mammaochflis

Ja, idag är det riktigt riktigt gnälligt. Flis sov från 20:15 igår  till 08:45 i morse ! ( ja med ett uppvak.) Så hon har sovit en hel del, ändå verkar hon trött. Så jag la henne i sin säng nu, vi får se om hon somnar. Hade först tänkt att vi skulle åka å handla så att hon fick se lite annat i alla fall.. men med sånt gnällhumör så avvek jag. Åka själv, med en trött och handla. Hon kommer inte kunna somna i kundvagnen direkt och ska jag då bära en unge som inte vill någonting. Jag tror inte det va ?

Det är sånna gånger man märker av att man är själv. Hade jag inte vart det, hade vi kunnat ta två vagnar och en hade alltså kunnat ha huvud ansvaret för Flisen och en för handligen. Nåja, nu ska vi inte vara så negativa. Allt går om man bara vill. Storhandla är svårt med en liten själv. Men då får man handla oftare i stället, mer tidskrävande såklart men så får det bli. Hade jag verkligen behövt handla idag så hade jag kunnat ta barnvagnen och använt en korg i stället för kundvagn om det nu var så att Flisen var trött. Trött är hon nu i alla fall. Hon är så söt, hon vill ha dörren öppen och hon vill gärna att jag gör i ordning lite välling som hon bara vill dricka två klunkar av. Jaha ? Varför då ?

 

 

Från och med den första mars står jag som ensam ägare på lägenheten. Det ni!

Idag fyller min svåger 31 år ! Jag hade i alla fall tänkt åka dit en stund, men vi får se hur Flisen mår.  Nu sover hon ju på dagen och vakande sent i morse så hon kommer nog ha energi ikväll.

I morgon kan jag i alla fall gå till jobbet. Jag mer eller mindre tvingade Flisens far att ta hand om henne så att jag kan få gå till mitt nya jobb. Nån måtta på uppdelning av vabbdagar får det vara, trots att han inte bor här. För trots det, har vi gemensam vårdnad och är föräldrar lika mycket för det, även fast Flisen bor mest här.

Tänk att det kan bli så här konstigt. Att ens drömmar omvärderas och att en livssituation kan förändras så drastiskt. När jag var liten så undrade jag hur min mamma och pappa kunde vara så arga på varandra. Hade det inte skaffat barn tillsammans, och levt en himla massa år tillsammans. Kunde man bara glömma allt det fina? Kunde känslor bara försvinna? Och hur kunde man tycka så illa om någon när man borde komma ihåg hur många gånger man talat om att man äskat varandra. När man delat så mycket drömmar och när man planerat en hel framtid tillsammans. Hur kunde det ske ?

Och nu står jag här.. och gör precis samma sak själv. Ja, okej, jag gifte mig aldrig även om det var tanken då, och jag hann bara skaffa ett barn..

 

Jag kan inte riktigt sätta ord på det nu heller, men nu vet jag om känslan, jag förstår min mamma och pappa. Jag minns att jag frågade dem båda två. ” Kommer inte ni ihåg när ni gifte er, eller när ni fick oss”? Dem svarade att det gjorde dem, självklart. Att ingenting skulle få dem att glömma den dagen då vi föddes, den känslan skulle aldrig försvinna. Men känslan över att vara lycklig med varandra hade försvunnit och gick inte att hitta. De kunde inte längre känna så… Men vaddå bara försvinna kunde jag fråga ? Bara sådär helt plötsligt?

Jag fick svaret att så var det ju såklart inte, ”sånt tar tid”. Och jag stod där som nio eller tio åring och fattade noll. ”Vadå tid?” ”

 

Det som tar tid är att förstå, det tar tid för hjärnan att acceptera att tankarna omformuleras. Det tar tid för hjärtat att sluta gråta, och sedan att lära sig leva med sina nya förutsättningar. Allt som allt går det riktigt bra, bättre än jag trott, även om det numer hoppar grodor ur munnen på mig och flisen pappa titt som tätt. Jag minns det från min mamma och pappa också. Och jag kan höra dem än idag. Men nu mer kan jag också se dem le år varandra och prata om bra minnen från den tiden när jag och mina syskon var små. De kan dra upp minnen från låååångt tillbaks. Då vi som familj åkte utomlans eller firade nyår hos grannarna. Jag var åtta, nästan nio tror jag. När mina föräldrar skilde sig. En hel del saker minns jag inte, men vissa saker kommer alltid finnas där. Känslan över att de skulle flytta ifrån varandra, att pappa drog in en ny tjej i våra liv och att hon dessutom skulle flytta in i VÅRT HUS. I Mammas och Pappas hus.

Som nioårig tog det emot. Min syster som var 15 vägrade att sätta sin fot i huset mer och hon och pappa pratade inte på länge. Min bror, på ca 2 år blev förvirrad och änslig. Överaktiv och fick stressprickar på hakan. Mamma trodde det var ketchup han var allergisk mot, men det var det inte. Felicia är 1,5 och hon tar det faktiskt bra. Hon kan också orolig ibland men å andra sidan har hon kvar hela sitt liv här och hon somnar fint i sin säng. Jag tror att hon är trygg.

 

Flis är fortfarande sjuk. Men det går egentligen ingen nöd på henne, hon är för det mesta glad som vanligt, men man märker när febern går upp och hon blir gnällig. I dag sov hon ca 1,5 timme på dagen. Jag väckte henne efter en timme, men hon vägrade gå upp ur sängen så till slut gick jag in och hämtade henne och satte mig i soffan med henne i famnen, då först vaknade hon till. Sen bjöd mormor oss på middag så vi åkte dig. Flis fick i sig lite mat och lekte omkring. Sen ville hon bada. Så mormor badade med henne- jättekul tyckte Flis, och säkert mormor också! Sen åkte vi hem och jag la flis redan 20:15, då hon visade sig vara trött, trots att hon sov så länge idag. Men då ska man komma ihåg att hon inte är riktigt pigg heller.

Jag blir tyvärr hemma i morrn igen :S.. Det är som det är.

 

I morgon blir det en lugn inne dag igen. Kanske en liten promenad till affären så att vi får lite solljus och luft. Själv ska jag gå å lägga mig nu, för jag är dödstrött.

 

Idag kändes det i alla fall som att viss saker går åt rätt håll- Lite pengar rullar in, jag har en underbar familj och jättebra vänner och framför allt, världens finaste skatt. Min lilla ängel!

Hon somnar på stört och hon pratar för fullt- precis som jag själv :D

Sådan mor- sådan dotter ! Vad ska det bli av oss :)

 

 

Flisen är sjuk. Ja, igen! Det är inte klokt. Jag vet ! jag blir så arg, och ledsen när en vis person säger att det är mitt fel! Att jag medvetet skulle vilja göra mitt barn sjukt! Det är klart att jag gör saker, och släpper ut henne. Ja, hon går på dagis!

Vad skulle jag annars göra?

Dagis har ju dragit igång igen och jag är rätt säker på att smittorna kommer där ifrån. Suck, men vad ska man göra då ?

 

Mormor kom med en tanke, att Flis kanske bär på urinvägsinfektion! Men jag tror inte det. Jag har läst på om det nu och man behöver varken ha illaluktande urin eller ens ont när man kissar. Men jag har ändå svårt att tro det.

Anledningen till att mormor gissade på det, kan vara att det enda sjukdoms symtom Flisen har är att hon har 38 graders feber och är snuvig. Hon är glad och skuttar omkring på dagen, men på eftermiddagen runt 16 tiden så kommer febern och hon blir kinkig…

 

Ska i vilket fall gå till vårdcentralen i morgon för att se om vi kan göra ett kissprov. Man vet ju faktiskt aldrig.

 

 

Idag, har Flisen både kissat och bajsat på pottan ! Vi kom hem, och jag trodde att det hade ” hänt” i blöjan. Men icke då. Tog av den och satte henne på pottan och sa ” Du kan bajsa på pottan i stället” sen gick jag ut, lämnade dörren på glänt. Sorterar lite i hennes garderob, och efter en stund så ropar hon: ” Mamma, mamma, BAJS! ”

Jag går dit och mycket riktigt, både bajs och kiss ! Min lilla älskling! Så duktig !

 

I morgon blir det som sagt att vabba för mig! …:S Vad finns det å säga.

- Har man satt barn till världen så har man!

 

Idag har flisen vart hos mormor hela dagen ! Sovit och ätit och haft det bra. Mormor ringde vid 14 tiden och berättade om en glad tjej som sprang omkring. Yes, tänkte jag. Nu kan hon gå på dagis i morrn! Men så när jag kom och hämtade henne så hade mormor just känt att Flis var lite varm och tagit tempen på henne, som visade 38,2. Jippy! Jag har inte ens jobbat i två veckor och har redan två vabbdagar. Det börjar bra det här.. NOT !

Inte magsjuka!

 

 

 

Jag vill inte, det GÅR inte! I fredags när jag jobbade var det en pojke som troligtvis var magsjuk. Jag torkade honom två gånger då han vart på toaletten. Varav andra gången- jag förstod att hans hängiga beteende under dagen itne bara berodde på trötthet utan säkerligen också- magsjukan! Jag fick ringa efter hans föräldrar och berätta läget. Men innan dess städade jag i stort sett hela toaletten. Tvättade mina och pojkens händer noggrant! Spritade sen mina egna händer också, noggrant!

Jag har inte känt mig sjuk hittills. Ikväll fick jag en liten tanke bara- tänk om!!

Felicia har vaknat upp ett par gånger redan. Kanske ( i ren förskräckelse) är det något på g, eller så drömmer hon bara.

SNÄLLA, snälla, snälla!! Håll era tummar och tår för att vi inte blir magsjuka!

 

INTE NU!!!

 

Första dagen på jobbet idag, ordentligt så att säga. Flis fick en längre dag på Dagis och jag jobbade heeela dagen. Flisen var glad när jag hämtade henne… och så var hon nog hungrig. Hon fick en banan med detsamma när vi kom hem, sen ville hon dock inte äta så mycket mat.. så det blev en macka en stund efteråt. Nåja- det är ju fredag.

 

NU sitter jag äntligen ner! Det är verkligen omställning att börja jobba. Tidigare mornar, mer att planera. Se till att se någorlunda bra ut när man ger sig ut. Rena och hela kläder, smink och fix i håret. Det där kanske låter som om jag förut sket totalt i att göra iordning mig när jag pluggade och det är ju delvis sant :D Haha! När man bara satt hemma och skriv- blev det ofta en urtvättat t.shirt- mjukbrallor och en handduk i håret efter duschen ! Ni är det som sagt andra bullar.

Man måste vara professionell-skaka hand och berätta vem man är. Lyssna och ta vara på barnens föräldrars önskemål. Vara på topp- inte tappa tålamodet- vara pedagogisk !

Och på allt detta- lära sig allt nya!

 

Idag var jag på personalmöte med en kollega i skolans personalrum. Fick stå upp och presentera mig för ca 15- 20 andra lärare. Inte så farligt läskigt som det låter- faktiskt.

Fick en kommentar i dag- en kommentar jag tar som en komplimang!

Jag och kollegan jag gick på mötet tillsammans med ( vars namn är totalt borta i huvet just nu.) Vi pratade om att vi båda var ensamstående med ett barn. Hon frågade om jag har träffat nån ny. ” Nä, sa jag. Just nu vill jag nog inte det heller. Jag känner mig rätt lugn, jag är ju bara 23 :)

Är du bara 23? Frågade hon och såg ut som om hon svalt ett äpple.

Ja, sa jag.

Det trodde jag verkligen inte, jag tycker du känns mycket mognare än så.

Hehe, ja Tack sa jag. ( Tänkte här att jag skulle berätta att de flesta andra jag träffar tycker att jag ser ut som 19 typ.) Men sen kom jag på, att jag kanske inte skulle det. Nu när hon kallat mig mogen :D heheh!

Nåja, utseende och beteende är ju faktiskt inte samma sak. Och nu när jag börjat fixa mig kanske jag ser en aning äldre ut, vad vet jag. Känns i alla fall bra att folk inte tror att jag är 19 längre.  

Trött!

 

Ja hujedamej vad trött jag är! Det tar på krafterna att jobba antar jag.

Tösen är fortfarande sjuk men idag är jag hemma med henne. Vi har haft det rätt mysigt i dag ändå faktiskt! Åkte och handlade på Ica maxi innan lunch. Efter lunch kom en kompis hit för att låna lite böcker..

Sen gick vi ut igen. Allt för att vi inte skulle somna. Ikväll behöver jag verkligen ta det lugnt, lägga mig i tid och få vara lite själv. Så flisen har helt enkelt fått vara vaken idag. Det brukar gå bra när hon sovit på dagen ett par dagar innan. Hon kunde ju ha somnat i vagnen när vi var ute, men då hade hon bara fått sova en stund.. och det kanske hade vart skönt för henne, men hon somnade ju aldrig i alla fall och det var nog lika bra det !

 Sen gick vi in och åt mellis. Nu ska jag snart laga middag.

Själv är jag som sagt jättetrött. Ögonlocken vill hela tiden stänga sig… sjutton också!

Jag får skylla mig själv lite.. I går satt jag uppe på msn allt för länge och dagarna innan diskuterade jag och C, ( Flisens pappa, mitt ex) saker fram och tillbaks tills mitt i natten då med. Plus att jag åkt i väg för att jobba. Inte bra! Jag vill sova  nuuuuu!  

 

I morrn är det dagis och skola för oss som gäller! Sen är det full fart mot helgen

 

 

Dagarna går. Jobbet är roligt. Men rörigare än jag trodde. Mycket att tänka på. Mycket nya rutiner jag vill skapa. Mycket nytt att lära sig. Jag är glad över det, det får mig att vilja fortsätta göra det jag gör. Känner mig lite mer betydelsefull. Dock är det som sagt lite rörigt och jag tror inte att det här är arbetsplatsen jag kommer att stanna allt för länge på…

Ungarna är gulliga och personalen snäll.

Ibland önskar jag bara att man slapp sätta sig in i allt nybygge, allt ” få allt på plats” innan man kan börja sätta pedagogiken i trimm, det jag är där för att göra. Skapa, göra, fota, skriva. PRATA med barnen.. nåja..

 

 

Hemma är Flisen sjuk och jag har haft exet här i två dygn. Då han har vart ” barnvakt” åt Felicia på dagen. Man kan ju inte vabba första dan på jobbet lixom. I morrn mpste jag dock för tösen har fortfarande feber.

Idag kom Min Vän S hit.

En vän som du är ovärderlig S. Jag vet faktiskt inte, vad jag skulle göra om inte du fanns vid min sida. Alltid, fast du inte ens är i närheten! Tack och åter Tack !

Tack för att jag får vara jag! Och att jag duger så.

 

 

Nu måste jag duscha!

 

Kram på er alla

 

 

Flisen verkar ha haft en bra helg hos sin pappa. Hon har vart på Junibacken och säkerligen haft väldigt roligt! När hon väl kommer hem märker jag dock lite förändringar på henne. Hon är mer mammig och klängig. Vill ha mycket kramar och närhet. Jag får knappt gå ut med soporna. Allt hade funkat fint hos hennes far, med läggningar osv. Men det är som om att när hon kommer hem, så släpper hon på spänningarna. Hon vill gärna sitta i knäet. Känna på mitt hår, sitta länge vid marbordet.

Vid läggdags så la jag henne som vanligt, I sin säng och efter vällingen var slut så får hon en kram och en puss och sedan så går jag ut. Jag lämnar dörren på glänt och säger god natt och sov gott. Oftast så gnäller hon i ca 5 minuter, sen somnar hon. Ibland går hon upp med detsamma, skrattar och vet ju om att jag bara lägger tillbaks henne i sängen.

Men idag, blir hon ledsen, hon ropar ”mamma” ” Mamma”. Och så gråter hon lite till. Men hon kommer inte upp. Jag vill ju inte gärna börja sitta hos henne igen, men jag förstår att det är svårt för henne. Hon har just kommit hem och hon har bara fått ” ha mig” i två timmar sen ska hon sova. Hon har nog inte kramats tillräckligt, myst och haft mig i närheten tillräckligt länge för att förstå att jag inte försvinner. Går det inte så går det ju inte. Om ungen blir hysterisk och alldeles till sig är det klart att jag kommer vara hos henne tills hon somnar. Men helst inte. Det är ju så här hennes vardag är nu. Hon kommer åka till sin pappa ibland och hon kommer hem och ska sova här också. Nu är hon inte borta längre, utan hemma och hon vill nog gärna att jag ska vara med henne hela tiden. Som sagt, jag fick knappt gå ut med soporna i trappen.

Och inte nog med det, hon har massvis i huvet som ska sorteras nu. Hon var hos pappa. Hos farmor och farfar. Hon har träffat andra människor, faster, farbror och dessutom hennes pappas nya tjej. Hon har träffat tjejen förut, men jag är helt säker på att hon känner av en ny stämning. Och självklart där, någonstans bland allt det nya och roliga så har hon såklart saknar mig. Även fast hon kanske inte märkt det själv. Hon har haft fullt upp med nya intryck och dagarna fyllda med roliga saker. Dessutom fick hon träffa sin pappa som hon inte träffat på ett tag. Bara det, ” här bor pappa och här ska jag nu vara”

Hon blev lite ledsen när jag lämnade henne hos honom i fredags. Jag tror att hon kom ihåg att sist jag lämnade henne där så var det för en tid. Jag skulle alltså inte komma för att hämta henne om en stund.

Första gången jag lämnade henne så rörde hon inte en min, vinkade åt mig och vad glad.

Men inte i fredags då blev hon ledsen och jag var tvungen att bita ihop ordentligt.

”Om jag visar minsta antydan till osäkerhet nu, då är det kört” tänkte jag.

”Mamma ska åka och jobba nu, och du ska vara och sova hos pappa idag” Vi ses, jag älskar dej”. Och så gick jag.  

 

Och som jag har saknat! Dock har det gått bra och jag är glad för hennes skull. Glad för att hon träffar sin pappa. Det är inte alla som gör det.

 

 

I morgon väntar MIN första jobbdag, på riktigt. På mitt nya jobb! Jag är inte nervös. Inte ännu. Jag har inte tänkt så mycket ang det. Jag vet bara att jag måste göra ett gott intryck. Jag ska snart hoppa in i duschen, leta fram hela och rena kläder och sedan tror jag bara att jag ska köra på. Flisen lämnar på dagis lite tidigare än vanligt, 08: 40 i morgon.

 

Det kommer bli stressigt ! Jag är som sagt van vid slööömorgonar! Tar det gärna lugnt, käckar långfrukost. Klär på ungen pö om pö.

 

I guess that those days are gone!  Wish me luck!

 

 

Det går bra. I går kom Vici hit och vi babblade i timmar, såg på en film, åt godis och hade det trevligt. Kl 00:30 gick hon hem. Tur att hon bara har ca 2 min väg att gå.  Jag kom i säng ca en halvtimme efter att hon gått. Det sista jag tänkte var att det skulle bli skönt att få sova nu-hurr länge jag ville. Men självklart, så saknade jag Flis, och jag sakar henne nu. Skulle jag få välja nu så skulle jag ju vilja ha henne hos mig. Men jag känner ändå att det går lite bättre den här gången. Jag måste ju vänja mig. Jag kommer att vara utan Flis då och då, för resten av livet. Det kommer alltid, att kännas tomt. Det kommer alltid att vara något som fattas när jag inte har henne hos mig.

 Även om jag någon gång skaffar oss en ny familj. Ja ni vet, man,  fler barn, hus, bil, hund. Nej inte hund, den skippar vi.

I vilket fall, även om det någon gång händer oss. Så kommer det aldrig att kännas fullständigt när jag inte har henne hos mig. Men det är så det är, har man separerat så har man, och det av många anledningar.  

Flis är inte bara mitt barn och hon förtjänar att inte ha mig hack i häl alltid. Hon förtjänar att ha sin pappa. Hon förtjänar att känna att han tycker om henne, lika mycket som jag gör.

Och jag, får helt enkelt lära mig leva med att våga släppa taget. Våga göra andra saker.

 Även om det är svårt och även fast jag egentligen inte vill.

 

 

Andra gången

 

Japp, idag är det dags för mig och Flis att var åtskilda igen. Jag ska hämta henne på dagis och sedan köra henne hem till sin far. Jag vet att de t är lite töntigt, men jag har redan lite dålig känsla i magen. Det har ingenting med att göra pappan inte kan ta hand om sitt barn.

Det är jag som inte är van vid att vara ifrån henne. Som mest har jag vart ifrån henne i två dygn förut. Så jag har alltså gjort det här förut. En gång. Jag jobbade ( hade sovjour) på natten och gick på kurs på dagen i två dagar. Flisen var då 11 månader och var hemma med far sin.

 

 I vilket fall så ska jag ju ändå jobba och hon har det roligare där än att sitta hemma ensam om man säger så ;O.

Kanske är det som en kompis förklarade det ” mammans kärlek till sitt barn” som sätter hjärtat på prov. Det är ju faktiskt, inte så konstigt att man reagerar när man har vart så nära så länge.

I vilket fall får jag strålsätta mig lite grann. Flisen och jag behöver nog sakna varandra lite, för att få vardagen att gå ihop ännu bättre.

Ikväll kommer kompis Vici hit för att se på film. Och sen i morrn eftermiddag ska jag jobba. Och på Söndag kl 18 kommer min skatt hem igen !

 

Nästa vecka blir nog rätt tuff. Det blir lite längre dagar för Flisen på Dagis. Jag kommer ha hjärnan trimmad på mitt nya jobb och dem här ” slappmornarna” kan jag i fortsättningen bara drömma om. Det känns ändå skönt att Flis verkligen fått en mjukstart på dagis. Nu är den ”tyvärr” slut. Flis gillar ju att vara där så egentligen borde det inte vara några problem. Om hon bara kunde se till att börja äta ordentligt, så att hon inte är vrålhungrig när jag hämtar henne. Jag får helt enkelt lära mig att göra storkok så att det blir lätt att slänga fram mat till tösen och mig !

 

Shit- det är verkligen på riktigt! Tanken slår mig ibland.

 

 

Hej, jag heter Sofie.

Jag är 23. Och ensamstående.    

 

 

Många höjer på ögonbrynen. Andra verkar inte så förvånade. Kanske tänker de ” dagens ungdomar”.  Nu var det ju verkligen inte så att Flis ” bara blev till”. Allt annat än det, det kan jag lova.

En gång, när jag sa att jag hade börjat vänja mig med titlen- så svarande personen.

”Det var inte dåligt jobbat”.

”Du har hela livet framför dig och har redan ett barn, tänk vad ni kommer att få uppleva tillsammans”.

 

Tanken klingar till- Ja visst! Så är det ju = )

 

Nu är det dags att packa väskor, plocka undan., Åka och handla dammsugarpåsar, mm !

 

I”ll be back!

 

En husmor

 

Jag har fått en husmor! Så trevligt. När husmor är här får man hjälp med allt. Disk och plock och sällskap ! Idag tog vi bort alla julsaker. Jag satte upp nya gardiner. Hon hjälpte mig med grejer ner i källaren och hämta grejer från bilen. Allt går så mycket lättare med en liten

”spark i baken”.

Kära vänner. Jag är verkligen så glad at jag har er.

Ni är guld värda!

Barnet sover och snart kommer tant M hit för kvällsprat och övernattning ! Det blir kul.

M:s familj ligger i magsjuka och M trotsar det genom att bostätta sig hos mig ett tag. Inte mig emot. Sällskap är näst intill alltid trevligt.

 

Idag var vi på BVC på 1,5 års kontroll !

Flis fick sin första spruta i armen och hon skrek till ordentligt. Blev riktigt riktigt rödd för sköterskan efter det. Hon satt i mitt knä och snyftade. ” mamma”, ” mamma! Sa hon. Precis som om ” Ta mig här ifrån, nuuuuu”!! När hon märkte att vi stannade kvar en stund trots allt började hon snyfta efter ”mormor” i stället. Hehe lilla älskade vännen. Tänk om mormor kunde rädda dig i alla situationer. Då vore du glad va ?

 

Dagens vikt och mått är :

 

Vikt: 10,7 kg

Längd: 84,5

Homf: 46,9

 

Som vanligt då, så har hon inte gått upp tillräckligt i vikt. Som jag berättat förut är vår bvc sköterska inte den bästa och får en inte att känna sig sådär jätteduktig som förälder ( inte sen man slutade amma i alla fall.) Felicia har alltid legat lite under sin kurva ( ända sen jag slutade amma) och vi har alltid fått höra ” att hon borde gå upp mer”. Jag har sagt det förr och jag säger det igen ” jag gör vad jag kan”. ” Jag kan inte öppna munnen och tvinga i mat i munnen på ungen” Och Ja! Jag har extra smör i maten nästan vid varje måltid. Pust!

I vilket fall så var sköterskan ganska trevlig idag. Hon frågade om JAG var orolig. Och det är jag ju inte. Flis är så här. Hon har vart sjuk mycket och hon rör på sig ständigt. Jag kan inte göra mer än det jag gör.

Vi bestämde i alla fall en extra kontroll för att ha lite uppsikt. Egentligen ska vi inte till BVC förrän vid 3 års ålder nu. Men eftersom hon väger som hon gör så ska vi dit på en extra kontroll efter sommaren. Troligtvis har Flis växt en massa då. Och FÖRHOPPNINGSVIS gått upp en del i vikt också. Kommentarer om hur ” smal hon är” har förut gjort mig tokig och ängslig. Nu känner jag mig rätt lugn. Hon dör inte, och jag ser att hon äter.

”Jag gör vad jag kan”. Så det så!

 

Sen lämnade jag tösen till Dagis och hon hade det bra där idag ! Hon var så glad både när jag lämnade och hämtade. Pratade lite med personalen om separationen. Om att de mer än gärna får berätta om de märker någon skillnad på Flis när hon tex vart hos sin pappa över helgen. Hon ska dit nu på fredag och självklart har jag redan lite ångest. Fast jag vet att hon har det bra!

Jag börjar längta efter våren! Kunna ta på tösen en jacka och ev tunare mössa och vantar bara! Så himla skönt !

Nu ska jag snart duka upp lite fika tills min vän kommer hit!

 

I morrn blir det dagis och plugg igen !

 

 

 

 

Ja nu är jag med på tåget igen. Både pyskiskt Och Fysiskt :)
 Datorn är hemma och jag kan därför skriva. Det är kul att så många vill att jag snart ska lägga upp ett nytt inlägg. Jag har faktiskt saknat att skriva lite. Men just nu ha jag så mycket i huvet att jag inte vet vart jag ska börja, eller vad jag ska skriva egentligen. Jag kan ju börja så här:

 

 

En dag vaknande jag upp, allt gick som vanligt. Lämnade tösen till förskolan, gick hem, plockande, ringde viktiga samtal, checkade almanackan osv. Sen kände jag att jag bheövde ta tag i saker. Sorterade våra fotoalbum, tog ur alla kort och gjorde ett nytt till sambon, förlåt mig. Jag menar, exet, mitt barns far. Sedan gick jag vidare till lådorna av födelsedagskort och brev som vi fått av varandra, av vänner, familj och släkt. Det gick ju bra och jag kände mig helt okej.

Men så plötsligt. Så började jag att tänka. Jag räknade dagar. TRE dagar efter att han flyttat ut. Tre dagar, Och redan var jag ursuddad, raderad och man kunde alltså handla hur som helst nu. Bara så där, helt plötsligt? Utan att alls aldrig innan velat eller behövt det innan?

 

PANG!!

Det känns som om någon slår till mig hårt med knytnäven i ansiktet, jag vänder mig bort och fösöker samla kraft, men då får jag en rak höger igen. Jag faller ner på golvet, blir sparkad och slagen ännu mer. Blir i hoprullad i en matta och kastad i en sopcontainer.

 Jag sitter fast! Jag inte komma loss!  Jag skriker !: Jag förstår inte…. !!!  Hur ? Varför? När?

 

Jag måste vara dum i huvet! Hur jäkla dum och naiv får man vara?

Sen sitter jag sådär. Hela dagen. Hur mycket jag än försöker så får jag inte stopp på tårarna. Dem bara fortsätter trots att jag säger åt dem att sluta.

 

Tillslut pratar jag med min bästa vän och hon kan inte göra så mycket mer än att säga att hon förstår mig. Att hon skulle vilja klappa till dem båda två. Att jag förtjänar bättre, förstår bättre och borde verkligen ta mig samman nu, i alla fall en stund.

 

Jag försöker. Men tillslut måste jag ringa honom. Och hur arg och bitsk jag än är så känns det ändå bättre efteråt. Jag tar en dusch och känner mig inte lila raderbar längre. Känner att jag förstorat upp det hela en aning. Fortfarande skulle jag vilja klappa till dem båda två, säga till henne att hålla fingrarna borta!  Ta en såg och såga av hans.. ..

 Även om inget av det är mitt längre så hade jag förväntat mig lite mer respekt, lite mer medkänsla och omtanke på någon man faktiskt levt med, älskat och skaffat barn med.

 

Det slutar inte där. Jag är okej idag och allting var inte så fruktansvärt hemskt som jag hade målat upp det. Idag har vi pratat och jag förstår ett och annat mycket bättre. Och jag vet att ingenting hände under vår tid tillsammans. Men det spelar egentligen ingen roll.

 

Jag vill inte ha tillbaks det. Och egentligen har vem som helst rätt att ” ta min plats” men, det kändes ändå som ett slag under bältet. Som om hela världen skulle gå under.

Men det gjorde den inte. Och jag, är så himla glad över allt stöd, och medkänsla som jag fått av er, Mest av dig s. Dig som jag kan ringa och gråta. Och till M, som verkligen försöker att förstå, som finns till hands och som gör mig glad.

 

 

Och Vici och Matthias!  Tack så mycket !  Tack för allt!

ps, Tyck inte allt för synd om mig nu. Jag lever och jag klarar av det. ds.

Ja, nu är det kanske dags att skriva något vettigt här. Eller vettigt och vettigt. Jag kanske ska berätta saker i stället för att bara visa mina känslor i sångtexter.

 

Helgen har vart bra. I lördags morse körde jag Flis till sin pappa. Hon var så glad och oförstående först. Jag berättade att vi skulle åka till pappa. ” Vi ska åka till pappa”.,försökte jag. Du ska sova där och ha roligt. Du, Pappa, farmor och farfar kommer att ha jättekul!

 

När vi satte oss i bilen så sa jag. – ”Vart ska vi åka nu då Flis?

-          Mormor!? Sa Flis

-          Nej, inte mormor. Vi skulle ju åka till din… ??

-          Ronja! Sa Flis.

-          Nej, älskling inte Ronja, Inte idag. Vi ska ju åka till Pappa nu!

-          Pappa!!

-          Just det, till pappa!

 

Nästan Hela vägen fram så trallade hon i bilen. Pekade och sjöng. Gnällde lite i mellan åt och jag trodde nästan att hon skulle somna. Men så plötsligt var det som om hon förstod. ” Pappa” sa hon igen. ”Ja gumman, nu ska du få träffa Pappa”.

 

Jag gick upp med henne, tog av henne alla kläder. Kände, att det här går nog riktigt bra. Flis blev jätteglad över att se sin pappa, farmor och farfar. Jag var glad för hennes skull. Vi kramades och pussades och hon förstod att jag skulle gå. Hon vinkade åt mig och jag kunde stänga dörren utan att höra skrik inne från! Så Skönt!

 

Jag åkte hem och var själv. Städade lite, surfade, åt lunch..

Åkte och jobbade. Kom hem. Saknade henne såklart lite grann. Såg fram emot en hel natts sömn, men om jag skulle fått välja hade jag velat ha henne hos mig. Enbart en självisk tanke. Flis behöver sin pappa också. Att bara få ha sin pappa och känna att hon är hans allt. Det önskar jag henne verkligen!

 

Ändrade relationsstatus på Facebook. Och kommentarer rullade in ! Hehe.. Jag lämnar det så. Det är ingenting!

 

Nu kommer min skatt hem om ca en och en halv timme så jag ska städa undan lite här.

 

På torsdag börjar Flis på förskolan igen.

Och vi ska övergå till vårt nya vardagsliv. Med jobb och Förskola.

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min.
Du är så vacker när du sover,
du har nåt som ingen annan har,
du är så underbar.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.J
ag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
vi är för alltid du och jag.

Det finns inga tvivel,
har aldrig ångrat en sekund,
jag har älskat dig från första stund.
Vill att du ska känna trygghet,
du kan vila här hos mig,
för jag ska aldrig släppa dig.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
vi är för alltid du och jag.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
vi är för alltid du och jag.
För alltid du och jag.

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min..

Japp, den här låten gillar jag starkt just nu :)

Sarah Dawn Finers " Standing strong"


Hey I’ve been looking outside myself trying to be somebody else
But every time I got stuck - in the middle
I thought that if I only let them see the girl they wanted me to be
Then I would never ever get stuck - in the middle
Hearing all these voices telling me to find my way
Made me slowly stand up straight and say

I’m on my own oh-oh nothing can go wrong when I’m standing strong
Hear when I’m singing
I’m on my own oh-oh now that I’m alone I have found my home
Hear when I’m singing oh-oh-oh I’m on my own nothing can go wrong
I’m standing strong

Hey I’ve been hiding from all the pain trying to make it go away
But every time I got stuck - in the middle
I know that if I only let them see all my insecurities
I will never ever get stuck - in the middle
No more time for crying feeling sorry for myself
Now I don’t need anybody else no-oh

I’m on my own oh-oh nothing can go wrong when I’m standing strong
Hear when I’m singing
I’m on my own oh-oh now that I’m alone I have found my home
Hear when I’m singing
Oh-oh-oh I’m on my own nothing can go wrong
I’m standing strong

Yes I’ve lived and I’ve learned I’ve crashed and I’ve burned
But looking back has finally made me see that all I need to fly is to be free

Hear when I’m singing
On my own my own
Yes I’m standing strong
I’m on my own oh-oh nothing can go wrong when I’m standing strong
Hear when I’m singing
I’m on my own oh-oh nothing can go wrong when I’m standing strong
So strong I’m oh-oh-oh nothing can go wrong
I’m standing strong...

 

 

Kvällen spenderades i glada vänners lag! Vi hade riktigt trevligt! Felicia och henne kompis Ronja lekte som aldrig förr. Mindre bråk och mer kramar. Så söta och fina, våra skruttistjejer.

 

Vi åt tacos, barnen fick korv och makaroner och lite av varje av vår mat också. Flis åt som en häst. Satt kvar länge vid bordet och bara åt och åt. Ronja däremot hade ätit lite innan så hon var inte så hungrig.  Själv blev jag så mätt att jag trodde att jag var gravid med tvillingar !

(Hur nu det skulle kunnat gå till?)

 

Vi vuxna spelade pictionary och barnen lekte eller tittade på Pippi Långstrump. Eller klängde på oss då och då !

 

Vid kl 22 var barnen så trötta att de bara gnällde. Så vi gick och la dem. Flis hade svårt att somna. Hon har alltid det när allt inte är som vanligt. Först vägrade hon sin välling.  Ronja hon låg där så fint på madrassen i Flis rum. Det fick sluta med att jag tog ut Flis till min säng där vi krånglade lite till innan Flis tillslut ville ha sin välling och somnade strax in.

 

Vi vuxna åt GOD äppelpaj som Vicki gjort.  Klockan började gå mot 12 slaget och M och J gick ut för att avfyra en raketbox. Vi mammor fick snällt stanna kvar med de sovande barnen. När männen sedan kom upp så skålade vi låg alkoholhaltig cider, köpt på Ica Maxi !

Sällskapet stannade sedan kvar till ca 01:30 och vi hann då diskutera allt från en ensamståendes syn på livet till roliga semesterminnen från deras sida. Det var faktiskt länge sen jag skrattade så mycket!

 

Flis vakande såklart i natt.. och kom till mig. Vid halv åtta ville hon sen ha välling och sedan somnade hon om och vaknade halv tio! Så jag fick allt en liten sovmorgon i alla fall.

Vi har ätit frukost. Men Flisen ville inte äta så mycket så jag tänkte skala och skära upp en mandarin åt henne nu. Sen måste jag förbereda lunch också!

Sedan vet jag inte vad dagen i dag har att erbjuda.

 

Det är i alla fall ett helt nytt år nu och jag undrar vad det har att erbjuda! Jag hoppas att vi kommer in det, att pappahelgerna funkar som det ska.

Att jag och C lyckas fortsätta att hålla en vänskaplig relation. Och framför allt. Att Felicia får ett så bra år hon kan få. Hennes första år med separerade föräldrar. Fast det förståss, något annat kommer hon aldrig att minnas.

Om 18 dagar ska jag börja jobba.

Flis börjar på dagis den 7 januari.

 

 

Och TACK för alla sms och ringningar i går. Tack för att ni tänker på oss, och bryr er om oss. MIN mobil går inte alltid att skicka sms ifrån så det var därför ni kanske inte fick något svar.

 

Gott nytt år till er alla! Flis och jag kommer att klara oss fint! Om inger drastiskt skulle hända!