkänna det. Men det blir inte bättre av att fortsätta i gamla dåliga vanor och rutiner som i alla fall inte fungerar. Och jag tänker inte spendera resten av mitt liv med att ständigt övertyga och bli förbannad över saker och ting, som jag faktiskt inte kan förändra, i alla fall inte själv.

Nåja när förmiddagen var slut så kände jag att jag var tvungen att tänka på nått annat. De sista julklapparna behövde inhandlas och sambon och jag bestämde oss för att göra det under eftermiddagen. Jag hämtade Felicia på förskolan och sedan tog vi bussen mot centrum. Felicias dagisfröken skulle också åka mot centrum.  Så vi åkte samma buss.

Flis tyckte det var lite konstigt att hon var där… men roligt också!

I centrum köpte vi julklappar till Tant Sabina, & till storkusinerna A och G. I centrum träffade vi kompis Becca, hennes man T och son N. Så härligt att se er! Jag pratade samtidigt i telefon med svägerska J men fick ju lägga på då när vi träffade Becca med familj.

Hemma sedan, slog vi in lite paket och Flis tultade omkring. Hon blev hungrig vid 19: 00 och fick yoghurt. Sedan var hon vaken ändå till 20:15. Detta pga att hon vaknade sent i morse och hade sovit en timme på förskolan. När vi kom hem igen pratade jag igen med svägerska J på telefon! Jag vill verkligen önska dig lycka till med alla nya förhoppningar om den nya framtidsutsikten! Jag måste säga att du har vuxit på dig med åren ;) Härligt tjejen! Och tack så mycket, för den fina förståelsen!

Nu sover min skatt och jag ska beställa en bok från bokus nu.. Sen blir det lite tvätthängning och förhoppningsvis sänggång tidigt så att dagen imorron inte blir lika sårbar och mer vaken så att säga !

Flis I tunsjön i sommras!Äter på JunibackenRider på Hästen!

Men så somnade jag i vagnen efteråt! Jag var så trött så trött efter den dagen.

Här är min Pappa!

och här, är min mamma!

Arbetsintervju!

Just precis! Idag var jag på intervju… för ett jobb som jag verkligen vill ha!

Det ligger ca 15 minuters bussresa hemifrån, 10 med bil!

Det skulle vara väldigt praktiskt med tanke på mitt privata liv. Med hämtningar och lämningar av Flis på sin förskola.

Man ska ju inte ta ut saker och ting i förskott, med risk för att bli allt för besviken. Och jag har sökt andra jobb. Men ändå, kan jag inte släppa tanken på vad skönt det skulle vara med ett jobb, på ett sådant exemplariskt avstånd!

Sen vet jag ju inte, jag har tex inte löneförhandlat ännu.  Den förskolechef som intervjuade mig idag pratade om en andra intervju då man brukar prata om sådant. Chefen för förskolan är chef över tre st förskolor och ville därför ha en andra intervju när hon mer visste vilken av förskolorna hon ev skulle placera mig på.  Då skulle jag få chans att alltså veta mer om just den tänka förskolan och avdelningen antar jag…

Så det känns bra. Men som sagt, jag försöker att inte bygga upp för höga förväntningar! Dessutom måste jag jobba på med min C uppsatts nu i veckan!

I går lunchade jag hemma hos kompis J, vilket var väldans trevligt !

I morgon ska jag luncha med en annan kompis J.

I morgon ska jag och sambon på vårt livs första utvecklingssamtal på Felicias förskola. Det ska bli kul!

Annars rullar livet på… En hel del händer så här på privat fronten! Men jag tror, att saker och ting börjar falla på plats och det känns ju bra!

Snart är det JUL!

I år, är det med delade känslor som jag säger att jag längtar till Julafton. Julafton är så mycket känsla och tradition.

Det tycker ju alla människor. Julen är en sådan högtid som man faktiskt FÅR säga ” så här har vi alltid gjort”.  Det handlar nog om trygghet, det känns familjärt och mysigt.

Och i år, firar vi jul hemma hos Farmor, Farfar, Faster Jacki, och Farbror R. Dessutom kommer Flis Faster V dit och ska fira jul! Det ska ju självklart bli roligt att umgås med de här människorna också. Men det vrids till i hjärtat på mig lite grann. Inte för att jag inte vill åka dit, utan för att jag inte är med min egen familj.

Jag kanske är löjlig och töntig, men har ju faktiskt ett val! Jag skulle kunna låta sambon och Flis åka själva, medan jag istället åker till min familj. Men då känns det som om stora traktorer bokstavligt kör över mig! Tänk att inte få se sitt barn på självaste julafton! Jag kan ju erkänna, när jag ändå blottat mina tankar mer än jag tänkt göra, att jag redan har spillt ett par tårar kring detta vid ett par tillfällen. Dock så är det efter mer eftertanke så är det många som inte får se sina barn vid varje jul.

Och jag kommer ju förmodligen, from time to time få stå ut med det i framtiden. Även om det är hemskt, för min del.

Flis klarar sig utmärkt med sin pappa och hennes farföräldrar älskar henne precis lika mycket som mina föräldrar. Men, vad jag egentligen vill ha sagt och som alla nog håller med om. Det är inte kul, att inte få vara med dem man älskar allra mest, på i alla fall enligt mitt tycke, den störta högtiden!

Just nu är jag så pass slut i huvet att jag måste gå och sova. I går somnade jag med huvudvärk. Natten var sådär halvbra. I morse bad jag sambon ta Flis så att jag själv kunde få stanna kvar i sängen. Men jag misslyckades. Efter att jag lämnat Flis på förskolan så la jag mig på soffan och somnade till i en timme. Jag hade själv bestämt mig för att gå upp efter en timme. För att jag skulle hinna göra ordning mig ordentligt inför intervjun. Exakt en timme efteråt vaknar jag ! Så så hårt sov jag nog inte, eftersom min hjärna måste räknat sekunder medan jag sov ! Haha!

A bed please !

Godnight people!