mammaochflis

Jag saknar dig älskling. Jag saknar dig så att det gör ont. När jag har fått sova ut och känner mig utvilad och egentligen full med energi så ska jag sitta här och- göra vaddå? Slappa ? Ta det lugnt? Visst, det var skönt med sovmorgon. Men nu vill jag ingenting annat än att ha min klätterapa och energiknippa här. Min tös som får mig att le för jämnan.

Men nu ska jag ta mig i kragen och städa lite, fixa och dona. Jag får tänka att Flis har det roligt hos sin Pappa och jag unnar henne verkligen tid med honom. Tid utan sin mamma behöver alla !

Ikväll ska jag i alla fall ut.  Ja inte ut och supa mig redlösfull på krogen- Det är ju inte riktigt jag det. Jag ska ut och äta mat, och gå på bio tillsammans med mina ”adoptivföräldrar” Victoria och Matthias Nestor och deras vänner !

Det ska bli riktigt riktigt skönt att få komma bort och tänka på annat ;)

Blir sent ikväll- men sen sovmorgon i morrn igen :D Och sen, sen är jag HEL igen! När vi ses igen, då sätts allt på plats.

Mamma hjärtat är och förblir alltid, de allra största och det rymmer hur mycket kärlek som helst.

Eller vad säger ni alla andra världens mammor ?

Ja nu är jag barnfri, och billös. Det är Pappahelg igen för Felicia. Även om det går bättre och bättre för varje gång hon åker så hugger till alltid till lite grann. Det är som om någonting inom mig låser sig. Jag håller andan, ler och försöker till mitt yttersta att känna mig lugn. Idag gick det riktigt. Mina ögon behövde inte ens blinka i 180 för att inte släppa fram tårar. För det kom inga tårar. Jag var tvungen att tänka till, jag behöver det här. Jag behöver få vara lite ledig. Göra annat än allt det vardagliga som jag annars sysslar med. Jag behöver städa och handla utan en drygt ett och halvt åring springandes runt benen. Jag behöver få träffa andra människor, vuxna själar som inte tillhör familjen. Behöver se att världen inte går under för att jag kan ha roligt utan min dotter. Dessutom behöver Flis träffa sin pappa, och hon behöver få sakna mig lite. Vi kan behöva lite andrum. Även om det hugger till, även om jag till viss del önskar ha henne här hos mig. Även om det är svårt, så måste vi alla genomgå det. Thats it!

Vi hade lite ”familjemiddag” idag. Min bror, jag, Flis och hennes pappa åt tillsammans på Mcdonnalds. Jag bjöd hela gänget ! Snällt va J?

Flis var så glad och åt så fint och mycket. Det gör nästan ont att höra henne säga mamma och pappa i samma mening. Det gör nästan ont att se henne se på oss under samma minut. Det gör nästan ont att veta att vi inte fixade det. När jag ser på vår skrutta. Ser att hon ser nästan likadan ut som hennes far.

 Men så tänker jag på illa jag hade gjort henne om jag inte satt stopp. Om jag inte hade sett till att börja må bra. Jag är glad att jag inte låste fast oss i något som inte var bra, bara för Felicias skull.   

Ikväll ska jag iväg till kompis Vici, som bor granne med mig så det blir skönt att gå dit, och även hem sen ikväll. Ska snart ta mig ner till affären för att köpa oss något gott !

I morgon blir det BIO och Mat ute! Hopppas på en trevlig dag då med.

Skriver om det senare !

Framför allt ska det bli oooootroooliggggt skönt att få sova i morgon! Sova ut ordentligt!

Idag är jag helt borta. Jag är trött och mer virrig än vanligt. Jag har haft tur idag. Flis har vart väldigt resonerbar och snäll, fast hon var trött hon också. Klockan är inte ens åtta och jag tror att hon redan somnat. Det är bra, för jag är som sagt rätt slut.

En gång för länge sen så var jag och Felicias pappa på fest hos min bästa kompis som fyllde arton. Vi hade bara vart tillsammans i fem månader och jag kände fortfarande det där konstanta pirret i magen. I vilket fall så är det en av de få gånger som jag faktiskt blev lite full. Vi satt i en varm pool och drack cider. I poolen märkte man liksom inte av hur mycket man drack + att man blev ju törstig då och då. Kvällen var hel kul. Födelsedagsbarnet blev dock så full att hon tillslut knappt kunde stå. Då satte jag stopp. Trots att jag druckit en del själv. Men lite ansvar och uppsikt hade jag trots allt!  Vad är annars bästa vänner till för ?

I vilket fall.. vad jag skulle komma till var hur jag kände mig dagen därpå. Jag har aldrig någonsin känt så sen den gången och det var ändå nästan fem år sen nu.

Nästa morgon när jag och C ( felicias pappa) vaknade upp så frågade han hur jag kände mig och jag svarade: ” Jag känner mig som en skum banan, med en plastskena över pannan”

C höll på att skratta ihjäl sig minns jag. Först frågade han om jag fortfarande var full :0 .. Vilket han kan påstå att jag var än i dag. Men det var jag inte. Jag bara kände mig så.

Hjärnan kändes ihop skrynklad, kroppen svag och min panna värkte lite lätt. Precis som om jag hade en maskeradmask på mig. En sån där som bara går ovanför näsan, runt ögonen och upp på pannan. Jag antar att jag var lite bakis.

Men Precis så känner jag mig idag, fast jag inte druckit något alkoholhaltigt på länge.

Jag känner mig helt matt,, har ont i huvudet och benen känns som om de när som helst ska vika sig under mig.  

Nu har mer än halva arbetsveckan gått och hittills har det gått jättebra! Flis går på dagis och jag arbetar för fullt! Den här veckan har jag dock fått mycket hjälp ! I går hämtade mormor Flis på dagis och hade henne tills jag kom hem. Vi åt middag tillsammans och hade det jättetrevligt. När mormor och co gick fick flisen bada och sedan klubbade jag ner henne i sängen och hon somnade nästan med detsamma.

Idag när jag var på jobbet ringde mormor och ville bjuda in oss- mig och Flis på middag hos henne! Inte mig emot, ingen matlagning, ingen disk = mer tid för FLIS!!

Flis åt en massa mat och även lite choklad- allt och lite till gick ner i lilla flickemagen!

Just nu väntar jag på att en tvättmaskin ska bli klar. Jag ska hänga tvätten och se lite på tv. Sen ska jag klubba ner mig själv i sängen- är suuuupertrött.

Nu ska jag unna mig själv en kopp oboy. Sedan ska jag sitta här med pyjamas och filt framför tv:n en stund. Och bara vara !

Idag känner jag mig som en ragata. Elakast i världen! Det känns som om jag har gjort något så hemskt och tragist att det knappt går att beskriva. Jag har stampat, vridit om och tagit sönder. Det känns som om jag sätter eld på något som jag sen inte kan släcka. Jag kan inte plåstra om och göra det bra igen. För jag är boven, jag är jävulen i dramat!

Lilla jag, Sofie, som inte skulle göra en fluga fördärv. Just hon, precis jag.

I vilket fall som helst så började får dag bra. Flis vaknade 08:30 och kl 11:30 var vi på väg till Haninge centrum med Vici, Matte, och Lilla Ronis. Jag, och Flis, Ronis och Vici åt på mcdonnalds. Sedan började shoppingen ! Jag kom endast därifrån med en t shirt till Flis och alla hjärtans dag presenter till mina prinsar- mina systersöner- A och G.

Flis och Ronis hade jätteroligt. De tycker verkligen om varandra. Tillsut var flis trött och jag försökte få henne att somna i vagnen, men hon var för upptagen med att titta på vad Ronis gjorde. Efter en sväng inne på Br så åkte jag och Flis vidare för att hämta upp mormor. Jag hoppades att Flis skulle somna i bilen, men icke. När hon fick se mormor sken hon upp som en sol och kunde inte släppa henne med blicken. Vi åkte och tankade och Flis fick syn på glassarna. Hon fick en piggelin och ungen sken upp som en sol.

 Hela glassen åt hon upp också !! Nja, nästan i alla fall. Jag smakade lite !

Körde vidare hem till syrran med familj. Flis älskar att vara där. Hon älskar hunden Allan, och hon älskar sina kusiner! Vi firade för tidig alla hjärtans dag och mormor hade bakat semlor. Det blev såklart lite paketöppning!  Flis fick en jättefin mössa och ett par byxor utav sin Moster och av mormor fick hon en sommarklänning och en fin Hello Kitty nessesär.

Själv fick jag lite skönhetsprodukter i form av boddy lotion och showe cream av mormor- ja alltså min mamma!

Flis och jag åkte hem vid 16:30 och Flis somnade i bilen nästan med detsamma! Jäklar också! Men men, hem och mysa lite- laga mat och ha det trevligt. Sen lekte jag tyvärr lite ragata också, vilket resulterade i ett par fler samtal per telefon. Flis var rätt lugn och snäll!

 Halv nio gick jag och la Flis, men det tog lite tid för henne att somna.

I morrn blir det tufft för henne, en lång dag på dagis!

Idag vill jag rikta ett STORT TACK till kompis Fredrik, som verkligen gör skillnad! Inte mest för mig, men för någon annan!

Tack för att du finns till- Och tack för att du förstår

Och tack till Felicias farmor, efter vårt samtal idag !

Vågar jag skrika hej?

Det sägs ju att man inte ska skrika hej förrän man kommit över ån. Och jag har inte ens vågat ta satts ännu. Idag har Flis verkar någorlunda frisk. Allt gojs från ögonen är borta och hon verkar inte ha ont någon stans. Hon vill nu mer har sin välling igen och hon äter- ja rätt bra. Ungefär som vanligt alltså.

Dygnsrytmen däremot ska vi inte tala om. Nu när hon vart sjuk har allt vänds om. Här är det vaket fram till sena kvällen och sover gör hon fram till ca 9:30 på morgonen! Skönt för mig, med sovmorgon, men det blir inte en lätt match att vända detta rätt inte. Och för att inte låta allt för lyckosam kan jag ju avslöja att hon inte sover hela natten. Nej då, hon vaknar och kommer in till mig, krånglar gärna en stund- ibland uppåt en timme men sen somnar vi äntligen om. I Två nätter nu, har hon vaknat och vart brännhet över hela kroppen. Då får hon sin vattenflaska och ligger där och surpar, ända tills hon vill ha sin välling, sedan vattenflaskan igen och slutligen får jag nog. Tar vattenflaskan ifrån henne och hon lägger sig PÅ mig, och så ligger vi ett tag tills hon somnar, då kan jag lägga henne bredvid mig och sedan ska bara jag somna om också. Så ser det ut här hemma just nu !

Jag hoppas hoppas hoppas att Flis är frisk heeeela nästa vecka. OM det finns någon högre makt som ser ner på oss nu, så ber jag verkligen om lite hjälp på den fronten!

Idag är det fredag igen. Och jag måste säga att veckorna går fort. Jag har faktiskt redan vant mig med mina ensamma fredagskvällar! Detta, var något jag bävade för när jag separerade från Flisens far. ”Vad gör man, själv på kvällarna när barnet sover”. Vem ska jag prata med? Vem ska jag mysa upp i famnen på ? Och hur blir det att gå å lägga sig själv var eviga kväll?

Ja, när tösen sover viker jag ofta tvätt framför tv:n. Jag pratar med kompisar på msn.

Ibland har jag någon kompis här, vi ser en film eller spelar ett spel. Eller disskuterar allt mellan himmel och jord sådär som bara tjejer kan. Och det bästa av allt är att inte bli störda och att inte känna att man tar upp plats !

Singel livet har sina fördelar- men också sina nackdelar.

Jag får nöja mig med att låta Flis krypa upp i knäet på mig. Men det är inte så dåligt det vill jag lova. Idag har jag fått minst tip små blöta flickepussar och minst lika många kramar.

Och jag kan alltid sno till mig en kram av mina vänner, deras partners och på sin höjd i så fall mina kompisars mäns kompisar!

Flis somnar i sin säng, men när jag går och lägger mig om kvällen är det nästan så att jag längtar tills på natten när hon kommer intassande. Jag längtar tills hon sover sött bredvid mig och känner hennes kropp gentemot min. Men självklart blir jag jätteglad när hon lyckas sova en hel natt utan några uppvak!

I morgon ska vi testa på att gå ut lite. Flis älskar att gå ut och hon frågar flera gånger om dagen. Igår  tog jag ut henne en snabbis i vagnen. Vi gick till affären och köpte jos och frukt. Flickebarnet sken av ren lycka!

” Mamma JOS” sa hon. ” Vi har ingen jos, hjärtat”.

” Mamma, påpple” Vi har inget åpple gumman. Du kan få en banan. Vill du ha det?

” NEJ”

 ” Ska vi gå å handla jos och åpple då”

” Ut? Rol?

”Ja, om vi ska gå ut måste du ha overallen”. Ska vi gå ur och åka vagnen”?

  ”JAAAAA”

I morrn blir det en lite längre sväng. Frisk luft kan inte skada!

Cross your fingers and hope for us!

A bit down, and i bit up!

Det är mycket nu. Så mycket jag borde göra. Måste måste måste ta tag i allt. Flis är sjuk. Och jag är hemma från jobbet. Flis pappa har vart här och passat Flis två dagar förra veckan. Så nu är det min tur. När vi ses så börjar vi prata. Det händer att vi drar upp minnen från förr. Det händer att jag tänker på honom som den som jag borde vara med. Det händer att jag tänker att jag inte någonsin kommer kunna vara med någon annan. Men det är väll så, man bearbetar.

Har man levt fem år tillsammans så har man en hel del minnen, en hel del saker bakom sig. Saker man inte bara kan filtrera bort och jag antar att man inte ska det. Jag antar att det måste få ta den tid det tar.

Jag trivs som det är nu. Det är inte det. Jag tycker att det är otrolig skönt att slippa allt tjat, allt bråk, allt idioti vi höll på med. Och all irritation, all övertygelse och allt ” jag vill, ska vi, kan inte du, ska jag? ” Gå upp nu för helvete” !!

Att vara ensamstående är en väg på taggiga rosor. Det är underbart skönt! Det är faktiskt få gånger jag känt mig ensam. Men det är klart att jag känt mig ledsen, och vi ska inte tala om hur arg jag känt mig, och hur jag velat dumförklara mig flertalet gånger. Men ibland så, ibland så önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden. Få det att bli som vanligt igen. Men sekunden efter så ångrar jag mig, igen.

Visst älskade jag honom, mer än vad som ord kan beskriva. Men något gick rent käpprätt år helvete. Och nu, mår jag bra. Även fast saker och ting är svårare nu. Det är svårare att få allt praktiskt att gå ihop. Det är svårare att hinna med. Att få saker att bli gjorda.

Det är svårt att inte ha någon att luta sig emot. Men det är också skönt att inte ha någon som man borde luta sig emot, men inte riktigt kan!

Ja jag ska erkänna att jag är lite förvirrad. Jag och Flis pappa har pratat så mycket om så mycket saker att tankarna snurrar lite nu.

Huvudsaken är i vilket fall att jag mår bra. Så att jag kan vara en bra mamma och ta hand om Flisen. Och jag mår bra nu. Bättre än på länge. Även fast det hugger till ibland. Jag tänker på Flis. På alla de drömmar som jag och hennes pappa hade byggt upp tillsammans.

”Gör jag verkligen rätt nu, som bara står här och ser hur vår tänkta framtid seglar förbi” kan jag tänka. Och jag måste erkänna, att tanken skrämmer mig ibland.

Ja, idag är det riktigt riktigt gnälligt. Flis sov från 20:15 igår  till 08:45 i morse ! ( ja med ett uppvak.) Så hon har sovit en hel del, ändå verkar hon trött. Så jag la henne i sin säng nu, vi får se om hon somnar. Hade först tänkt att vi skulle åka å handla så att hon fick se lite annat i alla fall.. men med sånt gnällhumör så avvek jag. Åka själv, med en trött och handla. Hon kommer inte kunna somna i kundvagnen direkt och ska jag då bära en unge som inte vill någonting. Jag tror inte det va ?

Det är sånna gånger man märker av att man är själv. Hade jag inte vart det, hade vi kunnat ta två vagnar och en hade alltså kunnat ha huvud ansvaret för Flisen och en för handligen. Nåja, nu ska vi inte vara så negativa. Allt går om man bara vill. Storhandla är svårt med en liten själv. Men då får man handla oftare i stället, mer tidskrävande såklart men så får det bli. Hade jag verkligen behövt handla idag så hade jag kunnat ta barnvagnen och använt en korg i stället för kundvagn om det nu var så att Flisen var trött. Trött är hon nu i alla fall. Hon är så söt, hon vill ha dörren öppen och hon vill gärna att jag gör i ordning lite välling som hon bara vill dricka två klunkar av. Jaha ? Varför då ?

Från och med den första mars står jag som ensam ägare på lägenheten. Det ni!

Idag fyller min svåger 31 år ! Jag hade i alla fall tänkt åka dit en stund, men vi får se hur Flisen mår.  Nu sover hon ju på dagen och vakande sent i morse så hon kommer nog ha energi ikväll.

I morgon kan jag i alla fall gå till jobbet. Jag mer eller mindre tvingade Flisens far att ta hand om henne så att jag kan få gå till mitt nya jobb. Nån måtta på uppdelning av vabbdagar får det vara, trots att han inte bor här. För trots det, har vi gemensam vårdnad och är föräldrar lika mycket för det, även fast Flisen bor mest här.

Tänk att det kan bli så här konstigt. Att ens drömmar omvärderas och att en livssituation kan förändras så drastiskt. När jag var liten så undrade jag hur min mamma och pappa kunde vara så arga på varandra. Hade det inte skaffat barn tillsammans, och levt en himla massa år tillsammans. Kunde man bara glömma allt det fina? Kunde känslor bara försvinna? Och hur kunde man tycka så illa om någon när man borde komma ihåg hur många gånger man talat om att man äskat varandra. När man delat så mycket drömmar och när man planerat en hel framtid tillsammans. Hur kunde det ske ?

Och nu står jag här.. och gör precis samma sak själv. Ja, okej, jag gifte mig aldrig även om det var tanken då, och jag hann bara skaffa ett barn..

Jag kan inte riktigt sätta ord på det nu heller, men nu vet jag om känslan, jag förstår min mamma och pappa. Jag minns att jag frågade dem båda två. ” Kommer inte ni ihåg när ni gifte er, eller när ni fick oss”? Dem svarade att det gjorde dem, självklart. Att ingenting skulle få dem att glömma den dagen då vi föddes, den känslan skulle aldrig försvinna. Men känslan över att vara lycklig med varandra hade försvunnit och gick inte att hitta. De kunde inte längre känna så… Men vaddå bara försvinna kunde jag fråga ? Bara sådär helt plötsligt?

Jag fick svaret att så var det ju såklart inte, ”sånt tar tid”. Och jag stod där som nio eller tio åring och fattade noll. ”Vadå tid?” ”

Det som tar tid är att förstå, det tar tid för hjärnan att acceptera att tankarna omformuleras. Det tar tid för hjärtat att sluta gråta, och sedan att lära sig leva med sina nya förutsättningar. Allt som allt går det riktigt bra, bättre än jag trott, även om det numer hoppar grodor ur munnen på mig och flisen pappa titt som tätt. Jag minns det från min mamma och pappa också. Och jag kan höra dem än idag. Men nu mer kan jag också se dem le år varandra och prata om bra minnen från den tiden när jag och mina syskon var små. De kan dra upp minnen från låååångt tillbaks. Då vi som familj åkte utomlans eller firade nyår hos grannarna. Jag var åtta, nästan nio tror jag. När mina föräldrar skilde sig. En hel del saker minns jag inte, men vissa saker kommer alltid finnas där. Känslan över att de skulle flytta ifrån varandra, att pappa drog in en ny tjej i våra liv och att hon dessutom skulle flytta in i VÅRT HUS. I Mammas och Pappas hus.

Som nioårig tog det emot. Min syster som var 15 vägrade att sätta sin fot i huset mer och hon och pappa pratade inte på länge. Min bror, på ca 2 år blev förvirrad och änslig. Överaktiv och fick stressprickar på hakan. Mamma trodde det var ketchup han var allergisk mot, men det var det inte. Felicia är 1,5 och hon tar det faktiskt bra. Hon kan också orolig ibland men å andra sidan har hon kvar hela sitt liv här och hon somnar fint i sin säng. Jag tror att hon är trygg.

Flis är fortfarande sjuk. Men det går egentligen ingen nöd på henne, hon är för det mesta glad som vanligt, men man märker när febern går upp och hon blir gnällig. I dag sov hon ca 1,5 timme på dagen. Jag väckte henne efter en timme, men hon vägrade gå upp ur sängen så till slut gick jag in och hämtade henne och satte mig i soffan med henne i famnen, då först vaknade hon till. Sen bjöd mormor oss på middag så vi åkte dig. Flis fick i sig lite mat och lekte omkring. Sen ville hon bada. Så mormor badade med henne- jättekul tyckte Flis, och säkert mormor också! Sen åkte vi hem och jag la flis redan 20:15, då hon visade sig vara trött, trots att hon sov så länge idag. Men då ska man komma ihåg att hon inte är riktigt pigg heller.

Jag blir tyvärr hemma i morrn igen :S.. Det är som det är.

I morgon blir det en lugn inne dag igen. Kanske en liten promenad till affären så att vi får lite solljus och luft. Själv ska jag gå å lägga mig nu, för jag är dödstrött.

Idag kändes det i alla fall som att viss saker går åt rätt håll- Lite pengar rullar in, jag har en underbar familj och jättebra vänner och framför allt, världens finaste skatt. Min lilla ängel!

Hon somnar på stört och hon pratar för fullt- precis som jag själv :D

Sådan mor- sådan dotter ! Vad ska det bli av oss :)

Flisen är sjuk. Ja, igen! Det är inte klokt. Jag vet ! jag blir så arg, och ledsen när en vis person säger att det är mitt fel! Att jag medvetet skulle vilja göra mitt barn sjukt! Det är klart att jag gör saker, och släpper ut henne. Ja, hon går på dagis!

Vad skulle jag annars göra?

Dagis har ju dragit igång igen och jag är rätt säker på att smittorna kommer där ifrån. Suck, men vad ska man göra då ?

Mormor kom med en tanke, att Flis kanske bär på urinvägsinfektion! Men jag tror inte det. Jag har läst på om det nu och man behöver varken ha illaluktande urin eller ens ont när man kissar. Men jag har ändå svårt att tro det.

Anledningen till att mormor gissade på det, kan vara att det enda sjukdoms symtom Flisen har är att hon har 38 graders feber och är snuvig. Hon är glad och skuttar omkring på dagen, men på eftermiddagen runt 16 tiden så kommer febern och hon blir kinkig…

Ska i vilket fall gå till vårdcentralen i morgon för att se om vi kan göra ett kissprov. Man vet ju faktiskt aldrig.

Idag, har Flisen både kissat och bajsat på pottan ! Vi kom hem, och jag trodde att det hade ” hänt” i blöjan. Men icke då. Tog av den och satte henne på pottan och sa ” Du kan bajsa på pottan i stället” sen gick jag ut, lämnade dörren på glänt. Sorterar lite i hennes garderob, och efter en stund så ropar hon: ” Mamma, mamma, BAJS! ”

Jag går dit och mycket riktigt, både bajs och kiss ! Min lilla älskling! Så duktig !

I morgon blir det som sagt att vabba för mig! …:S Vad finns det å säga.

- Har man satt barn till världen så har man!

Idag har flisen vart hos mormor hela dagen ! Sovit och ätit och haft det bra. Mormor ringde vid 14 tiden och berättade om en glad tjej som sprang omkring. Yes, tänkte jag. Nu kan hon gå på dagis i morrn! Men så när jag kom och hämtade henne så hade mormor just känt att Flis var lite varm och tagit tempen på henne, som visade 38,2. Jippy! Jag har inte ens jobbat i två veckor och har redan två vabbdagar. Det börjar bra det här.. NOT !

Inte magsjuka!

Jag vill inte, det GÅR inte! I fredags när jag jobbade var det en pojke som troligtvis var magsjuk. Jag torkade honom två gånger då han vart på toaletten. Varav andra gången- jag förstod att hans hängiga beteende under dagen itne bara berodde på trötthet utan säkerligen också- magsjukan! Jag fick ringa efter hans föräldrar och berätta läget. Men innan dess städade jag i stort sett hela toaletten. Tvättade mina och pojkens händer noggrant! Spritade sen mina egna händer också, noggrant!

Jag har inte känt mig sjuk hittills. Ikväll fick jag en liten tanke bara- tänk om!!

Felicia har vaknat upp ett par gånger redan. Kanske ( i ren förskräckelse) är det något på g, eller så drömmer hon bara.

SNÄLLA, snälla, snälla!! Håll era tummar och tår för att vi inte blir magsjuka!

INTE NU!!!

Första dagen på jobbet idag, ordentligt så att säga. Flis fick en längre dag på Dagis och jag jobbade heeela dagen. Flisen var glad när jag hämtade henne… och så var hon nog hungrig. Hon fick en banan med detsamma när vi kom hem, sen ville hon dock inte äta så mycket mat.. så det blev en macka en stund efteråt. Nåja- det är ju fredag.

NU sitter jag äntligen ner! Det är verkligen omställning att börja jobba. Tidigare mornar, mer att planera. Se till att se någorlunda bra ut när man ger sig ut. Rena och hela kläder, smink och fix i håret. Det där kanske låter som om jag förut sket totalt i att göra iordning mig när jag pluggade och det är ju delvis sant :D Haha! När man bara satt hemma och skriv- blev det ofta en urtvättat t.shirt- mjukbrallor och en handduk i håret efter duschen ! Ni är det som sagt andra bullar.

Man måste vara professionell-skaka hand och berätta vem man är. Lyssna och ta vara på barnens föräldrars önskemål. Vara på topp- inte tappa tålamodet- vara pedagogisk !

Och på allt detta- lära sig allt nya!

Idag var jag på personalmöte med en kollega i skolans personalrum. Fick stå upp och presentera mig för ca 15- 20 andra lärare. Inte så farligt läskigt som det låter- faktiskt.

Fick en kommentar i dag- en kommentar jag tar som en komplimang!

Jag och kollegan jag gick på mötet tillsammans med ( vars namn är totalt borta i huvet just nu.) Vi pratade om att vi båda var ensamstående med ett barn. Hon frågade om jag har träffat nån ny. ” Nä, sa jag. Just nu vill jag nog inte det heller. Jag känner mig rätt lugn, jag är ju bara 23 :)

Är du bara 23? Frågade hon och såg ut som om hon svalt ett äpple.

Ja, sa jag.

Det trodde jag verkligen inte, jag tycker du känns mycket mognare än så.

Hehe, ja Tack sa jag. ( Tänkte här att jag skulle berätta att de flesta andra jag träffar tycker att jag ser ut som 19 typ.) Men sen kom jag på, att jag kanske inte skulle det. Nu när hon kallat mig mogen :D heheh!

Nåja, utseende och beteende är ju faktiskt inte samma sak. Och nu när jag börjat fixa mig kanske jag ser en aning äldre ut, vad vet jag. Känns i alla fall bra att folk inte tror att jag är 19 längre.  

Trött!

Ja hujedamej vad trött jag är! Det tar på krafterna att jobba antar jag.

Tösen är fortfarande sjuk men idag är jag hemma med henne. Vi har haft det rätt mysigt i dag ändå faktiskt! Åkte och handlade på Ica maxi innan lunch. Efter lunch kom en kompis hit för att låna lite böcker..

Sen gick vi ut igen. Allt för att vi inte skulle somna. Ikväll behöver jag verkligen ta det lugnt, lägga mig i tid och få vara lite själv. Så flisen har helt enkelt fått vara vaken idag. Det brukar gå bra när hon sovit på dagen ett par dagar innan. Hon kunde ju ha somnat i vagnen när vi var ute, men då hade hon bara fått sova en stund.. och det kanske hade vart skönt för henne, men hon somnade ju aldrig i alla fall och det var nog lika bra det !

 Sen gick vi in och åt mellis. Nu ska jag snart laga middag.

Själv är jag som sagt jättetrött. Ögonlocken vill hela tiden stänga sig… sjutton också!

Jag får skylla mig själv lite.. I går satt jag uppe på msn allt för länge och dagarna innan diskuterade jag och C, ( Flisens pappa, mitt ex) saker fram och tillbaks tills mitt i natten då med. Plus att jag åkt i väg för att jobba. Inte bra! Jag vill sova  nuuuuu!  

Dagarna går. Jobbet är roligt. Men rörigare än jag trodde. Mycket att tänka på. Mycket nya rutiner jag vill skapa. Mycket nytt att lära sig. Jag är glad över det, det får mig att vilja fortsätta göra det jag gör. Känner mig lite mer betydelsefull. Dock är det som sagt lite rörigt och jag tror inte att det här är arbetsplatsen jag kommer att stanna allt för länge på…

Ungarna är gulliga och personalen snäll.

Ibland önskar jag bara att man slapp sätta sig in i allt nybygge, allt ” få allt på plats” innan man kan börja sätta pedagogiken i trimm, det jag är där för att göra. Skapa, göra, fota, skriva. PRATA med barnen.. nåja..

Hemma är Flisen sjuk och jag har haft exet här i två dygn. Då han har vart ” barnvakt” åt Felicia på dagen. Man kan ju inte vabba första dan på jobbet lixom. I morrn mpste jag dock för tösen har fortfarande feber.

Idag kom Min Vän S hit.

En vän som du är ovärderlig S. Jag vet faktiskt inte, vad jag skulle göra om inte du fanns vid min sida. Alltid, fast du inte ens är i närheten! Tack och åter Tack !

Tack för att jag får vara jag! Och att jag duger så.

Nu måste jag duscha!

Kram på er alla

Flisen verkar ha haft en bra helg hos sin pappa. Hon har vart på Junibacken och säkerligen haft väldigt roligt! När hon väl kommer hem märker jag dock lite förändringar på henne. Hon är mer mammig och klängig. Vill ha mycket kramar och närhet. Jag får knappt gå ut med soporna. Allt hade funkat fint hos hennes far, med läggningar osv. Men det är som om att när hon kommer hem, så släpper hon på spänningarna. Hon vill gärna sitta i knäet. Känna på mitt hår, sitta länge vid marbordet.

Vid läggdags så la jag henne som vanligt, I sin säng och efter vällingen var slut så får hon en kram och en puss och sedan så går jag ut. Jag lämnar dörren på glänt och säger god natt och sov gott. Oftast så gnäller hon i ca 5 minuter, sen somnar hon. Ibland går hon upp med detsamma, skrattar och vet ju om att jag bara lägger tillbaks henne i sängen.

Men idag, blir hon ledsen, hon ropar ”mamma” ” Mamma”. Och så gråter hon lite till. Men hon kommer inte upp. Jag vill ju inte gärna börja sitta hos henne igen, men jag förstår att det är svårt för henne. Hon har just kommit hem och hon har bara fått ” ha mig” i två timmar sen ska hon sova. Hon har nog inte kramats tillräckligt, myst och haft mig i närheten tillräckligt länge för att förstå att jag inte försvinner. Går det inte så går det ju inte. Om ungen blir hysterisk och alldeles till sig är det klart att jag kommer vara hos henne tills hon somnar. Men helst inte. Det är ju så här hennes vardag är nu. Hon kommer åka till sin pappa ibland och hon kommer hem och ska sova här också. Nu är hon inte borta längre, utan hemma och hon vill nog gärna att jag ska vara med henne hela tiden. Som sagt, jag fick knappt gå ut med soporna i trappen.

Och inte nog med det, hon har massvis i huvet som ska sorteras nu. Hon var hos pappa. Hos farmor och farfar. Hon har träffat andra människor, faster, farbror och dessutom hennes pappas nya tjej. Hon har träffat tjejen förut, men jag är helt säker på att hon känner av en ny stämning. Och självklart där, någonstans bland allt det nya och roliga så har hon såklart saknar mig. Även fast hon kanske inte märkt det själv. Hon har haft fullt upp med nya intryck och dagarna fyllda med roliga saker. Dessutom fick hon träffa sin pappa som hon inte träffat på ett tag. Bara det, ” här bor pappa och här ska jag nu vara”

Hon blev lite ledsen när jag lämnade henne hos honom i fredags. Jag tror att hon kom ihåg att sist jag lämnade henne där så var det för en tid. Jag skulle alltså inte komma för att hämta henne om en stund.

Första gången jag lämnade henne så rörde hon inte en min, vinkade åt mig och vad glad.

Men inte i fredags då blev hon ledsen och jag var tvungen att bita ihop ordentligt.

”Om jag visar minsta antydan till osäkerhet nu, då är det kört” tänkte jag.

”Mamma ska åka och jobba nu, och du ska vara och sova hos pappa idag” Vi ses, jag älskar dej”. Och så gick jag.  

Och som jag har saknat! Dock har det gått bra och jag är glad för hennes skull. Glad för att hon träffar sin pappa. Det är inte alla som gör det.

I morgon väntar MIN första jobbdag, på riktigt. På mitt nya jobb! Jag är inte nervös. Inte ännu. Jag har inte tänkt så mycket ang det. Jag vet bara att jag måste göra ett gott intryck. Jag ska snart hoppa in i duschen, leta fram hela och rena kläder och sedan tror jag bara att jag ska köra på. Flisen lämnar på dagis lite tidigare än vanligt, 08: 40 i morgon.

Det kommer bli stressigt ! Jag är som sagt van vid slööömorgonar! Tar det gärna lugnt, käckar långfrukost. Klär på ungen pö om pö.

I guess that those days are gone!  Wish me luck!

Det går bra. I går kom Vici hit och vi babblade i timmar, såg på en film, åt godis och hade det trevligt. Kl 00:30 gick hon hem. Tur att hon bara har ca 2 min väg att gå.  Jag kom i säng ca en halvtimme efter att hon gått. Det sista jag tänkte var att det skulle bli skönt att få sova nu-hurr länge jag ville. Men självklart, så saknade jag Flis, och jag sakar henne nu. Skulle jag få välja nu så skulle jag ju vilja ha henne hos mig. Men jag känner ändå att det går lite bättre den här gången. Jag måste ju vänja mig. Jag kommer att vara utan Flis då och då, för resten av livet. Det kommer alltid, att kännas tomt. Det kommer alltid att vara något som fattas när jag inte har henne hos mig.

 Även om jag någon gång skaffar oss en ny familj. Ja ni vet, man,  fler barn, hus, bil, hund. Nej inte hund, den skippar vi.

I vilket fall, även om det någon gång händer oss. Så kommer det aldrig att kännas fullständigt när jag inte har henne hos mig. Men det är så det är, har man separerat så har man, och det av många anledningar.  

Flis är inte bara mitt barn och hon förtjänar att inte ha mig hack i häl alltid. Hon förtjänar att ha sin pappa. Hon förtjänar att känna att han tycker om henne, lika mycket som jag gör.

Och jag, får helt enkelt lära mig leva med att våga släppa taget. Våga göra andra saker.

 Även om det är svårt och även fast jag egentligen inte vill.

Andra gången

Japp, idag är det dags för mig och Flis att var åtskilda igen. Jag ska hämta henne på dagis och sedan köra henne hem till sin far. Jag vet att de t är lite töntigt, men jag har redan lite dålig känsla i magen. Det har ingenting med att göra pappan inte kan ta hand om sitt barn.

Det är jag som inte är van vid att vara ifrån henne. Som mest har jag vart ifrån henne i två dygn förut. Så jag har alltså gjort det här förut. En gång. Jag jobbade ( hade sovjour) på natten och gick på kurs på dagen i två dagar. Flisen var då 11 månader och var hemma med far sin.

 I vilket fall så ska jag ju ändå jobba och hon har det roligare där än att sitta hemma ensam om man säger så ;O.

Kanske är det som en kompis förklarade det ” mammans kärlek till sitt barn” som sätter hjärtat på prov. Det är ju faktiskt, inte så konstigt att man reagerar när man har vart så nära så länge.

I vilket fall får jag strålsätta mig lite grann. Flisen och jag behöver nog sakna varandra lite, för att få vardagen att gå ihop ännu bättre.

Ikväll kommer kompis Vici hit för att se på film. Och sen i morrn eftermiddag ska jag jobba. Och på Söndag kl 18 kommer min skatt hem igen !

Nästa vecka blir nog rätt tuff. Det blir lite längre dagar för Flisen på Dagis. Jag kommer ha hjärnan trimmad på mitt nya jobb och dem här ” slappmornarna” kan jag i fortsättningen bara drömma om. Det känns ändå skönt att Flis verkligen fått en mjukstart på dagis. Nu är den ”tyvärr” slut. Flis gillar ju att vara där så egentligen borde det inte vara några problem. Om hon bara kunde se till att börja äta ordentligt, så att hon inte är vrålhungrig när jag hämtar henne. Jag får helt enkelt lära mig att göra storkok så att det blir lätt att slänga fram mat till tösen och mig !

Shit- det är verkligen på riktigt! Tanken slår mig ibland.

Hej, jag heter Sofie.

Jag är 23. Och ensamstående.    

Många höjer på ögonbrynen. Andra verkar inte så förvånade. Kanske tänker de ” dagens ungdomar”.  Nu var det ju verkligen inte så att Flis ” bara blev till”. Allt annat än det, det kan jag lova.

En gång, när jag sa att jag hade börjat vänja mig med titlen- så svarande personen.

”Det var inte dåligt jobbat”.

”Du har hela livet framför dig och har redan ett barn, tänk vad ni kommer att få uppleva tillsammans”.

Tanken klingar till- Ja visst! Så är det ju = )

Nu är det dags att packa väskor, plocka undan., Åka och handla dammsugarpåsar, mm !

I”ll be back!

En husmor

Jag har fått en husmor! Så trevligt. När husmor är här får man hjälp med allt. Disk och plock och sällskap ! Idag tog vi bort alla julsaker. Jag satte upp nya gardiner. Hon hjälpte mig med grejer ner i källaren och hämta grejer från bilen. Allt går så mycket lättare med en liten

”spark i baken”.

Kära vänner. Jag är verkligen så glad at jag har er.

Ni är guld värda!

Barnet sover och snart kommer tant M hit för kvällsprat och övernattning ! Det blir kul.

M:s familj ligger i magsjuka och M trotsar det genom att bostätta sig hos mig ett tag. Inte mig emot. Sällskap är näst intill alltid trevligt.

Idag var vi på BVC på 1,5 års kontroll !

Flis fick sin första spruta i armen och hon skrek till ordentligt. Blev riktigt riktigt rödd för sköterskan efter det. Hon satt i mitt knä och snyftade. ” mamma”, ” mamma! Sa hon. Precis som om ” Ta mig här ifrån, nuuuuu”!! När hon märkte att vi stannade kvar en stund trots allt började hon snyfta efter ”mormor” i stället. Hehe lilla älskade vännen. Tänk om mormor kunde rädda dig i alla situationer. Då vore du glad va ?

Dagens vikt och mått är :

Vikt: 10,7 kg

Längd: 84,5

Homf: 46,9

Som vanligt då, så har hon inte gått upp tillräckligt i vikt. Som jag berättat förut är vår bvc sköterska inte den bästa och får en inte att känna sig sådär jätteduktig som förälder ( inte sen man slutade amma i alla fall.) Felicia har alltid legat lite under sin kurva ( ända sen jag slutade amma) och vi har alltid fått höra ” att hon borde gå upp mer”. Jag har sagt det förr och jag säger det igen ” jag gör vad jag kan”. ” Jag kan inte öppna munnen och tvinga i mat i munnen på ungen” Och Ja! Jag har extra smör i maten nästan vid varje måltid. Pust!

I vilket fall så var sköterskan ganska trevlig idag. Hon frågade om JAG var orolig. Och det är jag ju inte. Flis är så här. Hon har vart sjuk mycket och hon rör på sig ständigt. Jag kan inte göra mer än det jag gör.

Vi bestämde i alla fall en extra kontroll för att ha lite uppsikt. Egentligen ska vi inte till BVC förrän vid 3 års ålder nu. Men eftersom hon väger som hon gör så ska vi dit på en extra kontroll efter sommaren. Troligtvis har Flis växt en massa då. Och FÖRHOPPNINGSVIS gått upp en del i vikt också. Kommentarer om hur ” smal hon är” har förut gjort mig tokig och ängslig. Nu känner jag mig rätt lugn. Hon dör inte, och jag ser att hon äter.

”Jag gör vad jag kan”. Så det så!

Sen lämnade jag tösen till Dagis och hon hade det bra där idag ! Hon var så glad både när jag lämnade och hämtade. Pratade lite med personalen om separationen. Om att de mer än gärna får berätta om de märker någon skillnad på Flis när hon tex vart hos sin pappa över helgen. Hon ska dit nu på fredag och självklart har jag redan lite ångest. Fast jag vet att hon har det bra!

Jag börjar längta efter våren! Kunna ta på tösen en jacka och ev tunare mössa och vantar bara! Så himla skönt !

Nu ska jag snart duka upp lite fika tills min vän kommer hit!

I morrn blir det dagis och plugg igen !

Ja nu är jag med på tåget igen. Både pyskiskt Och Fysiskt :)
 Datorn är hemma och jag kan därför skriva. Det är kul att så många vill att jag snart ska lägga upp ett nytt inlägg. Jag har faktiskt saknat att skriva lite. Men just nu ha jag så mycket i huvet att jag inte vet vart jag ska börja, eller vad jag ska skriva egentligen. Jag kan ju börja så här:

En dag vaknande jag upp, allt gick som vanligt. Lämnade tösen till förskolan, gick hem, plockande, ringde viktiga samtal, checkade almanackan osv. Sen kände jag att jag bheövde ta tag i saker. Sorterade våra fotoalbum, tog ur alla kort och gjorde ett nytt till sambon, förlåt mig. Jag menar, exet, mitt barns far. Sedan gick jag vidare till lådorna av födelsedagskort och brev som vi fått av varandra, av vänner, familj och släkt. Det gick ju bra och jag kände mig helt okej.

Men så plötsligt. Så började jag att tänka. Jag räknade dagar. TRE dagar efter att han flyttat ut. Tre dagar, Och redan var jag ursuddad, raderad och man kunde alltså handla hur som helst nu. Bara så där, helt plötsligt? Utan att alls aldrig innan velat eller behövt det innan?

PANG!!

Det känns som om någon slår till mig hårt med knytnäven i ansiktet, jag vänder mig bort och fösöker samla kraft, men då får jag en rak höger igen. Jag faller ner på golvet, blir sparkad och slagen ännu mer. Blir i hoprullad i en matta och kastad i en sopcontainer.

 Jag sitter fast! Jag inte komma loss!  Jag skriker !: Jag förstår inte…. !!!  Hur ? Varför? När?

Jag måste vara dum i huvet! Hur jäkla dum och naiv får man vara?

Sen sitter jag sådär. Hela dagen. Hur mycket jag än försöker så får jag inte stopp på tårarna. Dem bara fortsätter trots att jag säger åt dem att sluta.

Tillslut pratar jag med min bästa vän och hon kan inte göra så mycket mer än att säga att hon förstår mig. Att hon skulle vilja klappa till dem båda två. Att jag förtjänar bättre, förstår bättre och borde verkligen ta mig samman nu, i alla fall en stund.

Jag försöker. Men tillslut måste jag ringa honom. Och hur arg och bitsk jag än är så känns det ändå bättre efteråt. Jag tar en dusch och känner mig inte lila raderbar längre. Känner att jag förstorat upp det hela en aning. Fortfarande skulle jag vilja klappa till dem båda två, säga till henne att hålla fingrarna borta!  Ta en såg och såga av hans.. ..

 Även om inget av det är mitt längre så hade jag förväntat mig lite mer respekt, lite mer medkänsla och omtanke på någon man faktiskt levt med, älskat och skaffat barn med.

Det slutar inte där. Jag är okej idag och allting var inte så fruktansvärt hemskt som jag hade målat upp det. Idag har vi pratat och jag förstår ett och annat mycket bättre. Och jag vet att ingenting hände under vår tid tillsammans. Men det spelar egentligen ingen roll.

Jag vill inte ha tillbaks det. Och egentligen har vem som helst rätt att ” ta min plats” men, det kändes ändå som ett slag under bältet. Som om hela världen skulle gå under.

Men det gjorde den inte. Och jag, är så himla glad över allt stöd, och medkänsla som jag fått av er, Mest av dig s. Dig som jag kan ringa och gråta. Och till M, som verkligen försöker att förstå, som finns till hands och som gör mig glad.

Och Vici och Matthias!  Tack så mycket !  Tack för allt!

ps, Tyck inte allt för synd om mig nu. Jag lever och jag klarar av det. ds.